Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är inte facket som stänger ner hamnarna

Eskil Rönér, ordförande Svenska Hamnarbetarförbundet. Foto: HANNA RONER

 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Hamnarbetarförbundet har försökt teckna kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar i snart fem decennier. Nu är läget akut, då våra 1 300 medlemmar är utestängda från all information, alla förhandlingar och all samverkan med arbetsgivarna. Så har det varit sedan i april 2018, då arbetsgivarorganisationen införde en policy som innebär att man bara förhandlar med det fackförbund som tecknat kollektivavtal. 

 

 

Sveriges Hamnar har konsekvent avvisat våra avtalsförslag, vilket är bakgrunden till den konflikt som bröt ut tidigare i januari.

 

EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) skriver om kostnaderna för konflikter inom hamn-och sjöfart, med fokus på konflikten i Göteborgs hamn 2017. Skribenten missar dock att nämna arbetsgivarens roll i det hela. Ansvaret för kostnaden på 4,5 miljarder vilar nämligen tungt på APM Terminals i Göteborgs containerterminal.

 

Under konflikten 2017 varade Hamnarbetarförbundets stridsåtgärder i sammanlagt 8 timmar, medan APMT lockoutade sina anställda under 371 timmar. APMT stod därmed för 87 procent av de förlorade arbetsdagarna på hela den svenska arbetsmarknaden under det året.

 

I den nuvarande konflikten ser det ut på ett liknande sätt: Sveriges Hamnar stänger ner produktionen i hamnarna runtom i landet i hela 393 timmar, alltså mer än sju gånger längre de varslade strejktimmarna.

 

Hamnarbetarförbundet vill teckna ett fullvärdigt kollektivavtal och har föreslagit ett som är likalydande det som redan finns mellan arbetsgivarorganisationen och Transportarbetareförbundet. Sveriges Hamnar kräver dock en bilaga till ett sådant avtal, där vi ska avsäga oss flera av de rättigheter som normalt sett följer av ett kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Vi skulle både sakna rätten att förhandla för våra medlemmar lokalt och att driva avtalsbrott till Arbetsdomstolen. Att ingå ett avtal på de premisserna skulle vara orimligt för vilken fackförening som helst.

 

Hamnarbetarförbundet är en basdemokratisk fackförening. Interndemokratin är skälet till att hälften av landets hamnarbetare under decennier har fortsatt välja Hamnarbetarförbundet. Vi kräver respekt för vår rätt att som arbetstagare i ett demokratiskt land bli företrädda på det sätt vi själva valt.

 

Vad som står mellan konflikt och en långsiktigt hållbar lösning med fredsplikt för landets hamnar är just den där bilagan till det likalydande kollektivavtalet. Vi uppmanar därmed arbetsgivarsidan att släppa kraven på särskilda rättsliga förbehåll för att få till stånd ett långsiktigt, hållbart samarbete.

 

Eskil Rönér

Ordförande Svenska Hamnarbetarförbundet