Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De kom med sjömän för 100 år sedan

De som hade tatueringar för 100 år sedan var främst sjömän. Här kan man se ett par av dem avbildade.
Verktygen som användes förr i tiden kan i dag ses som en aning primitiva.
– Ofta användes något som liknar en penna, men i stället för ett stift längst fram satt det sex stycken synålar, som i sin tur doppades i färg, säger Malin Jogmark.
Att många kvinnor som har avbildats är mörkhåriga kan förklaras rent kemiskt. Gul färg irriterade helt enkelt huden i när den utsattes för solljus.
Olika kvinnoarketyper fanns ofta avbildade på sjömännens kroppar. Här med, vad som ser ut att vara, orientaliska influenser.
Vi gillar också tatueringar:
Björn Ranelid
För ungefär ett halvår sedan visade Björn Ranelid upp sin tatuering i TV4, en tatuering föreställande ett tigerhuvud. Anledningen?
– Tigern är stark och dessutom utrotningshotad. Ett statement, sade Björn Ranelid då
Foto: TV4
Zlatan Ibrahimovic
För lite mer än en månad sedan visade Zlatan Ibrahimovic upp sina nya tatueringar i samband med en ligamatch mot Caen. Han hade då, tillfällig, tatuerat in på 50 namn, som skulle symbolisera och uppmärksamma barnfattigdom i världen. Zlatan har sedan tidigare flera permanenta tatueringar.
Foto: Yoan Valat / Epa / Tt
Linus Svenning
Den skönsjungande skåningen är van vid att lägga sig under nålen. Senast i raden av alla tatueringar är en ryggtatuering som, enligt Linus själv, ska ta 480 timmar att genomföra.
– Jag kommer väl att gå två, tre gånger i månaden. Jag räknar med att den tar två, tre år att göra, sade han under Melodifestivalen.
Foto: Sven Lindwall
1 / 7

Ett par decennier som accepterad konstform, men med en historia bra mycket äldre. Tatueringar kom till Sverige i samband med sjömännens resor för drygt 100 år sedan.

På Marinmuseet i Karlskrona ställer man nu ut äldre bilder på hur dessa tatueringar kunde se ut.

– De vanligaste motiven var olika kvinnoarketyper, säger utställningsproducenten Malin Jogmark.

Vi tycker också om tatueringar

I 20- och 30-talets Sverige var tatueringar ingenting som fanns på kartan för "vanligt folk". Konstformen var vikt för sjömän och andra subkulturella grupperingar.

– Folk i samhällets utkant höll på med tatueringar, det vill säga människor som tillhörde mer slutna grupper. Sjömän använde tatueringar som ett tidsfördriv under längre resor på haven, och det var lite samma sak för fångar i fängelserna. Grupper som höll sig lite för sig själva var ofta tatuerade, säger Malin Jogmark.

Inga blonda kvinnor

I utställningen är det tydligt att kvinnor är ett dominerande motiv. Olika arketyper fick stå modeller, såsom modern, fästmön eller fresterskan, avbildade på flera olika sätt.

Många av kvinnorna är mörkhåriga, något som enligt Malin Jogmark kan förklaras med hur färgerna påverkade huden.

– Gul färg, som skulle användas till blont hår, gav utslag på huden i solsken. Färgen innehöll kadmium och låg till grund för uttrycket: "Den svenska flaggan reser sig söder om ekvatorn". Detta eftersom den gula färgen gav huden utslag, något som fick flaggan att "resa sig" i värmen.

Pinne med sex synålar

När folk blir tatuerade i dag läggs en stor vikt vid hygien och att tatueringen tas väl om hand, något som inte gällde i sjömännens fall.

– Den tidens verktyg var väldigt annorlunda. Ofta användes något som liknade en penna, men i stället för ett stift längst fram satt det sex stycken synålar, som i sin tur doppades i färg. När utvecklingen gick framåt tittade man även närmare på till exempel tandläkarborrar. Men att tatuera i en steril miljö var ingenting man funderade över, säger Malin Jogmark.