Willem Dekker, ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: ANDERS JONSSONWillem Dekker, ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: ANDERS JONSSON
Willem Dekker, ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: ANDERS JONSSON
Håkan Wickström, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSONHåkan Wickström, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON
Håkan Wickström, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON
Andreas Bryhn, ålforskare vid SLU. Foto: PRESSBILDAndreas Bryhn, ålforskare vid SLU. Foto: PRESSBILD
Andreas Bryhn, ålforskare vid SLU. Foto: PRESSBILD
Niklas Sjöberg, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSONNiklas Sjöberg, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON
Niklas Sjöberg, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON
Katarina Magnusson, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSONKatarina Magnusson, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON
Katarina Magnusson, ålforskare vid SLU. Foto: ANDERS JONSSON

Fiskeförbud räddar inte ålen

Publicerad

Ålproblematiken är komplex, skriver fem ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i en replik till två fiskeforskare vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum. 

Forskningen säger ja till fiskeristopp för ål” är rubriken på ett debattinlägg från Henrik Svedäng och Gustaf Almqvist vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum på Kvällsposten Debatt. Vi håller inte med om en så ensidig syn på problematiken. Stäng ålfisket i Östersjön om ni så vill, men ge inte sken av att det gör skillnad för ålen. Problemen kommer att kvarstå. 

 

Ålen är den mest utbredda fiskarten i Europa. Den är uppskattad som föda och utgör en viktig komponent i den biologiska mångfalden, i såväl inlandsvatten som kustvatten. Tyvärr har ålbeståndet minskat kraftigt under många decennier och nu återstår mindre än 10 procent. Inga enskilda länder kan lösa det problemet på egen hand, utan det är ett europeiskt problem som kräver gemensamma insatser från alla länder. Så det är inte bara Skånes ålakust, Östersjön eller Sverige som berörs, utan hela Europa. 

 

2007 antog EU en förordning med syfte att få ålbeståndet att återhämta sig, vilket ledde till att nationella förvaltningsplaner togs fram i alla berörda medlemsstater. Sedan dess har ålbeståndets dåliga status fått ökad uppmärksamhet. Nu, tio år senare måste vi tyvärr konstatera att arbetet kört fast. Den ökande invandringen av ålyngel till Europa som startade 2012 har inte fortsatt som man hoppades och på många håll görs inte tillräckligt för att skydda ålen. Den politiska debatten runt ålen är starkt polariserad, samtidigt som beståndet knappast återhämtat sig.

 

Den vetenskapliga rådgivningen rörande ål är komplex, då förhållandena i olika länder är så olikartade. Ålbeståndet påverkas av yrkes- och fritidsfiske, vattenförvaltning, vattenkraft, föroreningar och mycket mera. Hittills har Internationella Havsforskningsrådet, ICES, intagit en mycket försiktig hållning och återkommande förordat en minimering av all negativ påverkan, inklusive fisket. Genom att göra så, har ICES inte utnyttjat den bästa tillgängliga informationen, inte gett feedback på vad som verkligen har gjorts, och ICES ger därmed ingen vägledning framåt. EU-kommissionen pekar nu på ineffektiviteten i dagens ålförvaltning. De utmanar därmed hela Europa att göra mer och bättre. 

 

Att förorda ett ålfiskestopp i Östersjön 2018 på det sätt som Svedäng and Almqvist gör, utan att sätta in ålförvaltningen i ett vidare sammanhang, i Sverige och internationellt, är att förenkla problematiken alltför mycket. Ett så enkelt synsätt bidrar inte till en ansvarsfull förvaltning. Ålen förtjänar bättre än så.

 

Willem Dekker, Håkan Wickström, Andreas Bryhn, Niklas Sjöberg och Katarina Magnusson

Ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag