Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag är så trött på polishelikoptern

Emma-Lina Johansson (V), oppositionsråd i Malmö.Foto: ELAKKANIN PHOTOGRAPHY
LANDA. Hur bygger polisen förtroende genom att sitta några hundra meter upp i luften och hovra över oss Malmöbor i stället för att möta oss som bor här öga mot öga? skriver Emma-Lina Johansson.Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Ett nytt ljud har letat sig in över Malmö, ett oväsen som inte upphör vare sig morgon, dag, kväll eller natt. Polishelikoptern skapar knappast förtroende för ordningsmakten, skriver oppositionsrådet Emma-Lina Johansson (V).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag älskar mitt hem, min hyresrätt precis vid Folkets park i Malmö där grönskande träd skänker välbehövligt lugn mitt inne i staden. Jag har grannar från världens alla hörn, barnfamiljer, singlar och äldre par som bott i huset i över trettio år. Det bästa med min lägenhet är min soliga balkong. När man bor mitt i stan får man räkna med ljud; barnens skratt och skrik från parken, bilarna på gatan och en och annan glatt berusad – och ibland skönsjungande – tjomme på kvällskvisten. 

Min favoritstund är dock helgmorgnar. Det är något magiskt över dem, innan staden riktigt har vaknat. Det enda som hörs är trädens sus, fågelkvitter och en och annan cykel som drar förbi nere på gatan. Jag brukar ta till vara på de där morgnarna, dricka kaffet i solen på balkongen, läsa en tidning eller bok och njuta av lugnet. Tyvärr har de där stunderna blivit färre de senaste åren. Ett nytt ljud har letat sig in över staden, ett som inte upphör vare sig morgon, dag, kväll eller natt. Polishelikoptern. 

Anledning nummer ett till att folk flyttar från Möllan lär vara den här helikoptern. Förutom att den kostar skattebetalarna cirka 30 000 kronor i timmen, att den bidrar till känslan av konstant övervakning och slösar värdefulla resurser som skulle kunna läggas på annat, är det helt omöjligt att dricka sitt morgonkaffe i solen på balkongen och läsa en bok i lugn och ro. Eller somna på kvällarna. Eller känna att man är en värdefull medborgare som inte bryter mot lagen. Trots att man är det. Jag är så trött på den. 

”Du efterfrågar en utopi”, sa någon när jag sa att jag vill ha ett samhälle som inte bygger på misstro, övervakning och repressalier. Som inte slösar våra skattepengar på helikoptrar i stället för relationsbyggande verksamhet, fotpatrullering i området, kvarterspoliser. De andra partierna verkar just nu tävla om att lägga befängda, hutlösa förslag: ”Utvisa kriminella som inte begått brott” eller ”bygg fängelser av biståndspengar utomlands” är ju bara två tankevurpor den senaste veckan. Jag vet att vi kan bättre.

I ett samhälle där ropen efter hårdare tag, hårdare straff, inre gränskontroller, kameror i vartenda gathörn och högtalare som kan skrika ut order får styra debatten, kan det ibland kännas hopplöst. Men det är ingen utopi.

Det är fullt möjligt att tillsammans skapa ett samhälle som bygger på solidaritet och medmänsklighet. Det gäller att använda sin demokratiska röst för att välja partier som vill göra just det, men den här sommaren har också visat det i handling. Okända har handlat åt sina grannar och hjälpt varandra genom corona-krisen. Miljoner människor världen över har demonstrerat mot rasism, rasprofilering och övervåld. Fotbollslandslaget är bara några i raden av alla sportutövare som visat sitt stöd för antirasismen i knäböjande solidaritetsmanifestationer. Samtidigt släpar gränspolisen ut en svart gränspendlar med våld ur tåg. Hur bygger polisen förtroende genom att sitta några hundra meter upp i luften och hovra över oss Malmöbor i stället för att möta oss som bor här öga mot öga? 

Jag är glad om polisen haffar brottslingar, ibland är det säkert också motiverat genom helikopter. Men att bygga förtroende och tillit till en myndighet som inte står högt i kurs hos många just på grund av rasprofilering och distans till medborgare, kan knappast göras genom vare sig kostsam höghöjdsövervakning på daglig basis, kameror i varje gathörn, högtalare som vrålar ut order eller piketstyrkor som gör snabba nedslag. Polisens uppdrag måste vara att skydda och skapa trygghet för alla, då behöver vi också mötas på gator och torg.

 

Emma-Lina Johansson (V)

Oppositionsråd i Malmö