Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bozena, 86, rånades och låstes in för att dö

BLÅSLAGEN. Förra måndagen blev Bozena, 86, överfallen i hemmet av rånare. I dag börjar de blåsvarta svullnaderna på handleder och armar börjar lägga sig. Men Bozena har fortfarande ont, även om inga ben är brutna.Foto: Peo Möller

Bozena, 86, blev uppsliten ur sängen, slagen i huvudet, bunden och inslängd i en källarskrubb där hon satt inlåst i 36 timmar.

- Jag är rädd efter det som hänt. Rädd för att vara ensam, säger hon.

- Jag kommer att flytta så fort som möjligt.

Genom Kvällsposten vill Bozena varna alla från att förvara värdesaker i hemmet. Själv hade hon guld och diamanter för miljontals kronor i det kassaskåp som tjuvarna släpade med sig.

BOZENAS 6 TIPS TILL ANDRA

1. Förvara aldrig stora kontantbelopp eller begärliga värdeföremål som guld och juveler i bostaden. Se till att hyra ett bankfack.

2. Jag har varit för godtrogen och alltid öppnat dörren när någon ringt på. Det har väl hänt att det stått främlingar där också. Var försiktig att släppa in okända människor, även om de säger sig representera något godhjärtat.

3. Försök ordna med larm som sätts på under nätter och när ni är borta från bostaden.

4. Håll i handväskan. Och var noggrann med att inte skylta med kontokort och plånbok. Lås in de sakerna hemma. Om ni rånas under hot kanske ni tvingas lämna ut nyckeln, men det är knepigare för en vanlig inbrottstjuv eller tillfällig, oärlig besökare att komma åt.

5. Se över era försäkringar. Gå igenom värdet av era tillhörigheter och korrigera premien om försäkringsbeloppet är för lågt. Eller högt.

6. Bär gärna med er larm kopplat till någon anhörig eller granne, till vaktbolag eller myndighet. Ha det runt halsen eller handleden också nattetid.

Helsingborgs Dagblad var först med att rapportera om det brutala rånet i Helsingborg.

- Hon lämnades att dö av tjuvarna, berättade en vän till 86-årigen för tidningen.

För Kvällsposten berättar Bozena, 86, nu om stormnatten förra måndagen då rånarna bröt sig in i hennes hus i en förort till Helsingborg.

- Jag gick runt som vanligt på kvällen och såg till att alla dörrar var låsta och säkerhetskedjan på. Så la jag mig. Det brukar bli vid tiotiden och då somnar jag bums, säger Bozena.

Ute piskade stormen. Det fanns inte en människa eller bil i rörelse i de lugna villakvarteren.

"Han slog mig i huvudet"

Inga utom rånarna. De bröt sig in genom stålramarna till entrén från altanen, på insidan av trädgården.

- Sedan måste de ha snokat runt i hela huset, för det var en väldig oreda överallt upptäckte jag efteråt när jag äntligen blev befriad.

Polisen har ännu inte gripit några gärningsmän, efter rånet och säger sig inte ha några misstänkta, men de är övertygade om att rånarna visste exakt vilket hus de skulle slå till emot.

- Det är så att min man Rudolf, ja vi hann aldrig gifta oss egentligen. Hur som helst, han och hans bror var guldsmeder och juvelerare. De var mycket skickliga och hade framgång. Brodern dog 1998 och Rudolf 2004. Det blev kvar rätt mycket guld och smycken och en del kontanter där i kassaskåpet i källaren. Där har det legat, säger Bozerna.

Kan ha hört om "skatten"

Polisutredarna misstänker att det är den "skatten" rånarna hört ryktas om eller känt till. De letade utan problem upp det undangömda kassaskåpet bakom skynken och bråte i ett hörn av källaren. Men någon nyckel hittade de inte.

- Det var väl därför de var så arga när de kom instormande och ruskade om mig i sängen, fortsätter Bozena sin berättelse.

- De var alldeles svartklädda, en kvinna och två män. Han som dirigerade alltihop och slog mig i huvudet flera gånger med knytnäven, han var svartmålad i ansiktet också.

- Kanske hade de någon slags masker på sig. Jag hann aldrig se så noga. Jag var yrvaken, rädd och alldeles omtumlad. Men jag gjorde motstånd så gott jag kunde.

Bands mycket hårt

Berättelsen bara rinner ur Bozena när hon återger de hemska upplevelserna från stormnatten.

Hur hon bands mycket hårt och brutalt. Beordrades plocka fram nyckeln till kassaskåpet och knuffades ner från övervåningen, till bottenplanet och vidare nerför den branta källartrappen.

