Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De vill ge en annan bild av våldtäktsoffren

Anna Svensson och Alexander Alvina Chamberland. Foto: Gunilla Welin
Anna Svensson. Foto: Gunilla Welin
Alexander Alvina Chamberland. Foto: Gunilla Welin
Omslaget till boken.

Anna Svensson och Alexander Alvina Chamberland har båda blivit utsatta för våldtäkt.

Tillsammans har de skrivit en bok där de både berättar om sina egna erfarenheter, och hur de upplever att debatten kring våldtäktsoffer är snedvriden.

– Personligen är jag frustrerad över en debatt som säger att en våldtäkt förstör ens liv, säger Alexander Alvina Chamberland.

Anna Svensson och Alexander Alvina Chamberland är överens – även om man har utsatts för en våldtäkt behöver inte det innebära att hela ens liv för alltid är slaget i spillror.

I sin nya bok, "Allt som är mitt", vill de ta ett bredare grepp på den samhällsdebatt som de menar ofta förutsätter att livet är förstört för våldtäktsoffren.

De båda möttes när de bodde i Malmö och deltog i RFSU:s tidskrift Ottar. De hade båda skrivit om sina upplevelser på varsitt håll, men bestämde sig snart för att göra ett gemensamt projekt.

Båda kände sig frustrerade över att andra personer – till exempel politiker – ofta tar sig tolkningsföreträde när det gäller våldtäktsoffer och deras erfarenheter.

– Personligen är jag frustrerad över en debatt som säger att en våldtäkt förstör ens liv. Vi kände inte så, säger Alexander Alvina Chamberland.

Anna Svensson våldtogs under en semesterresa i Västindien. Dessutom utsattes hon som barn för sexuella övergrepp. Men hon kände inte igen sig i den beskrivning av våldtäktsoffer som är vanligt förekommande i den allmänna debatten.

– Man lutar sig mot en uppfattning om att våldtäkt är det värsta som kan hända och något som alltid förstör livet. Jag var också väldigt deprimerad under en tid, men jag började också fundera över – vad är det som är förstört? Jag kan ju fortfarande gå och stå och det finns en massa saker som inte är förstörda, säger hon.

Också Alexander Alvina Chamberland känner igen sig i att andra människor gärna sätter ord i munnen på henne för att beskriva hennes upplevelser. För åtta år sedan blev hon våldtagen i Amsterdam, och även om övergreppet var jobbigt var det svårt för henne att relatera till de känslor som samhället ville överföra på henne.

– Jag hade till en början svårt att ens erkänna att jag blivit våldtagen, för min föreställning var att då är ju hela livet förstört, man är levande död och det är det värsta man kan vara med om. Jag gick omkring och tänkte så ett tag, och det skadade mig väldigt mycket.

I boken tar de upp både mediebilden av våldtäktsoffer, liksom som bilden av förövaren.

– Även om en förövare aldrig får ursäktas och alltid måste ta sitt ansvar är det frågan om det blir bättre av att göra förövaren till ett monster, säger Alexander Alvina Chamberland.

Samtidigt är de båda noga med att poängtera att en våldtäkt naturligtvis inte gå obemärkt förbi och att alla våldtäktsoffer har sin personliga historia.

– Vi har försökt skriva på ett sätt där det tydligt framgår att det här är en subjektiv historia, säger Anna Svensson.

– Vi kan ju aldrig berätta för andra hur de ska reagera, men vi kan förespråka en diskussion som tillåter olika människor att ha olika reaktioner. Det betyder inte att allt är bra, men jag känner verkligen att livet är värt att leva och att det absolut inte är förstört, säger Alexander Alvina Chamberland.

Med boken hoppas de kunna bidra till att ge en nyanserad bild av våldtäktsoffret, men också att inspirera andra som blivit utsatta.

– Vi vill ge hopp, men också vara en spegelbild. Vi vill ge nyanserade berättelser som tar hänsyn till att det här kan påverka en människa, men det är inte samma sak som att bli förstörd.

 

Följ Kvällsposten på Facebook och Twitter - där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!​

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!