Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Detta ville jag debattera med Stjernfeldt Jammeh

Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd i Malmö.Foto: JOHAN NILSSON/TT
Bombskador på Adelsgatan i centrala Malmö tidigt på tisdagsmorgonen.Foto: JOHAN NILSSON/TT

Detta hade jag velat debattera med Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) om i radion i dag, skriver Torbjörn Tegnhammar (M) efter de senaste dagarnas våld i Malmö.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Studio Ett i P1 ringde mig i dag. De bjöd in mig att debattera säkerhetsläget i Malmö med Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande. 

Jag hade velat berätta för lyssnarna om hur läget är akut och att riksdag och regering skyndsamt måste förstärka polisen och deras befogenheter så att vi kan tvinga ner den organiserade brottsligheten på knä. 

 

Jag hade velat berätta hur många sprängningar på Lilla Torg det krävdes innan det offentliga samhället till slut placerade en övervakningskamera där. 

Jag hade velat förklara att en av de bästa sakerna med Malmö, det myllrande utelivet, nu hotas eftersom föräldrar i Malmös ytterkanter och kranskommuner inte vågar skicka in sina ungdomar till stan. 

 

Jag hade velat belysa den panik människor i utanförskapsområden känner när det skjuts och sprängs kring deras barn, men att de inte har resurserna att flytta till en tryggare plats - samtidigt som allt fler resursstarka Malmöbor nu överväger att lämna vår stad. 

Jag hade velat problematisera kring hur barn växer upp i Malmö utan förebilder för hur man lyckas leva ett normalt ”Svensson-liv” och på så sätt både kan bli fri och framgångsrik samt att vissa därför lockas in i farlig men lukrativ kriminalitet. 

 

Jag ville så gärna förklara hur Socialdemokraternas kravlösa bidragssamhälle leder till ett utanförskap som i sin tur leder till hopplöshet och som därefter ibland till och med leder till grov kriminalitet med sprängningar och mord. 

Jag hade velat utveckla varför staten borde skrota förbudet för kommunerna att anställa ordningspoliser, varför polisens möjligheter till telefonavlyssning behöver förbättras och hur hela rättsstaten måste utvecklas för att komma i kapp den tekniskt skickliga och (väl)organiserade brottsligheten. 

 

Framförallt hade jag velat försöka få Katrin Stjernfeldt Jammeh att förstå att hon bär ett tungt ansvar för att det sociala utanförskapet och kriminaliteten nu drar Malmö allt djupare ner i elände. Samtidigt hade jag förstås velat berätta för lyssnarna hur underbart Malmö kan vara när solen skiner, MFF vinner och uteserveringarna är fulla av glada människor från hela världen, när det inte skjuts och sprängs.

 

Tyvärr blev det inget då Socialdemokraterna inte ville debattera. Det fanns säkerligen annat inbokat, men om frågan hade rört förbättrade skolresultat, företagsflyttar till Malmö eller FC Rosengårds framgångars betydelse för unga flickor i stadsdelen så hade man förstås deltagit. 

 

Den som inte ser samhällsproblem och inte vill prata om dem, kommer inte heller att lösa dem. Det liberala sveket i Malmö kommunfullmäktige den 15 oktober 2018 som gav Socialdemokraterna makten i fyra år till, kommer att kännas länge i den frihetstörstande själen i Sveriges, trots allt, bästa stad.

 

Torbjörn Tegnhammar (M)

Oppositionsråd i Malmö 

 

Fotnot. Denna debattartikel är ursprungligen ett Facebookinlägg och återpubliceras här med debattörens tillåtelse.