DEBATT. I spåren av corona-pandemin med stigande arbetslöshet som en av de ekonomiska följderna, kommer Malmö stads utgifter för ekonomiskt bistånd att öka. Detta i ett läge där kommunen redan innan krisen överskridit budgeten för ekonomiskt bistånd med hela 20 miljoner kronor varje månad. Trots att endast 3 procent av landets befolkning bor i Malmö betalar kommunen ut 10 procent av landets totala ekonomiska bistånd.
Förklaringen till att Malmö kan fortsätta att överskrida budgeten år efter år kallas för det kommunala utjämningssystemet. Detta system finns till bland annat för att kompensera för skillnader i skattekraft och befolkningens behov av service. Kommuner med överskott betalar därför till kommuner med underskott. I klartext betyder det att skattebetalarna i till exempel Lomma och Vellinge täcker upp för en del av Malmös underskott.
Malmö är den kommun i landet som får överlägset mest av dessa pengar. I år får kommunen 5,7 miljarder kronor i kommunalt utjämningsbidrag, vilket utgör 23 procent av Malmös intäkter. Malmö är alltså inte på långa vägar en självständigt fungerande kommun. Man hade kanske trott att underskottet skulle innebära att styret i Malmö skulle vara angelägna om att försöka komma till rätta med kommunens skenande kostnader. Så är dock inte fallet.
Bland andra Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Stockholms Handelskammare har kritiserat systemet med utjämningsbidrag för att skapa negativa incitament för kommuner att effektivisera sin verksamhet och se över sina kostnader för till exempel försörjningsstöd.
Enligt kommunens egna revisorer har Malmös hantering av socialbidrag flera allvarliga brister. De huvudsakliga brister man nämner i kommunens egen granskning är följande: Malmö är generösare med utbetalningar av socialbidrag jämfört med Stockholm och Göteborg, bekämpningen av bidragsfusk är i det närmaste obefintlig, felaktiga utbetalningar krävs inte alltid tillbaka och bidragsfusk polisanmäls sällan.
En bra start för Malmö stad är naturligtvis att åtgärda dessa välkända punkter snarast. Vi i Medborgerlig Samling föreslår ytterligare åtgärder för att komma till rätta med fusket och socialtjänstens skenande ekonomi:
Ställ krav på att arbetslösa som erhåller ekonomiskt bistånd ska göra sig anställningsbara för att få fortsatt ekonomiskt bistånd, samt att de får en plan för hur de ska lämna sitt bidragsberoende. Anställningsbarheten kan till exempel förbättras genom fullständiga betyg från grundskola eller gymnasium, omlokalisering samt godkända kunskaper i svenska språket. Är man inte beredd att stå till arbetsmarknadens förfogande bör man heller inte ha rätt att utnyttja det trygghetssystem som finansieras av att andra människor arbetar.
Automatisera beräkning och utbetalningar av bidrag genom ett AI-system som nu införts i flera kommuner som till exempel Helsingborg och Trelleborg. Detta stoppar godtyckligheten och orättvisan i besluten kring ekonomiskt bistånd och skulle göra att Malmö hamnar på en rimligare nivå i jämförelse med exempelvis Stockholm och Göteborg. Även SKR rekommenderar detta som ett sätt att frigöra tid från socialtjänstens handläggare. Dessa kan då förslagsvis lägga mer tid på att hjälpa bidragstagare att ta sig ur sitt bidragsberoende.
Sverige behöver en ny folkräkning. Vi har fått ett stort antal människor som lever på bidrag i Sverige trots att de inte ens har rätt att vistas här. Utöver detta finns det ett antal personer som erhåller ekonomiskt bistånd och är folkbokförda i Sverige trots att de lämnat landet. En biometriskt säkrad folkräkning som insamlar fingeravtryck skulle innebära att dessa felaktiga utbetalningar kan stoppas.
Socialförsäkringssystemet är en trygghet som ska finnas där för människor som upplever svåra tider. Det är en nödlösning för den som tillfälligt förlorar förmågan att försörja sig själv. Ekonomiskt bistånd ska aldrig anses vara en permanent försörjning för någon och alla socialbidragstagare skall uppmuntras till att ta sig ur sitt bidragsberoende.
Mikael Karlsson (MED)
Medlem
Ann-Cathrine Björk (MED)
Ordförande i Skånedistriktet
