Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Birgit Nilsson – en skånsk bondtös som erövrade världen med sin röst

Backstage-bild från när hon gjorde titelrollen i Puccini's "Tosca" på Metropolitan i New York. Foto: AP
Birgit Nilsson – en världsstjärna med hjärtat i Skåne. Foto: LEIF R R JANSSON / TT NYHETSBYRÅN
Birgit Nilssons paradroll blev den som "Turandot". Foto: DAN GROSSI / AP
Birgit Nilsson och maken Bertil Niklasson fick 58 år tillsammans. Foto: IBL BILDBYRÅ

Birgit Nilsson var en skånsk bondflicka som blev världsstjärna med sin unika röst. Hon är fortfarande en av operascenens stora legender och den 17 maj skulle hon fyllt 100 år.

– Hennes röst var helt unik, säger Elisabeth Meyer Topsøe, operasångerska, professor i sång och vän till Nilsson, som skrivit boken "Birgit – från Västra Karup till Metropolitan".

Birgit Nilsson föddes den 17 maj 1918 som enda barnet till lantbrukarparet Nils Petter Svensson och Justina "Stina" Svensson.

Paret var bosatta på en gård i byn Svenstad i Västra Karups socken, nuvarande Båstads kommun – och även om Birgit älskade naturen och landet så stod det tidigt klart att hon hennes drömmar sträckte sig långt längre än Bjärehalvön.

Hon har själv sagt att hon kunde sjunga innan hon kunde gå – redan när hon var tre började hon ta ut melodier på ett leksakspiano innan hennes far köpte en orgel till henne.

Mamman Stina hade själv haft en dröm om att få utveckla sin klara stämma. När Stinas mor dog var hon dock tvungen att överge sin dröm och i stället hjälpa pappan och bröderna att sköta lantbruket.

Mamman var därför den som uppmuntrade Birgit spirande begåvning – och utan henne hade det kanske aldrig blivit någon världsstjärna.

Pappan sa nej till musikhögskolan

När Birgit konfirmerats och gått ut grundskolan var det ingen vidareutbildning som väntade, trots att det var det hennes lärare propsat på. Istället fick hon hålla sig till godo med att bli "hemmadotter" och hjälpa till med lantbruket hemma på gården. Där stannade hon från att hon var 14 till att hon var 23 och ägnade sig åt att mjölka kor, utfodra djur, samla ägg och hacka sockerbetor.

Hon fortsatte dock med sånglektioner i Svenstads folkskola och gick med i Västra Karups kyrkokör – som en slags plåster på såren.

Till slut kom i kontakt med sångläraren Ragnar Blennow i Åstorp – och han förstod vilken enorm röst den unga bondtösen bar på. Han uppmanade henne att söka till kungliga musikhögskolan i Stockholm inför höstterminen 1941.

– När hon skulle söka sa pappan nej och det var tufft för henne för hon var ju ensambarn och älskade föräldrarna högt, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Men då klev mamma Stina in – som själv hade sett sin dröm gå till spillo. Mamman hade fått ett litet arv och erbjöd sig att använda det till att bekosta Birgits studier – och så blev det. Den 23-åriga Birgit ansökte till musikhögskolan i Stockholm som en av 47 sökande – och kom in som en av två antagna.

Läraren sa att "bönder inte ska sjunga"

Studierna var dock inte helt lätta. Hennes förste sånglärare var till och med riktigt elak mot henne.

– Han sa att hon visserligen hade fin röst men lät henne förstå att hon var obegåvad, och att bönder inte ska sjunga opera och att hon lika gärna kunde återvända hem till potatismarken, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Birgit Nilssons debut blev som Agathe i Friskytten. Foto: SCANDIA PHOTOPRESS

Trots sin kritiska lärare klarade Birgit klarade dock skolan galant och hennes debutroll blev 1946 på Kungliga teatern som Agathe i Friskytten av Carl Maria von Weber. Det stora genombrottet kom ett år senare. Hon hade 1947 rollen som Lady Macbeth i Verdis opera ”Macbeth”. Rollen fick strålande recensioner där Birgit Nilsson bland annat beskrevs som ”Operans största begåvning”.

Vid samma tid träffade hon sitt livs kärlek – Skånepågen Bertil Niklasson – på ett tåg mot Stockholm.

