Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Machogänget har tillåtits förstöra SSU

Kristin Linderoth. Foto: IRENE PELAYO LIND

Machogänget inom SSU har skickligt spelat på problemet med att personer med invandrarbakgrund är underrepresenterade i arbetarrörelsen. Samtidigt har denna gruppering visat respektlöshet gentemot arbetarrörelsens och SSU:s värderingar, skriver Kristin Linderoth.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Som någon som själv var aktiv i SSU Skåne under lång tid har jag lidit av att se utvecklingen de senaste fyra åren. Vi är flera före detta SSU:are som har larmat internt i arbetarrörelsen om vad vi bevittnat, i hopp om att SSU-förbundet och Socialdemokraterna lokalt skulle agera. Men nu har en hel mandatperiod passerat, och väldigt lite tycks ha hänt. 

 

Kvällspostens uppmärksammade granskning har visat på allvarliga organisatoriska missförhållanden, men det är anklagelser om fundamentalistiska uttalanden som fått mest spridning. På rasistiska sajter och i kommentarsfält vevar upprörda män som själva är aggressiva, och som bara har problem med homofobi och kvinnoförakt om det råkar uttryckas av muslimer.  

 

Det är typiskt för det samhällsklimat vi lever i, på samma sätt som att det är först efter anklagelser om religiös fundamentalism som företrädare känner sig tvingade att kommentera och utlova åtgärder. 

 

Fokus behöver riktas mot grundproblemet: Att en gruppering utan respekt för SSU:s traditioner eller arbetarrörelsens värderingar, under fyra års tid fått sätta skräck i yngre ungdomar som velat kämpa för ett mer jämlikt samhälle. Det har handlat om hotfullt och aggressivt beteende, framför allt mot tjejer, men även mot killar som på grund av sexuell läggning eller annat avviker från en traditionell maskulinitet. 

 

Under de årskonferenser jag gästat har machogänget med bas i Malmö och Helsingborg vägrat följa gemensamt beslutade mötesregler. För att få sin vilja igenom har de skrikit, omringat oss som försökt leda mötena, högljutt lämnat salen i protest när andra SSU:are stått i talarstolen, och hållit långa och aggressiva anföranden om att de ska ta över SSU-distriktet. I flera fall har agerandet lett till att möten inte kunnat fortsätta. Trots mina 20 år i rörelsen har jag inte kunnat skydda de andra SSU:arna på plats, eftersom det här gänget inte erkänner några demokratiska spelregler.

 

Machogänget har skickligt spelat på problemet med att personer med invandrarbakgrund är underrepresenterade i arbetarrörelsen. Men precis som regionpolitikern Klara Twete (S) beskriver i Kvällsposten (4/11) har andra medlemmar som också har utländsk bakgrund överhuvudtaget inte räknats i deras ögon. Snarare har de blivit särskilt utsatta och utpekade av gänget. 

 

Krishanteringen från högre ort går nu ut på att försöka separera uttalanden om homosexualitet, ateism med mera från det beskrivna beteendet. Enskilda formuleringar från enstaka individer leder till fördömanden och åtgärdsplaner, medan att systematiskt sätta sig över demokratin reduceras till ”personkonflikter” och ”organisatoriska konflikter”. Det är precis den inställningen från de som borde ha ingripit som gjort att det här kunnat pågå så länge.

 

Jag har varit närvarande på de flesta årskonferenser med SSU Skåne under de senaste två decennierna, först som aktiv SSU:are och sedan som gäst från partiet. Som SSU:are deltog jag dessutom i sju förbundskongresser med SSU. Det betyder att jag har sett det mesta, och har en hög smärttröskel när det kommer till politisk konflikt. Men till skillnad från när jag var aktiv har någon debatt knappt kunnat äga rum de senaste åren, eftersom machogänget förvandlat alla dagordningspunkter till bråk om arbetsordning och styrelseplatser. Dessutom har många SSU:are varit så rädda att de inte vågat gå upp i talarstolen. För dem har årskonferenserna inte varit tillfällen att sitta uppe på nätterna och sjunga, skolas i mötesteknik, eller utvecklas ideologiskt genom att slipa sina argument. De har sett äldre SSU:are kränkas, och att även erfarna personer som bjudits in för att leda möten till slut är maktlösa. De har vetat att företrädare för partiet och SSU-förbundet känt till detta och låtit det fortgå.

 

Rädsla för att ”lägga sig i” får inte bli en ursäkt för att titta bort när allvarliga saker händer. I det här fallet har många tittat bort, och det har fått konsekvensen att ett av landets största SSU-distrikt slagits i spillror, och att massor av unga SSU:are mått otroligt dåligt och skrämts bort från partipolitiskt engagemang. 

 

Kristin Linderoth

Fd SSU-ordförande i Skåne 2002-04

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!