Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det måste bli lönsamt att fånga och lagra koldioxid

Med en modell för att få ersättning för att fånga in och lagra koldioxid blir det helt plötsligt ekonomiskt försvarbart att i ett svep kapa en stor del av Malmös koldioxidutsläpp, skriver liberalerna Simon Chrisander, Joar Forssell och Christoffer Karlsson.
Simon Chrisander (L), stadsbyggnads- och miljökommunalråd i Malmö.
Foto: CHRISTOFFER KARLSSON
Joar Forssell (L), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson.
Foto: MAGNUS FRÖDERBERG / PRESSBILD
Christoffer Karlsson, 1:e vice förbundsordförande och klimatpolitisk talesperson LUF.
Foto: PRESSBILD

Genom att filtrera rökgaser vid utsläppskällorna kan koldioxid tas bort och sedan omvandlas till flytande eller fast form. Vad som behövs är ersättning för att samla in och lagra koldioxid, skriver liberalerna Simon Chrisander, Joar Forssell och Christoffer Karlsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Under coronakrisen har vi lärt oss att digitala möten kan ersätta en hel del av de möten vi tidigare hade fysiskt. Det gör att vi i framtiden kommer att omvärdera nödvändigheten i flygresan till London för ett halvtimmeslångt affärsmöte, eller bilresan på ett par timmar för att lyssna på ett timslångt seminarium, när samma saker i stället kan ske digitalt. På så sätt har coronapandemin öppnat upp ögonen för fler i hur vi kan leva ett mer klimatsmart liv. 

Men digitala möten eller en svensk skatt på plastpåsar kommer inte att vara lösningen på klimatförändringarna. Vi behöver stora övergripande reformer, som en omfattande grön skatteväxling, en reformerad energiskatt som möjliggör för mer lokal och grön energiproduktion, och satsningar på kraftigt minskade koldioxidutsläpp vid de stora utsläppskällorna.

Lyckligtvis finns redan tekniken för att göra många av de största utsläppskällorna i Sverige i princip helt utsläppsfria, utan att stänga ner verksamheten. Genom att filtrera rökgaserna vid utsläppskällorna kan koldioxiden tas bort och sedan omvandlas till flytande eller fast form för att antingen pumpas ner i berggrunden eller få annan användning. Metoden har fått samlingsnamnet Carbon Capture and Storage (CCS) och Carbon Capture and Utilisation (CCU).

Men trots att möjligheten finns för stora utsläppare att i princip nolla sina utsläpp, är det få som gör någon förändring. Det är helt enkelt fortfarande för dyrt för många företag, och den ekonomiska vinsten är för liten. Samtidigt vet vi att chansen att lyckas vända utvecklingen blir mindre för varje dag som går, eftersom koldioxid hela tiden ackumuleras i atmosfären. Varje dag handlar det om nära 100 miljoner ton. Ju senare vi börjar ta tillbaka koldioxiden, desto större blir uppgiften.

I Malmö finns verksamheter som både är stora utsläppare av koldioxid, och som lämpar sig väl för investeringar i CCS. Tyvärr har de ekonomiska incitamenten hittills varit väldigt små eftersom staten inte backat upp. Vad som behövs är ersättning för att samla in och lagra koldioxid. Både Liberalerna och Liberala ungdomsförbundet har föreslagit en lagringspeng för koldioxid. Genom en ekonomisk incitamentsstruktur kan Sverige med stormsteg närma sig klimatneutralitet.

Vi liberaler är väldigt glada över att ha kommit överens med Centerpartiet och regeringen om att avsätta pengar i statsbudgeten för att komma i gång med koldioxidinsamlingen de kommande åren. Nu finns förutsättningarna för att börja investera. Förhoppningen är att ha flera anläggningar i drift redan om några år. Exakt hur ersättningen kommer att se ut blir klart innan anläggningarna står klara, men pengar kommer.

Med en modell för att få ersättning för att fånga in och lagra koldioxid blir det helt plötsligt ekonomiskt försvarbart att i ett svep kapa en stor del av Malmös koldioxidutsläpp. Enbart SySavs anläggning för förbränning av avfall i Malmö står för en femtedel av Malmös totala koldioxidutsläpp, men så behöver det inte vara. Sveriges mål är att från 2045 ha nettonegativa klimatgasutsläpp. Omfattande infångning av koldioxid kommer då att krävas. Det är rimligt att fånga och lagra koldioxid till ungefär samma kostnad som nivån på koldioxidskatten. Vi liberaler menar att den som släpper ut också ska betala. Då är det också rimligt att den som städar ska få betalt. Vi menar att ersättningen bör vara samma som skatten på utsläppen. 

Mer solenergi och vindkraft, elbilar och cykelvägar, hushållsnära återvinning och rut-avdrag för cykelreparationer i all ära. Men för att nå målen i Parisavtalet och för att nå negativa utsläpp 2045 behövs ambitionshöjningar. Negativa utsläpp är då ett självklart steg. Sveriges potential är stor. Från de största skorstenarna kan vi samla in koldioxid motsvarande nära hälften av de svenska utsläppen. Arbetet för att fasa ut fossila bränslen ska fortgå, men samtidigt måste infångningen komma i gång.

I Malmö och många andra svenska kommuner finns ambitionen att ta krafttag mot klimatförändringarna. Vi bör nu på allvar börja förberedelserna för att också åstadkomma negativa utsläpp.


Simon Chrisander (L)

Stadsbyggnads- och miljökommunalråd i Malmö


Joar Forssell (L)

Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson


Christoffer Karlsson

1:e vice förbundsordförande och klimatpolitisk talesperson LUF