Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Breiviks egna mani- fest blir TV och teater

Olof Højgaard i Christian Lollikes Manifest 2083 som bygger på passager ur Breiviks manifest.

På två-årsdagen av massakern på Utøya ska pjäsen om Anders Behring Breiviks Manifest sändas i dansk TV. I höst går den kontroversiella pjäsen som gästspel på Dramaten.

– Från min utgångspunkt som professor i kriminologi så välkomnar jag den typen av framställningar om de hjälper människor att förstå och bearbeta det fruktansvärda, säger kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki.

Dramatens tema-nationalism

Teaterföreställningen Manifest 2083 är skriven av Christian Lollike och sattes upp på Café Teatret i Köpenhamn och har även spelats i Oslo bland annat. I november spelas pjäsen vid tre tillfällen på Dramaten i Stockholm. Pjäsen ingår i Dramatens temasatsning på olika samhällsfrågor. I det här fallet handlar det om nationalism och Dramaten samarbetar med både Café Teatret i Köpenhamn och Nationaltheateret i Oslo.

Pjäsen Manifest 2083 handlar om Breiviks förvandling från välfungerande individ till brutal massmördare. Ett exempel på hur scenkonsten kan få åskådaren att reflektera över det som förefaller obegripligt, enligt Christoffer Guldbrandsen, redaktör på DR2.

Caféteaterns uppsättning av Manifesto 2083 har dels vunnit prestigefyllda Reumert-juryns specialpris i maj men har även kritiserats för att, så att säga ge, massmördaren utrymme på scen. Diskussionen om hur brottslingar och avskyvärda brott kan skildras är ständigt aktuell.

Ausoniusprojekt fick nej

Gellert Tamas, författare till boken Lasermannen om John Ausonius, är bekant med frågeställningen. När han försökte sälja in projektet var det många förlag som tackade nej med motiveringen att de inte förstod vitsen av att ge en mördare som Ausonius trycksvärta.

– De förstod inte vad jag var ute efter. I exemplet Ausonius tyckte jag att det var viktigt att sätta det i ett socialt sammanhang. Han var ju mer än den där enskilda galningen som han länge avfärdades som, han var snarare en mörk spegel av det samhälle vi hade i början på 90-talet. Och då blir det väldigt intressant att titta på enskilda personer och händelser, säger Gellert Tamas som menar att rättegången mot Breivik påminde om den tidiga synen på Ausonius. Åklagaren menade att Breivik var en galning och mördaren själv hävdade att massakern var en politisk handling.

"Ingen lever i ett vakuum"

Tamas menar att arbetet med att försöka skildra brottslingar och deras gärningar i text eller på scen utan att förfalla till glorifiering handlar om att ställa sig själv en rad frågor.

– Varför vill den här människan berätta saker för mig, vad är det den här personen vill uppnå? Och samtidigt så måste jag fråga mig själv: varför skriver jag det här, varför är det viktigt?

– Jag tror inte att någon av oss lever i ett vakuum och då är det intressant att se hur den här individen påverkat samhället och hur samhället i sin tur påverkat individen. Vad är det för mekanismer som finns i bägge riktningarna.

Rolling Stone valde att sätta Bostonbombaren på omslaget till nästa nummer. Vad tycker du om det?– Jag kan tycka det är oerhört problematisk. Jag tror inte jag hade haft John Ausonius på omslaget till Lasermannen med samma bildestetik som man använder på rockstjärnor.


Konstens förmåga att skildra kriminalitet har debatterats förr. Regissören Jan Troell fick till exempel utstå mycket kritik för filmen Il Capitano (1991)om morden i Åmsele redan innan filmen släpptes.

Den hastiga domen tror han beror på att det handlade om en film. Ett medium som i det här fallet blev lidande av kopplingen till underhållningsvåld.

– Om samma händelse hade varit underlag för en målning eller pjäs tror jag inte alls att det hade blivit den uppmärksamheten, säger Troell som menar att allt hänger på hur materialet används.

"Moraliskt ansvar"

Professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki, minns stormen kring Lars Noréns 7:3. En pjäs där tre interner från Tidaholmsanstalten deltog och fick vädra nazistiska åsikter från scenen. En av skådespelarna, Tony Olsson, avvek senare och deltog i Malexandermorden.

Att sätta upp en pjäs om något så tungt som Utøya kräver mycket.

– Man har ju något moraliskt ansvar när man gör sådana här saker. Och det kan vara ett sätt att uppfylla en moralisk förpliktelse mot efterlevande om man presenterar det så att det framgår hur fruktansvärt, vansinnig och människofientlig ideologi det är.

– Historien har lärt oss att alternativet att bara vara tyst och försöka glömma inte är så lyckat. Saker och ting ska analyseras, diskuteras och man får använda konstnärliga medel för att få fram budskapet. Men det måste göras på ett ansvarsfullt och ett bra sätt. Annars är det inte okej

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!