Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dagen då kriminalreportern själv blev kriminell

Ulf Matson skriver i dag en betraktelse i Kvällsposten. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
400 kronor – det blev straffet för Ulf Matson. Foto: Privat
Ulf Matsons byline från Kvällsposten – 1986. Foto: RONNY JOHANNESSON / SYDSVENSKAN

Detta är en kriminell kriminalreporter.

Som blev det på en minut blankt.

Till råga på allt i sin gamla hemstad Malmö.

Men låt mig ta det från början…

Det började som en solig tur till min gamla hemstad Malmö där jag jobbat som kriminalreporter på denna alerta tidning Kvällsposten i nästan trettio år. Jag har rapporterat om otaliga mord, rån och andra brott men trodde nog aldrig att jag själv skulle hamna på de anklagades bänk. Jag menar, med så mycket kontakter med lagens långa arm i alla dess skepnader, skulle det ju vara skämmigt att göra något brottsligt. Därför har jag också efter bästa förmåga försökt hålla mig inom lagens råmärken.

Fast jag vet inte jag längre.

Malmö var en gång i tiden en varm och vänlig stad. ”Har man sett Malmö har man ju sett världen” som det hette i någon morgontidningsslogan, här behöver man inte spänna sig och spela Allan och ett misstag är ju inte hela världen, det kunde man ha överseende med.

Så upplevde åtminstone jag stämningen i stan på min tid under 1960-, 1970-, 1980- och 1990-talet. 

 

Men det är möjligt att klimatet hårdnat. Att alla skjutningar och annan grov brottslighet har trissat upp stämningen så till den grad att det inte längre finns plats för litet sunt förnuft eller förståelse för en ”krissituation”. Nu gäller Nolltolerans och Regelboken till punkt och pricka.

Alltså: På väg genom ett solbestänkt Pildammsparken gör sig plötsligt sju månader gamla labradortjejen Freya påmind från bilens bakre regioner. Och det vet varje hundägare – när en valp börjar stöka omkring i buren på det där omisskännliga viset, då är det bråttom om det inte skall ske en ”olycka” inne i bilen.  

Med andra ord: Nu måste husse handla snabbt. Det är tillåtet att parkera på motsatta sidan på Kung Oscars väg. Och titta, där är ju ett rejält hål att stanna till i. På så sätt stör jag heller inte trafikflödet, vilket jag skulle gjort om jag stannat rätt upp och ner på min sida

En snabb vridning på ratten, tvärnit, upp med bakluckan och burdörren, koppla hunden – och så ut till befrielsens lilla gräsplätt och en än mer befriande liten drill som gladde både husse och hund.

Då ser jag i ögonvrån två herrar som står framför fronten på min bil. De måste ha sett hela sekvensen från det jag styrde över bilen till det jag fick ut den synnerligen kissnödiga lilla valpen och den befriande ”truddelutten” - men inte ett varningens ord och inte tillstymmelse till förståelse för denna uppenbara nödsituation de just bevittnat.

– Men ni såg väl, försökte jag

– Man får inte parkera mot färdriktningen, blev svaret.

– Men jag har inte parkerat, jag bara räddade en liten valp från att kissa på sig, vädjade jag.

– Regler är regler, de är till för att följas, blev det fyrkantiga svaret.

Och smack satt den försmädliga p-boten på 400 kronor under högra vindrutetorkaren.

”PARKERINGSANMÄRKNING Utfärdat av MALMÖ KOMMUN

….

Från 2019-04-05 14:23

Till 2019-04-05 14.24

Belopp 400.00 kr

03. Stannat eller parkerat fordon mot färdriktningen (Trf  3 kap 52 §)” 

 

Jo, ni läste rätt. Jag begick mitt brott under en ynka minut, från klockan 14.23 till 14.24. Om jag räknar om boten på 400 kronor till timspris blir det rätt hyfsat – 24 000 kronor!

Hade jag tänkt på det kunde jag gjort en u-sväng. Eller helt sonika stannat på min sida och då egentligen stört trafikflödet mer än vad jag gjorde nu. Men så långt tänkte inte jag.

Nu så här efteråt funderar jag på vilka instruktioner Malmö Kommuns p-vakter har? Om det inte någonstans står att de faktiskt är skyldiga säga till om de ser någon som är på väg att göra ett misstag? Eller att de faktiskt hellre skall fria än fälla om det finns ett hyfsat gott skäl till det.

Jag funderar också på om jag ska åberopa nödrätt, denna rättighet för individ, samhälle och stat som uppstår… om vederbörande befinner sig i nöd. Även trafikbrott omfattas nämligen av nödrätten. 

Den kan åberopas om gärningen varit nödvändig och i sådana lägen är en gärning endast brottslig om den ”med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkats annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig”.

Var det en fara att jag svängde över? Nej definitivt inte! Det kom ingen mötande trafik.

Skadades någon annan? Svaret är lika högljutt nej!

Var omständigheterna kring min manöver i övrigt oförsvarliga? Absolut inte, snarare tvärtom!

Ja, ni ser själva.

Fast jag får nog bita i det sura äpplet och betala, en illusion fattigare om Det Vänliga Malmö. I varje fall när det gäller institutionen Parkering Malmö. 

Någon charmkurs har deras medarbetare uppenbarligen inte gått! 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!