Hon har sedan mitten av förra veckan stöd och sällskap av en gammal barndomskamrat till henne och hennes avlidne man. De lekte tillsammans i födelsestaden Turnov i norra dåvarande Tjeckoslovakien.

Vännerna var oroliga

- George och hans hustru brukar ofta komma till Sverige och hälsa på. Efter rånet har jag inte velat vara ensam i huset och det passade väldigt bra att George hade möjlighet att komma och hjälpa mig, säger Bozena.

Hon har gott om svenska vänner också. Första nätterna efter rånet och fångenskapen bodde hon hos en väninna i Trelleborg. Utan umgänget hade hon aldrig kommit ut ur den lilla wc-skrubben. Hon hade dött där efter några dagar.

Hittade henne i källaren

Men vännernas oro när Bozena inte svarade i telefonen på ett helt dygn fick dem att åka hem till henne, upptäcka förödelsen och till sist hitta henne inlåst i källaren.

Bozena vill fortsätta berätta om händelseförloppet och de förskräckliga 36 timmarna i fångenskap:

- Jag hade nyckeln till kassaskåpet i fickan. Det har jag alltid. Det är väl dumt, men den här gången slutade de tjata om nyckeln efter ett tag. De hade rivit i alla lådor, men inte hittat den.

- Då bestämde han som var ledaren att de skulle släpa med sig kassaskåpet i stället. Det är säkert 80 centimeter högt och väger nog lika många kilo. Men de hade en stor bil utanför.

När de började baxa ut skåpet tog ledaren Bozena till wc-skrubben och låste in henne där.

Kallt och trångt, utan vattenkran.

- Jag hittade en gammal trasa. Den blötte jag i toaletten för att torka mig i ansiktet och på händerna som började bli svullna och missfärgade. De gjorde ont där de dragit åt repen eller vad de nu hade att binda mig med. Det kom jag i alla fall loss ifrån.

Kunde inte komma ut

Det fanns en kal glödlampa i skrubben. Inga verktyg, bara en del färgburkar, penslar och uttjänta städartiklar.

- Jag pillade och bankade med allt för att komma ut. Men dörren var tjock och låset omöjligt att få upp, berättar hon.

Någon direkt hunger kände hon inte, men hon började bli törstig.

- Fast jag kunde inte förmå mig till att dricka toalettvattnet.

Bozena försökte hålla tankarna och skräcken i styr. Hon ansträngde sig för att uppskatta tiden hon suttit inlåst.

- När jag till sist kom ut var jag säker på att det gått fyra dygn sedan rånarna var där. Men de säger att det var 36 timmar. Från måndag kväll till onsdag förmiddag vid elvatiden. Det verkar ju stämma, men det kändes mycket längre.

"Väldigt sorgligt för mig"

Bozena blev läkarundersökt, men behövde aldrig stanna på sjukhuset.

Hennes handleder och armar var illa tilltygade, men ingenting var brutet.

- Polisen har gjort noggranna undersökningar här, men än har de inte tagit rånarna, säger hon.

Hon har också med stöd av George och andra vänner varit i kontakt med försäkringsbolaget.

- Försäkringen täcker inte alls det värde som stals med kassaskåpet. En miljon kanske, men så är självrisken väldigt hög.

Hur många miljoner i guld, smycken och ädelstenar hon har blivit av med kan hon inte riktigt säga. Eller tycker inte att det har så stor betydelse.

- För mig är det också väldigt sorgligt att så mycket av det som minner om Rudolf och hans livsverk är borta.

Efter sin guldsmedsutbildning i Tjeckoslovakien 1949 sökte Rudolf och hans bror lyckan i Skandinavien. Där etablerade de en framgångsrik juvelerarrörelse.

Hämtade henne till Sverige

Hela tiden höll Bozena och Rudolf sin ömsesidiga ungdomskärlek levande, främst per telefon på hemliga ledningar. När Bozena 1964 beviljades en turistresa till Jugoslavien tog Rudolf sin svenskregistrerade bil och hämtade henne till Sverige.

- Ett stort äventyr att smuggla mig genom hela det kommunistiska Östeuropa. Jag tror vi passerade tio gränsövergångar, men han lyckades. Och så levde vi lyckliga här i Helsingborg fram till hans död för snart tio år sedan.

Bozena har haft svårt att skiljas från huset där hon upplevt så mycket glädje och kärlek tillsammans med Rudolf.

- Men efter överfallet och rånet inser jag att det är dags. Jag är rädd att stanna här. Jag har tips om flera bra äldreboenden. Jag får ta ett nytt steg i livet nu.

Polisens utredning av fallet har hög prioritet. Brottet rubriceras som grovt rån och olaga frihetsberövande.