Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gränskontrollerna slår hårt mot välståndet

Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Simona Mohamsson (L), migrations- och arbetsmarknadspolitisk talesperson vid LUF. Foto: LUF

Det sägs vara omöjligt att ha öppna gränser, men det enda vi vet säkert är att det är omöjligt att ha stängda gränser. Gränskontrollerna saknar proportioner. Den fria rörligheten i Öresundsregionen får inte bli till en historisk parantes, skriver Liberala Ungdomsförbundets Simona Mohamsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Varningsklockorna ringer hos många när den fria rörligheten i Öresundsregionen fortsätter att begränsas. Sveriges regering ansökte i torsdags om att förlänga gränskontrollerna i Skåne mot Danmark och Tyskland. Gränskontrollerna saknar proportioner och är inte nödvändiga. De gör dessutom livet surt för många pendlare.

 

I slutet av 2015 beslöt regeringen att införa gränskontroller. De beskrevs som en tillfällig åtgärd mot den stora flyktingströmmen, och sedan förnyades kontrollerna med motiveringen att regeringen såg ett hot mot Sveriges inre säkerhet. Gränskontrollerna var kanske nödvändiga under 2015 men i dag har de spelat ut sin roll. De slår hårt mot vårt välstånd och mot dem som reser över Öresundsbron, för att inte tala om att de strider mot mänsklig anständighet. 

 

Är den fria rörligheten i Öresundsregionen en parentes i historien och gränskontrollerna den nya realiteten? 1860 införde Sverige, liksom andra europeiska länder, fri in- och utvandring. Vem som helst hade rätt att flytta hit och arbeta. Argumenten då liknar de som framförs i dag från liberalt håll. Statliga rörelsebegränsningar ska bort, människor ska kunna söka sig ett bättre liv och Sverige gynnas av att fler kan vara med och bidra till landets utveckling. 

 

Den fria rörligheten upphörde dock under första världskriget. Sverige införde pass- och viseringstvång för inresa 1917, och snart också arbets- och uppehållstillstånd. Först var det tänkt som tillfälliga krisåtgärder. Precis som nu blev det enklare att hitta anledningar att ha kvar begränsningarna än anledningar att ta bort dem.

 

Då flyktingsituationen inom Europa numera är under kontroll och med en stärkt yttre gräns i Europa är det svårt att förstå syftet med den fortsatt restriktiva migrationspolitiken. Öppna gränser är avgörande för företagande och tillväxt. Gränskontrollerna medför stora ekonomiska konsekvenser i form av förlorade jobb och resurser. Flera oberoende institut har utvärderat kostnaden för gränskontrollernas begränsning av människors och varors rörlighet i Europa. Bedömningarna varierar från mellan 500 miljarder och 1 700 miljarder euro över tio år, enligt tyska Bertelsmann Foundation. För Sveriges del skulle det betyda 50 miljarder euro under en tioårsperiod. 

 

Av de företag som handlar mellan Sverige och Danmark har 23 procent påverkats negativt av gränskontrollerna. Omkring 15 procent av samtliga företag inom området har påverkats negativt på något sätt. 

 

Dessutom har regeringens beslut drabbat alla de som dagligen pendlar mellan Sverige och Danmark. Under 2016 minskade antalet pendlare över Öresund med cirka nio procent. Det är den största nedgången någonsin. Det är onödig tid som människor sitter av, i stället för att kunna vara hemma hos sina familjer eller på sina jobb. 

 

Det sägs vara omöjligt att ha öppna gränser, men det enda vi vet säkert är att det är omöjligt att ha stängda gränser. Den fria rörligheten är en av de fyra friheterna som är själva kärnan i EU-samarbetet. Det är en viktig del av den Europeiska Unionen att medborgare ska kunna röra sig fritt inom unionens gränser, utan gränskontroller. Fri rörlighet har dock visat sig vara kontroversiellt, inte minst inom socialdemokratin. Att den socialdemokratiska regeringen gör allt för att upprätthålla gränskontrollerna är ett symbolpolitiskt fiasko. Inskränkningen av rörelsefriheten är inte det enda protektionistiska förslaget som har dykt upp från socialdemokratin på sista tiden. Tvärtom, protektionism har visat sig genomsyra en hel del av Socialdemokraternas politik. 

 

Dagens utmaningar är gränsöverskridande och inget land är stort nog att klara sig på egen hand. Vi står upp för ökad rörlighet när andra partier längtar tillbaka till stängda gränser och nationalistisk suveränitet. 

 

Öresundsregionen behöver mer rörlighet, inte mindre. Sveriges resa från fattigdom till välstånd möjliggjordes av frihandel och näringsfrihet. Protektionism och slutenhet är varken gårdagens eller morgondagens lösningar.

 

Simona Mohamsson 

Migrations- och arbetsmarknadspolitisk talesperson, Liberala Ungdomsförbundet

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!