Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur kan utvisningarna till Afghanistan få fortgå?

Isabella Galindo, Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse.
Foto: PRESSBILD
Hur kommer det sig att vi år efter år tvångsutvisar flyktingar till Afghanistan, skriver Isabella Galindo vid Ung Vänster Skåne. På bilden: Resultatet av en bilbomb i Kabul den 13 december som dödade och skadade flera personer.
Foto: RAHMAT GUL/AP/TT

Hur absurt är det inte att Migrationsverket fortfarande ser det som ett alternativ att tvångsutvisa människor som är berättigade skydd tillbaka till helvetet på jorden? Hur kommer det sig att vi år efter år misslyckas med att förse människor som flyr hit från krigets elände med en fristad, skriver Ung Vänsters Isabella Galindo.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Så står det skrivet i artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men verkligheten speglar inte detta, inte ens i vårt så kallade progressiva Sverige.

Hur kommer det sig att vi år efter år misslyckas med att förse människor som flyr hit från krigets elände med en fristad? Att vi år efter år talar om asylsökande som bördor för samhället och inte medmänniskor i behov av solidaritet? Och hur kommer det sig att vi år efter år tvångsutvisar afghanska flyktingar till en livsfarlig miljö med stor risk för repressalier, förföljelse och terrorattacker?

2015 ansökte tusentals ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan om asyl i Sverige. De flydde från ett i våra ögon ofattbart förflutet som gett men för livet. De möttes av ifrågasättande och misstänkliggörande i form av oacceptabla väntetider på beslut och medicinska åldersbedömningar som har ifrågasatts och anklagats av experter för att vara både ovetenskapliga och oetiska. Statistiken om ensamkommandes psykiska ohälsa talar sitt tydliga språk. Självmordsrisken för ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige 2017 var nio gånger högre än hos andra jämnåriga, enligt en rapport utfärdad av Karolinska institutet. Det får inte fortsätta så här.

Att ungdomar blir inlåsta på något av Sveriges fem flyktingförvar, ibland under flera månader, helt utan brottsmisstanke är ännu ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Likaså är det oerhört respektlöst mot alla de som har fråntagits sina familjer och sin frihet under den livsfarliga resan mot ett bättre liv att, som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gjorde i våras vid den grekisk-turkiska gränsen, förse människor på flykt med lappar som påstår att Sverige är fullt och hävda att det är ett meddelande från det svenska folket.

Eftersom flertalet riksdagspartier inte förstår eller vill se problematiken kring detta fortgår och normaliseras avhumaniseringen av flyktingar från Afghanistan, Syrien, Somalia och många andra länder när främlingsfientlighet sammanflätas med rasism. De som försöker rättfärdiga det här försvarar i själva verket en direkt skadlig politik som leder till utanförskap och som omöjliggör en lyckad integration.

Under den senaste tidens debatt kring lättnader i den bristfälliga gymnasielagen har det blivit tydligt att det finns delade meningar om vad som anses vara humant och rättvist, men när organisationer som Amnesty International Sverige och Svenska Röda Korset vittnar om verkligheten får vi inte slå bort blicken. Verkligheten är att Afghanistan är ett av världens farligaste länder att befinna sig i. Det är inte säkert att tvingas tillbaka dit, än mindre för kvinnor, de som inte är av muslimsk tro och HBTQ+-personer. 

Hur absurt är det inte då att Migrationsverket fortfarande ser det som ett alternativ att tvångsutvisa människor som är berättigade skydd tillbaka till helvetet på jorden? Och kan vi verkligen påstå att vi är feministiska HBTQ+-kämpar som står för religionsfrihet om vi inte visar solidaritet oberoende av de utsattas geografiska bakgrund och etnicitet?

Vi i Ung Vänster Skåne har som en del av den skånska asylrörelsen vid flera tillfällen protesterat mot den inhumana flyktingpolitiken som just här i Skåne dessutom utspelar sig mitt framför ögonen på oss. Ett av Sveriges fem flyktingförvar ligger i Åstorp utanför Helsingborg och bakom de väggarna sitter människor som i många fall flytt från en otrygghet som är svårt att ens föreställa oss. Anhöriga och vänner till de inspärrade på förvaret i Åstorp har vittnat om att dessa behandlas som tungt kriminella och att mänsklig beröring slås bort av personalen. Det är en totalt omänsklig situation att försätta någon i som inte ens bevisats skyldig till ett brott. Att stå upp och göra sin röst hörd för de som berövas möjligheten att använda sina röster är en fråga om civilkurage och medmänsklighet. Det är vår plikt att protestera.

Vi i Ung Vänster Skåne vill att de som inte ser problematiken kring att Sveriges flyktingpolitik bryter mot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ska vakna upp och inse allvaret. Vi vill se en human, respektabel flyktingpolitik där de berörda människornas välbefinnande står i fokus, samtidigt som vi kräver amnesti för de ensamkommande. Alternativet är en obarmhärtig brutalitet.


Isabella Galindo

Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse


Rättelse: Artikelns rubrik och innehåll har uppdaterats.