Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför älskar eller hatar du skräckfilmer

Max von Sydow i filmen "Exorcisten" där han ska driva ut en demon. Foto: Warner
Freddy Krueger i mardrömsfilmen "Terror på Elm Street". Foto: Warner
Filmen "Rosemarys baby" kom 1968. Foto: Warner
Anna Höglund är lektor vid Institutionen för film och litteratur på Linnéuniversitetet. Foto: Linnéuniversitetet

Vi får hjärtklappning, en stigande puls, kroppen stelnar av fasa, vi svettas mer och andas häftigare.

Men vad är det egentligen som gör att vi älskar skräckfilmer?

– De avleder vår uppmärksamhet från det som vi egentligen är rädda för, säger Anna Höglund, skräckforskare vid Linnéuniversitetet.

Skräckforskaren om klassiska skräckfilmer:

Dracula: "Vampyrerna representerar ett hot mot normen. I senare filmer är vampyren mer lik en vanlig människa som känner utanförskap och vill bli accepterad och älskad."

Frankenstein: "Filmen tar upp rädslan för det avvikande och konflikten mellan moraliskt ansvar och vetenskaplig nyfikenhet där hybris tagit över."

The Thing From Another World: "Science fiction-film som kom i tider av kommunismskräck och rymdresor."

Psycho: "Den amerikanska drömmen har realiserats för stora delar av medelklassen men något hotfullt finns dolt bakom de putsade fasaderna."

Rosemarys baby: "Filmen visar tidens stora rädsla för djävulsdyrkan. Paranoid skräck där hotet kommer inifrån den bekanta livsmiljön."

Exorcisten: "Debatten i kyrkan om djävulen flyttas över till filmens värld. Det oskuldsfulla barnet blir i filmen utsatt för det mest ondas korruption."

Motorsågsmassakern: "Ung urban medelklass möter en perverterad motsvarighet till den egna kärnfamiljen när de ger sig ut på okända territorier."

Hajen: "Allt fler åkte på solsemester vilket gjorde hajskräck effektiv. Filmen kritiserar kapitalism och den gränslösa hungern efter pengar genom att visa hur badplatsen hålls öppen trots hajattacker."

Omen: "Omen handlar om Antikrist och har en starkt politisk koppling till religionsdebatten i USA och den kristna arvsynden."

Carrie: "Filmen är en reaktion mot fanatisk konservatism och rädslan för att hantera tonårsångest och pennalism."

Dawn of the Dead: "Zombiefilm om skräcken för pandemier och samhällskritik mot masskonsumtion och hänsynslös exploatering av jordens resurser."

The Hunger: "Vampyrfilm som används som symbol för sjukdom och död och rädslan kring hiv och aids som kom på 1980-talet."

The Lost Boys: "Filmen visar rädslan för att unga människor ska hamna i dåligt sällskap, ha massa sex och ta droger. Starkt kopplad till rädslan för hiv."

När lammen tystnar: "Kom när polisen börjat med seriemördarprofiler och visar skräcken för seriemördare. Filmen är också en reaktion mot yuppie-erans individualism."

Barnhemmet: "Filmen har starka kopplingar till vår tids tankar om föräldraskap och spelar på vår rädsla om att inte kunna skydda våra barn från det mest hemska."

Annabelle: "I många filmer gömmer sig ondskan i en docka, gärna i form av en liten söt flicka med flätor. Dockan är ett tomt skal som kan fyllas med övernaturlig ondska."

Ni känner säkert igen er när ni ser en riktigt bra skräckfilm och blodet isar sig i ådrorna och ni kryper riktigt långt upp i soffan. Ni tänker: "Det är lugnt, inget att vara rädd för, det är bara på film."

Skräckmästaren Alfred Hitchcock menade att han bara gav folk vad de vill ha. Men vad är det som gör att vi frivilligt utsätter oss för obehagliga känslor?

– Vår förkärlek till skräck bottnar kanske i att det är ett lätthanterligt sätt för oss att fly verkligheten och glömma vardagens bekymmer. Vi kan känna lite försiktigt på det okända och otäcka och när filmen är slut är vi åter i vår trygga miljö, säger Anna Höglund, en av landets främsta skräckforskare.

