Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ålen måste räddas från utrotning

Henrik Svedäng, fiskeforskare vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum. Foto: PRESSBILD
Gustaf Almqvist, fiskeforskare vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum. Foto: PRESSBILD

Fortfarande finns det inget praktiskt, alternativt förslag till vad alternativet till fiskeförbud i Östersjön för ålen skulle vara, skriver fiskeforskarna Henrik Svedäng och Gustaf Almqvist vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Fem ålforskare från SLU håller inte med om att forskningen säger ja till fiskestopp för ål. I ett debattinlägg menar de att det är en allt för ensidig syn på saken. 

 

Som om det vore en åsikt. 

 

Men det är ingen åsikt, utan ett faktum. Den samlade vetenskapliga expertisen säger faktiskt ja till EU-kommissionens förslag att sluta fiska ål i Östersjön. Skälet är att det europeiska ålbeståndet i dag är så akut hotat att allt som kan göras för att förbättra läget måste göras. Och det måste göras nu, innan det är försent. 

 

Den främsta kritiken kommer från ålfiskarna själva. Deras argument är tydligt: De drabbas ekonomiskt av att inte få fiska ål.

 

SLU-forskarnas argument är mer oklara. I motsats till vad de antyder i sitt inlägg har ju ingen, varken ICES eller EU-kommissionen (eller vi heller för den delen), någonsin hävdat att ålfrågan inte är ett europeiskt och internationellt problem eller att det inte finns fler saker än fisket att åtgärda för att rädda ålen. Tvärtom. Men fisket är och förblir en betydande dödsorsak för ålen. 

 

Vidare hävdas att Östersjöfisket är obetydligt för artens överlevnad. Det påståendet saknar dock robusta vetenskapliga belägg. Tvärtom tyder observationer från fiske- och märkningsstudier snarare på en hög åldödlighet i Östersjön på grund av kustfisket. Lägg därtill att Sverige och Danmark tillhör de stora marina ålfiskenationerna i Europa. 

 

En central aspekt av EU-kommissionens förslag är att man vill bryta dödläget och faktiskt göra något konkret. Man säger också tydligt att förslaget är ett första steg mot fiskestopp även i övriga EU-vatten.

 

Ur ett vetenskapligt perspektiv, med fokus på att värna det europeiska ålbeståndet, är det svårt att inte stödja ett sådant förslag. För vad är alternativet? Hur skulle ett fortsatt kustfiske och landningar av hundratals ton blankål per år gynna den europeiska ålen? 

 

Och framför allt, hur hjälper vi artens överlevnad genom att säga nej när EU nu äntligen vill ta ett första steg mot en mer hållbar ålförvaltning?

 

Henrik Svedäng

Fiskeforskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum

 

Gustaf Almqvist

Fiskeforskare och omvärldsanalytiker i fiskerifrågor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum