Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fler radhus och villor kan rädda Malmö

Tänker man bilda familj så är det många som gärna vill hitta ett hus med en liten trädgård, och Malmö har inte lyckats möta den efterfrågan tillräckligt bra, skriver Simon Chrisander. Foto: CHRISTOFFER KARLSSON

Många av Malmös kranskommuner har mött efterfrågan på enfamiljshus och har därmed lagt beslag på viktiga skatteintäkter. Det är inte ekonomiskt hållbart för Malmö att fortsätta på den inslagna vägen, skriver kommunalrådet Simon Chrisander (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I Malmö blickar vi ut mot en framtid som en halvmiljonstad. Knappt 30 år bort tror många att detta skulle kunna vara en verklighet. För att staden ska kunna leva upp till den positiva vision som Liberalerna har för Malmö så krävs det att vi förbättrar vår ekonomiska situation. Stadsplaneringen kan ta en positiv roll i denna förbättring. 

 

Malmö ligger långt efter Göteborg och Stockholm i skattekraft per invånare. Så fort staten gör förändringar i beräkningen av utjämningsbidragen så blir det smärtsamt tydligt att Malmö har blivit ohälsosamt beroende av bidrag från staten på grund av vår svaga skattekraft. 

 

I Malmö har det länge byggts relativt många hyresrätter och väldigt få villor och radhus jämfört med andra kommuner. Detta gör att människor med stark ekonomisk bärkraft mellan 30 och 45 år ofta lämnar vår kommun. Tänker man bilda familj så är det många som gärna vill hitta ett hus med en liten trädgård, och Malmö har inte lyckats möta den efterfrågan tillräckligt bra. Självklart är det inte den enda anledningen till att dessa grupper lämnar Malmö, men det är onekligen en orsak. Många av våra kranskommuner har varit mer än villiga att möta efterfrågan på enfamiljshus och har därmed lagt beslag på skatteintäkterna. Det är inte ekonomiskt hållbart för Malmö att fortsätta på den inslagna vägen på lång sikt. 

 

Med Liberalerna i styret ska det nu planeras för fler enfamiljshus och radhus. Effekten på skattekraften kommer inte vara substantiell i det korta perspektivet, men om kommunen genomför förändringen och sedan upprätthåller den så kommer det göra enorm skillnad för Malmös skatteintäkter på lång sikt. När de högre skatteintäkterna börjar rulla in om något eller några decennier så blir Malmö i högre utsträckning självförsörjande. Vi kan också få tillgång till de ekonomiska medel som behövs för att rusta upp alla delar av staden, och göra det mer attraktivt för arbetande personer mitt i livet att bosätta sig i och stanna i Malmö. 

 

En annan viktig aspekt som många redan är överens om är att man bör eftersträva en blandad stad. Hur uppnås då en bättre social hållbarhet i de utsatta områdena? Många fastighetsägare vittnar om vikten av att skapa en långsiktighet för att det ska fungera socialt. 

 

I områden som traditionellt bebos av grupper med hög arbetslöshet betyder det att fastighetsägaren måste satsa på att göra området attraktivt nog för att behålla de individer som lyckas få ett steg in på arbetsmarknaden. Det betyder bland annat att man måste renovera lägenheterna när en hyresgäst flyttar ut för att nå upp till en nivå som efterfrågas av de individer som har fått jobb och som faktiskt vill bo kvar i området. Att renovera lägenheterna när tillfälle ges blir en produktiv insats för den sociala hållbarheten genom att man behåller individer som har växt upp i området som det nu går bra för. Ofta kan dessa individer agera som förebilder för andra. Nyttan av sådana här insatser har pricksäkert och kvantifierbart visats av fastighetsägare i Malmö. Affärsnytta kombineras med samhällsnytta. 

 

För att Malmö ska kunna locka till sig högkvalificerad arbetskraft så skulle en större rörlighet på bostadsmarknaden vara önskvärd. Genom det nationella 73-punktsprogrammet ämnar Liberalerna nå en bit på vägen genom att ta bort flyttskatten, samt att reformera hyresmodellen för ökad flexibilitet. 

 

Så som systemet ser ut nu så subventionerar i praktiken personer som bor i hyresrätter i ytterområdena hyran för dem som bor centralt. Detta gör det alltså svårare för de som är mindre bemedlade, då låginkomsttagare i praktiken subventionerar höginkomsttagares boenden i stadskärnorna. Att en ensamstående undersköterska i Malmös yttre bostadsområden indirekt betalar för en välbärgad företagsledares hyresrätt i centrum tycker vi är osolidariskt och ineffektivt. 

 

Med Liberalerna i styret tar Malmö steg mot fler radhus och villor. Därtill måste fastighetsägare uppmuntras att rusta upp sina bestånd och hyresmodellen bli mer flexibel. Så tar Malmö positiva steg mot ekonomisk hållbarhet. 

 

Simon Chrisander (L)

Kommunalråd i Malmö med ansvar för stadsbyggnad och miljö