Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Januaripartierna måste leverera om alunskiffret

Att alunskiffer skulle ingå som punkt 33 i januariavtalet kändes som räddningen för de drabbade. Men sedan dess har det varit tyst, skriver Anita Ullmann.Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT
Anita Ullmann, ordförande vetoNu.Foto: PRIVAT

Hotet om gruvbrytning i Skåne visar på att minerallagen är odemokratisk och har passerat sitt bäst-före-datum. Nu måste januaripartierna ge besked om hur det blir med frågan om alunskiffret, skriver Anita Ullmann, ordförande för nätverket vetoNu.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När januariavtalet blev klart i början av 2019 uppstod en glimt av hopp hos tusentals människor som satts i en gisslanliknande situation. Detta då deras mark året innan hade blivit inmutad enligt svensk lagstiftning. Inmutade av ett nystartat brittiskt tvåmannabolag som hade fått för sig att lyssna på Sveriges rop efter utländska lyckosökare att komma till ”hard rock paradise”, Business Swedens fyndiga beskrivning av landets mineraltillgångar.

 

Problemet är att mineralerna befinner sig under jord och att det ovan jord finns både människor och naturmiljöer som inte alltid tål att bara grävas undan. Speciellt inte när det som i Skånes fall är alunskiffer som innehåller de åtråvärda ämnena. Att det inte finns några gröna gruvor är nog alla överens om, mindre medveten är allmänheten kanske om just alunskifferns giftighet och beskaffenhet. Den bör helt enkelt ligga orörd i berggrunden. 

 

Att alunskiffer skulle ingå som punkt 33 i januariavtalet kändes som räddningen för de drabbade – i alla fall vid första ögonkastet. För vad är det egentligen januaripartierna avsåg när de skrev att ”regelverket för när utvinning av mineraler får ske från alunskiffer skärps” med en utredning mellan 2019-20 och med sikte på ny lagstiftning från och med 1 januari 2022?

 

Nu har det hunnit bli mars 2020 utan att något konkret förslag för denna skärpning har presenterats. Vi hör att partierna inte är överens och att förhandlingar pågår. Under tiden fortsätter ett brittiskt bolags vilja att provborra och bryta skånsk berggrund att sätta skräck i befolkningen. 

 

Arbetsplaner för 10 nya borrhål på landets bördigaste jordbruksmark har precis godkänts av Bergsstaten – mot lantbrukarnas och skånska politikers vilja. En sällan skådat enighet tvärs över partigränserna. Politiker har kommit och stått på blåsiga åkrar i den skånska myllan och lyssnat på förtvivlade lantbrukare och lovat handling.

 

Vi hade blivit glada över att åtminstone få några ord från de partier som ingått Januariavtalet. Därför har vetoNu, ett nätverk som arbetar mot gruvbrytning i södra Skåne, skrivit ett öppet brev till januaripartiernas näringspolitiska och miljöpolitiska talespersoner. Vi kräver att de nu äntligen berättar hur de tänker lösa problemen med minerallagen och med alunskiffern.

 

Varje dag som går ökar risken för att fler bolag sätter i gång nya prospekterings- och gruvprojekt som blir långdragna och dyra för alla inblandade. Kommuner, domstolar och myndigheter tvingas lägga ner stora resurser och i många fall hamnar olösta gruvkonflikter på regeringens bord. Den senaste tiden har till och med skadeståndskrav på miljardbelopp förts fram.

 

Situationen har blivit omöjlig för samtliga parter. Befolkningen, miljörörelsen och gruvbranschen är missnöjda. Näringsministern slits mellan de olika intressena. Det finns bara en slutsats: Minerallagen har passerat sitt bäst-före-datum. Den är odemokratisk och i alla avseenden ohållbar och det borde vid det här laget alla ha insett.

 

Det finns ingen anledning att sitta i slutna förhandlingsrum och dalta om formuleringar för utredningsdirektiv. Som för alla andra områden gäller att lösningen inte ligger i att skapa eller till och med öka beroendet av icke förnybara ämnen, utan att lägga all kraft och politiska styrmedel på återvinning, inte minst av gruvavfall. 

 

Vårt tålamod börjar ta slut och därför vill vi nu höra vad de partierna som skrev januariavtalet har att säga till oss som ännu har tilltron till politikens förmåga att lösa dagens samhällsproblem. 

 

Anita Ullmann

Ordförande vetoNu