Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

EU är delvis ansvarigt för att populismen växer

Jasenko Selimovic (L), avgående EU-parlamentariker.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
EU är trots sina fel fortfarande det bästa bland de många andra, sämre sätt att dämpa konflikter, säkra fred och hjälpa oss hantera globaliseringen, skriver Jasenko Selimovic (L).Foto: NILS JAKOBSSON/BILDBYRÅN

Jag vet att det finns misstag, jag är inte blind. Men vi kan göra EU-bättre, skriver den avgående Europaparlamentarikern Jasenko Selimovic (L) på valdagen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Brukar du ringa hem när du är utomlands? Minns du vad roamingen kostade? Tycker du att det är viktigt att dina barn ska kunna drömma om att studera i något EU-land? Vill du åka på semester utan att behöva bli kontrollerad för pass, försäkringar, grönt kort, vaccinationer, datorn, mängden pengar och antal flaskor vin du har med dig? Vill du bo i Ystad och jobba på Bornholm? Hitta nya kunder genom att använda gränsfriheten i Öresundsregionen som argument?

 

I dag tar vi dessa saker för självklara. Erasmus har öppnat för studier på europeiska universitet. Den gemensamma arbetsförmedlingen Eures gör det möjligt att söka jobb i alla medlemsländer. Patienter har fått rätt att söka viss vård i andra länder. Roaming är bortglömd, handeln går obehindrat via Göteborgs hamn och samarbetet mellan life science-klustrena på Västkusten, Lund och Köpenhamn en självklarhet. Schengensamarbetet har möjliggjort ett nästan gränslöst Europa.

 

Dessa landvinningar har inte varit självklara. De har erövrats av generationer européer. Trots detta har valdeltagandet i Europavalet sjunkit stadigt. Det är en paradox. Ju mer medborgarna har fått av EU, desto mindre har de brytt sig att rösta.

 

Ointresset kan bero på att väljarna ser de framsteg som gjorts sedan Murens fall som självklarheter. Det är de inte. Rörligheten, det ökade välståndet, liberaliseringen, avsaknaden av gränser eller militära hot mellan medlemsländerna är ett resultat av politisk vilja. Det kan ändras. Det är det som detta val handlar om. Vilket EU vi vill ha. 

 

Jag vet, valrörelsen har kantats av överdrifter: Att vi på måndag vaknar i trettiotalet, att de nationalistiska partierna styr från och med tisdag. Så är det självklart inte. Men låt oss vara ärliga, vissa saker kan ändras. Framstegen vi har gjort kan rullas tillbaka och vi kan vara på väg mot ett annat EU. 

 

På söndag kan medborgarna sätta stopp för en era som började med Reagans: ”Herr Gorbatjov, riv denna mur!” och som via Thatcher, Solidaritet, Blair, öppning av gränsbommar, Kohl och Merkel bringade den öppenhet vi i dag har. Medborgarna kan göra ett språng in i det okända, åt det populistiska hållet, mot ett politiskt utrymme vars villkor vi inte känner till än. Eller välja att förbättra det vi har. Det är inte ett obetydligt val. 

 

Och visst. Jag är den första att erkänna: Vi har inte lyckats med allt. EU har sina misstag och sina byråkrater. Vi är delvis ansvariga för att populismen växer. Vi har inte bemött människors oro för de förändringar som globalisering och öppenhet fört med sig. Men EU är trots sina fel fortfarande det bästa bland de många andra, sämre sätt att dämpa konflikter, säkra fred och hjälpa oss hantera globaliseringen. 

 

Populister är inte ute efter att förbättra EU. Tänk er att EU gör precis allt det som Jimmie Åkesson, Marine Le Pen och Viktor Orbán vill. Skulle de älska EU då? Nej. För deras mål är inte förbättring, deras mål är att rulla tillbaka det som vi med möda har uppnått.

 

Jag vet, den som drabbas av globaliseringens lie mot enkla jobb byter knappast ståndpunkt för att en etablerad politiker som jag säger att andra har fel. Men tro mig, både de som gynnas av globaliseringen och de som missgynnas skulle få det svårare om det EU som vi känner i dag försvinner.

 

Därför tror jag på Europasamarbete. Jag vet att det finns misstag, jag är inte blind. Men jag har trots allt personliga erfarenheter av vilka skador nationalism kan åstadkomma. EU som fredsprojekt är där EU börjar och där det slutar. Fråga människorna på Balkan, fråga georgier, ukrainare, eller de på Nordirland där våldet kom tillbaka så fort man började diskutera Brexit-gränser. 

 

Vi kan göra EU bättre. I går rev vi murar, säkrade rörelsefrihet, öppnade europeiska universitet för medborgarna, avskaffade roaming. Morgondagens frågor väntar framför oss. Hur kan vi lösa klimatproblematiken? Samarbeta bättre mot den gränsöverskridande brottsligheten? Rusta medborgarna för globaliseringen? 

 

Tänk därför två gånger innan du sätter punkt för det EU vi känner. Man kan i stället kryssa sin kandidat – för EU-val är ett personval – och värna om framtiden.

 

Jasenko Selimovic (L)

Avgående EU-parlamentariker