Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Låna till hög- hastighetstågen

ör att höghastighetsbanan ska kunna konkurrera med flyget måste den byggas för 320 kilometer i timmen. Det gör att restiden Stockholm-Malmö kan reduceras till 2,5 timmar, skriver Henrik Fritzon, Yvonne Augustin och Andreas Schönström. Foto: HENRIK ISAKSSON/PINIRO
Henrik Fritzon (S), oppositionsråd i Region Skåne. Foto: PRESSBILD
Yvonne Augustin (S), oppositionsråd i Region Skåne. Foto: PRESSBILD
Andreas Schönström (S), kommunalråd i Malmö. Foto: JENS OHLSSON

Sverige och Skåne kan inte vänta på höghastighetstågen till 2064, vilket vi måste göra om det finansieras inom statsbudgeten. Våga lånefinansiera till nya stambanor, skriver S-politikerna Henrik Fritzon, Yvonne Augustin och Andreas Schönström.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det var 2014 som dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) lanserade höghastighetsbanan under parollen ”Sverigebygget”. Ambitionen var att gynna tillväxten och sysselsättningen och samtidigt reducera utsläppen av växthusgaser. Det var ett framsynt förslag som under förra mandatperioden kom att arbetas vidare med inom den så kallade Sverigeförhandlingen. 

 

Över blockgränserna och tillsammans med de skånska kommunerna lyckades vi ena de skånska intressena runt gemensamma prioriteringar. Tillsammans skapade vi en bred skånsk uppslutning kring vad som skulle drivas gentemot staten. Det blev en framgång och resultatet blev att Skåne flyttade fram positionerna. 

 

Tack vare den skånska enigheten kunde vi tidigt teckna avtal med Sverigeförhandlingen om att sträckan Lund-Hässleholm skulle byggas ut för höghastighetståg. Parallellt med detta tecknades särskilda så kallade storstadsavtal mellan staten och Helsingborg, Malmö, och Lund. Utöver att skapa ett konkurrenskraftigt alternativ till flyget innebär höghastighetsbanan också att spårkapacitet frigörs på hårt trafikerade stråk i Skåne. På så sätt bidrar den även till att förbättra förutsättningarna för regional trafik. 

 

Emellertid kom staten att svikta vad gäller ambitionsnivå och tidshorisont. I den nationella infrastrukturplanen som lades fram 2018 föreslogs att hastigheten skulle bli 250 kilometer i timmen, i stället för den ursprungliga ambitionen om 320 kilometer i timmen. Höghastighetsbanan skulle, sades det, dessutom finansieras med vanliga anslag inom statsbudgeten – vilket skulle göra att banan inte skulle stå klar förrän 2064, i stället för det tidigare målåret 2035. 

 

Man kan spekulera i vad som hänt om man hanterat Öresundsbron likadant. Skulle den då ha varit färdigbyggd i dag? 

 

I Januariöverenskommelsen slogs fast att höghastighetståg ska byggas. I överenskommelsen står att: ”nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas så att Stockholm, Göteborg, Malmö och regioner och städer längs med och i anslutning till banans sträckning bättre knyts samman med moderna och hållbara kommunikationer.” 

 

Det är utmärkt att det därmed skapats en stabil majoritet för detta tillväxtfrämjande och miljöpolitiskt centrala infrastrukturprojekt. Men vi noterar att vare sig finansieringsmodell, målår eller ambitionen vad gäller hastighet på banorna nämns. Detta måste nu klargöras.

 

För att höghastighetsbanan ska kunna konkurrera med flyget måste den byggas för 320 kilometer i timmen. Det gör att restiden Stockholm-Malmö kan reduceras till 2,5 timmar. Om höghastighetsbanan ska kunna bidra till att reducera klimatutsläppen krävs naturligtvis också att byggbeslut tas inom några år och med ambitionen att den ska stå klar 2035. Detta förutsätter i sin tur att projektet lyfts ut ur den vanliga anslagsfinansieringen inom statsbudgeten. Det är inte i sig något märkligt eller finansiellt oansvarigt. Banorna kommer att vara i bruk i minst ett sekel, till en investeringskostnad som därmed uppgår till två-tre miljarder per år. 

 

Det är således ett unikt projekt som bara kan jämföras med när stambanorna byggdes på 1800-talet. Stambanorna byggdes med lånade pengar. Detta efter att den tidens politiker insett att det inte gick att finansiera så stora projekt på andra sätt. Det är bra för oss i dag att vi hade så framsynta politiker på den tiden. För stambanorna blev avgörande för Sveriges industrialisering och lånen betalade sig många gånger om.

 

Nu står vi inte inför industrialiseringens utmaningar, utan inför de utmaningar som den globala uppvärmningen skapar. Men det kräver samma sorts framsynta politiker. 

 

Henrik Fritzon (S)

Oppositionsråd i Region Skåne

 

Yvonne Augustin (S)

Oppositionsråd i Region Skåne

 

Andreas Schönström (S)

Kommunalråd i Malmö