DEBATT. Kunskap om Förintelsen handlar om vår gemensamma historia, nutid och framtid. Snart ska regeringen lämna besked om var ett museum om Förintelsen ska placeras. Vi menar att museet, helt eller delvis, bör placeras i Skåne. Hit kom flyktingarna från Danmark och det ockuperade Europa under och efter andra världskriget.
Landskrona med Landskrona Citadell är en av de platser som lämpar sig för ett museum. Här finns en angelägen historia att berätta. Landskrona är dessutom centralt beläget i en växande forsknings- och arbetsmarknadsregion med fyra miljoner invånare. Intresset för samverkan mellan olika aktörer i regionen är stort och här finns flera tunga universitet och kulturinstitutioner. Inom pendlingsavstånd ligger hela tolv universitet och högskolor. Staden svarar med råge upp mot utredningens budskap att museet bör placeras i en stad med närhet till universitet som museet kan samverka med. Landskronas stora upptagningsområde möjliggör inte bara hög publiktillströmning, utan säkrar också kompetensförsörjningen.
Utredningen som regeringen tillsatt slår fast att ”regeringen bör överväga en plats för museet som knyter an till Sveriges historia i relation till Förintelsen”. I Landskrona börjar den historien hösten 1943, då staden tog emot danska flyktingar som räddade sig undan Förintelsen i kanoter och roddbåtar. En av flyktingarna var den världskände arkitekten och designern Arne Jacobsen, som efter en strapatsfylld färd över sundet på drygt fyra timmar kunde stiga i land i Landskrona. På sextiotalet återvände Jacobsen och ritade stadens idrottshall 1965, vilken är hans enda offentliga byggnad i Sverige.
I maj 1945 inhystes flyktingar som kom med de Vita bussarna i Landskronas skolor. Klassrum förvandlades till sovsalar och sjukhussalar, den ordinarie undervisningen flyttade till parker och växthus. Mellan 1945 och 1953 fungerade Landskrona Citadell som logistiskt centrum för flyktingar som nådde Sveriges gräns söder om Stockholm. Citadellet fungerade som flyktingförläggning och som en motsvarighet till dagens Migrationsverket. Totalt inkvarterades över 22 000 flyktingar i Landskrona, som då hade runt 25 000 invånare. Mycket verksamhet sköttes av frivilliga. Många Landskronabor har hört äldre släktingar berätta om människorna de mötte.
Landskronas historia rymmer många dimensioner av mottagandet och utgör en levande grund för hur samhället och historien förändrats och fortfarande påverkas av Förintelsen.
Som lokal uppfyller Landskrona Citadell i princip alla krav som listats. Här finns möjligheter att skapa en stark upplevelse av hur flyktvägar till Sverige gick till under och efter kriget. Förintelsens följdverkningar sitter i väggarna. Här finns utmärkta lokaler för museiverksamhet, personalutrymmen och arkiv. Utredningen föreslår att verksamhet bör starta den 1 januari 2022. Med den tidshorisonten finns uppenbara fördelar att starta i befintliga lokaler.
Att placera ett museum om Förintelsen i Skåne skulle vara en chans för regeringen att visa att Sveriges historia och nutid är mycket mer än bara Stockholm. Hamnar museet i Skåne hamnar det nära miljontals svenskar. Från Göteborg är det närmare till Skåne än till Stockholm. Varför inte ta vara på utredningens tankar om placering:
”Regeringen kan även överväga en lösning kring lokaliseringen där det nya museet kan bedriva verksamhet i olika städer genom filialer. Museet skulle kunna ha huvudsäte i en stad och samtidigt bedriva viss utställnings- och utbildningsverksamhet i andra städer genom en strukturerad samverkan med olika befintliga lokala museer....”
Vi menar att det är hög tid för regeringen att komma bort från vanan att slentrianmässigt förlägga viktiga satsningar till Stockholm. Att dra lärdomar av historien är ett ansvar och en angelägenhet för hela landet, inte bara huvudstaden.
Torkild Strandberg (L)
Kommunstyrelsens ordförande i Landskrona och ordförande för Liberalerna i Skåne
Niklas Karlsson (S)
Riksdagsledamot från Landskrona och ordförande för Socialdemokraterna i Skåne
