Carins cancer gör att hon inte kan få barn

Trots bromsmediciner som håller cancersjukdomen stången är chanserna att Carin Eggert får adoptera barn minimala. – Det känns så fyrkantigt, risken att jag går bort är lika stor som för en frisk person enligt min läkare, säger Carin Eggert.
Foto: Privat
Carin säger själv att hon känner sig hur pigg som helst.
Foto: Privat
4 juli i år gifte sig Carin Eggert med sin Mathias.
Foto: Jörgen Lund
Nu drömmer paret om att få bli föräldrar. Som det ser ut nu är det dock inte möjligt på grund av Carins blodcancer. – Jag har alltid sett mig själv ha en familj och känner mig redo nu och längtar, men det går inte. Det är väldigt sorgligt när man känner att någonting saknas.
Foto: Jörgen Lund
2011 diagnosticerades Carin Eggert med kronisk blodcancer.
Foto: Privat

Carin Eggert, 27, lever med kronisk blodcancer. Tack vare bromsmediciner kan hon få ett lika långt och bra liv som vem som helst, säger läkarna. Det enda mörka molnet är att hon inte får bli gravid. Och som kroniskt cancersjuk är chanserna att hon och maken Mathias får adoptera minimala.

- Det är väldigt sorgligt när man känner att någonting saknas, säger hon.

Under en shoppingtur i Malmö rasade Carin Eggert plötsligt ihop. På akutmottagningen i Lund kunde man redan efter två timmar konstatera att kollapsen berodde på en allvarlig form av blodcancer, KML, kronisk myeloisk leukemi.

Läkarna gav henne beskedet att hon skulle behöva äta bromsmediciner livet ut men att Carin kunna hålla sjukdomen stången och leva ett normalt liv.

I dag har 27-åriga Carin levt med cancern i fyra år och mår hur bra som helst.

- Jag lever ett normalt liv, det syns inte eller märks på mig och jag har inga biverkningar av medicinerna, säger hon.

Hon är snart färdigutbildad medicinsekreterare och en solig dag i början av juli gifte hon sig äntligen med sin älskade Mathias.

Osäkerhet kring prognos

Paret drömmer om att få barn, men Carin berättar att det är en stor risk för henne att bli gravid och att läkarna avråder.

Om och när hennes värden är så stabila att hon kan göra ett stopp i behandlingen, kan de försöka. Men det är mycket ovisst om den dagen kommer att komma.

- Jag har alltid sett mig själv ha en familj och känner mig redo nu och längtar, men det går inte. Det är väldigt sorgligt när man känner att någonting saknas.

Hon berättar att hon har funderat över andra alternativ.

- Jag har från början varit öppen till att adoptera och när jag pratade med adoptionscentrum sa de att jag var tvungen att gifta mig och få ett specialistutlåtande av läkaren.

Äter bromsmedicin

Hennes läkare säger att det är lika stor risk att Carin går bort som att en frisk person går bort.

Men för att få adoptera krävs i dag intyg på att personen sedan flera år är friskförklarad, detta för att säkra att barnet inte åter-igen kommer att förlora en förälder.

De som lever med kronisk cancer och äter bromsmedicin friskförklaras inte.

Snarare kan de leva som friska med hjälp av mediciner, precis som en hivsjuk person kan leva ett normalt liv tack vare bromsmedicin.

Som hivsjuk kan man i dag bli godkänd som adoptionsförälder av Socialstyrelsens rättsliga råd.

Svårt att få adoptera

Men Gunilla Cederström, som är utredare på Socialstyrelsen, känner inte till något fall där en kroniskt cancersjuk person har fått ett medgivande.

- Utgångspunken är barnets bästa men alla har rätt att ansöka och bli utredda av socialnämnden, har man en sjukdom så har man en möjlighet att gå till en specialistläkare och få ett specialistutlåtande. Det är möjligt att personen skulle kunna få ett medgivande om läkaren och Rättsliga rådet bedömer att det inte finns några medicinsk hinder för adoption. Sen är det upp till länderna att bestämma var de vill placera barnet och det är klart att det kan försvåra om det finns en viss osäkerhet kring prognosen, säger hon.

Carin Eggert är aktiv inom organisationen Ung Cancer och möter många som befinner sig i en liknande situation.

- Det är frustrerande, de flesta känner att det är lönlöst att ens försöka. Jag känner inte till någon med kronisk cancer som har fått adoptera, säger hon.

Stor informationsbrist

Johanna Reimers, som är kommunikatör på Ung cancer, intygar att just fertilitet och familjebildning är något som deras medlemmar har många frågor om.

- Vi upplever att det handlar om en stor informationsbrist vad gäller de här frågorna, både från vården och andra håll. Cancer är så pass vanligt, och det är väldigt många som kan leva med sin cancer. Och de som blir infertila av sin cancer undrar vad de har för möjligheter. Vissa får heller inte information om att det finns möjlighet att frysa ned sina ägg innan de behandlas.

För Carin Eggert återstår att vänta och se om hennes värden ligger kvar på samma nivå, så att hon kan avsluta medicineringen.

Process för adoption

Under tiden tänker hon inleda en process för att då adoptera.

- Står det cancer i en journal så tror folk att man ska gå bort och inte har kapaciteten att ta hand om ett barn, jag har ju Mathias som är fullt frisk och det är tråkigt att min kroniska sjukom ska förstöra. Men han sa en så fin sak till mig när vi pratade om barn "Blir vi föräldrar så är det helt underbart. Men skulle det inte bli så, så är jag lika lycklig ändå, för då får jag behålla dig för mig själv". Hans tankesätt har verkligen fått mig att känna en trygghet trots alla tankar på framtiden, säger hon.

Regler för adoption

Regler för adoption

Enligt svensk lagstiftning eller Socialstyrelsens allmänna råd och rekommendationer gäller detta vid adoption:

BMI under 35 och över 18,5.

Par ska vara äkta makar.

Ej äldre än 42 år när ansökan om medgivande görs.

Minst 25 år gammal (finns undantag)

Fysiskt och psykiskt friska. (Läkarintyg krävs vid tidigare sjukdom)

I fjol placerade 350 barn i svenska familjer.

65 procent tillhör gruppen barn med särskilda behov och över 3 år.

Väntetiderna är långa, ett medgivande gäller två år och behövs ofta förnyas.

Ensamstående kvinnor kan adoptera, ofta är barnen äldre. Det är sällsynt att barn placeras hos ensamstående män.

Få länder placerar barn i homosexuella hem, endast Sydafrika accepterar det.

Antalet adopterade barn från utlandet har minskat drastiskt. Delvis på grund av att det sker fler adoptioner inom länderna i första hand och att möjligheterna för att ta hand om barn för exempelvis ensamstående har förbättrats i flera länder.

Reglerna gällande åldersgräns varierar beroende på vilket land barnet kommer ifrån. Maxåldern för Colombia är 39 medan den är 45 i Ecuador.

Källa: Socialstyrelsen, Adoptionscentrum

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!