"Får en kick för stunden"

För våra förfäder var rädslan livsviktig för att överleva i naturen och de tvingades träna sina reaktioner i stressiga miljöer. När vi ser på skräckfilm sker liknande reaktioner.

Och bra skräck kan leda till att vi tar tag i rädslor och problem, enligt Anna Höglund. Redan Aristoteles ansåg att vi renas genom tragedier genom den fruktan och det medlidande som väcks. Sigmund Freud utvecklade tanken i psykoanalysen – för att botas måste vi möta våra trauman i vårt omedvetna inre.

– Skräckfilmens förmåga att väcka känslor och rädsla hjälper oss att befria oss från dem, så länge vi är medvetna om att vi ser på en film. Rädslan gör att vi får massa adrenalin, men om vi inte ställs inför ett verkligt hot så övergår känslorna till en slags eufori. Vi får en kick för stunden, och det kan förklara varför vi kan njuta av skräck.

Skräck kan även vara ett sätt att definiera oss själva. På vita duken kan en mördare få oss att känna oss lite mindre skrämmande. En zombiefilm kan få oss att känna oss lite mer levande. Vampyrfilmer kan hjälpa oss att hantera dödsångest genom att beskriva odödlighet, som kan vara ännu mer skrämmande.

Skräckgenren ofta politisk

Berättelserna speglar ofta den tid vi lever i. Zombiefilmer används ofta som samhällskritik mot masskonsumtion och människans exploatering av naturen. Vampyrerna har gestaltat utsatta grupper i samhället som mötts av fördomar, okunskap och hat.

– Skräckgenren är ofta politisk. Den problematiserar samhällsproblem och visar vad som kan hända om vi inte ändrar på världen. Det handlar om rätt och fel, gott och ont, normer och värderingar som ska diskuteras, säger Anna Höglund.

Skräckens monster är inte alltid bara onda, de är själva ofta offer för krafter som de inte kan tygla. Dracula tvingades varje natt söka blod, Frankensteins skapelse var utestängd från mänsklig gemenskap och varulven måste riva ihjäl den han älskade mest.

Ofta är djävulen och hans demoner närvarande.

– Djävulen representerar ofta det mest onda och det mest skrämmande; att en osynlig form av ondska tar sig in i någon och rädslan för att det egentligen kan hända vem som helst. Vi tvingas ställa oss frågan: "Finns verkligen djävulen?" Tror man att djävulen verkligen finns så blir filmen ännu mer skrämmande, säger Anna Höglund.

"Betyder inte att all skräck är bra"

Det finns ofta en oro över hur skräckfilmer påverkar de mindre barnen. Särskilt på 1980-talet höjde föräldrar sina röster och ville stoppa filmerna. Men Anna Höglund vill försvara genren.

– Det betyder inte att all skräck är bra för oss om vi inte diskuterar den. Men jag skulle aldrig säga att alla skräckfilmer förstör våra barn. Det finns en gråzon. Man måste diskutera det från film till film och från barn till barn, säger Anna Höglund.

– Jag har egna barn och märker väldigt tydligt att barn skräms av olika saker i olika åldrar. Jag tar alltid stor hänsyn till mina barn i den yrkesroll jag har. Ibland har jag i perioder fått ta bort böcker med otäckt innehåll från mina bokhyllor då de varit rädda för saker. När vi har gått på bio har jag alltid kollat upp filmen innan.

Är det någon typ av skräck som du själv inte gillar?

– Jag gillar inte så kallad tortyrporr, en skräckgenre som går ut på att en person plågas timme ut och timme in. Då är det något i mitt psyke som säger att det går för långt. Rent känslomässigt mår jag inte bra av det.

Vad blir du själv rädd för då?

– Jag har tittat på hur mycket skräckfilm som helst men "Barnhemmet" var riktigt läskig. Jag hade ett barn i ungefär samma ålder som ett barn i filmen och det triggade i gång min skräck över att något som jag inte hade kontroll över skulle kunna hända mitt barn. Jag blev helt förstörd av den filmen och kunde inte sova på flera nätter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!