– När hon gick till restaurangvagnen träffade hon en väninna. Medan dom pratade dök det upp en lång blond kille i dörröppningen och slukade Birgit med blicken. Sedan när hon kom tillbaka till sin kupé var han där. Han var så charmig och trevlig att hon glömde att vara förnärmad. 

År 1948 gifte Birgit och Bertil sig i i Svenska kyrkan i Köpenhamn men lyckan skuggades av en tragedi året därpå. Birgits mor Justina omkom 1949 i en trafikolycka, bara 63 år gammal – just innan Birgits internationella karriär tog fart. Mamman fick aldrig se sin dotter som den riktiga världsstjärna hon sedermera kom att bli. 

Dominerade på operascenen

Efter succén med ”Macbeth” strömmade rollerna in och under sin långa karriär kom Birgit att sjunga på världens alla ledande operahus såsom Deutsche Oper Berlin, Tokyo, Royal Opera House Covent Garden, Parisoperan, Teatro Colón i Buenos Aires, Chicago, Metropolitan och Hamburg.

Birgit dominerade den tygnsta repetoaren av Wagner med solde och Bünnhilde men även den italienska repetoaren med bland annat Tosca och Aida. Hennes stora paradroll blev ”Turandot” av Puccini och det sägs fortfarande att ingen kunnat göra den rollen som hon. 

– Hennes röst var konstruerad så att hon bara kunde kasta ut de här höga kristalltonerna och hålla dem så länge som helst. Hon hade både värme och bredd samtidigt som hon hade styrka och höjd, det var unikt, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Turistbussar till Västra Karup

Hon var som störst under 1960-talet, då kunde hon knappt vistas på gården i Västra Karup utan att det blev fullständig uppståndelse.

– Alla visste att nu var ”La Nilsson” där, hon har beskrivit hur det nästan kom som turistbussar med fans för att få en skymt av henne, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Birgit Nilsson var en riktig arbetshäst. Den flitiga bondeflickan fanns kvar i operadivans gestalt. Hon gick alltid upp tidigt och lade sig sent. 

– Hade hon signerat ett kontrakt eller lovat att signera böcker, sjunga en konsert eller hålla i undervisning så gjorde hon det. Hon var alltid glad och sa alltid ja till allting. Hon var helt enkelt för nyfiken och aktiv.

Hennes allra sista offentliga uppträdande blev i Tyskland år 1984, efter det spenderade hon merparten av sin tid på Bertils släktgård utanför Kristianstad och barndomshemmet i Västra Karup – som alltid förblev hennes ögonsten.

– Pappan satte i ordning gården innan han dog så att Birgit och Bertil skulle kunna njuta av den med en gång. Mellan sina turnéer återvände hon alltid hem till sitt barndomshem för att hitta nya krafter. Som en blomma som behöver näring och vatten emellanåt, säger Elisabeth Meyer Topsøe.

Skrev bok om sin vän

Elisabeth Meyer Topsøe har själv en bakgrund som operasångerska och har vid Bonnier Fakta har precis släppt boken "Birgit – från Västra Karup till Metropolitan" Hon lärde känna Birgit år 1977 när hon som ung aspirerande sopran stod i valet och kvalet mellan att lägga musikkarriären på hyllan eller satsa.

 – Jag tänkte att det var helt orimligt men skrev i alla fall till Birgit och frågade om hon kunde lyssna på mig och avgöra om det var mödan värt att göra något av min röst.

Birgit Nilsson på besök hos Elisabeth Meyer-Topsøe på Østerbro i maj 1996. Birgit satt i juryn till Lauritz Melchior konkurrencen i Köpenhamn.

Birgit erbjöd Elisabeth att träffa henne i Hamburg dagen innan en föreställning. Hon lyssnade och avgjorde att Elisabeth visst borde satsa. Det ledde till att en vänskap som varade livet ut utvecklades och Elisabeth har genom åren ofta åkt och besökt Birgit och Bertil på gården utanför Kristianstad, där Elisabeth de kommande 20 åren fick hjälp inför alla sina roller.

– Hon såg sig aldrig själv som särskilt utvald och glömde aldrig att tacka alla som hjälpt henne. Hon var en väldigt varm, generös och omtänksam person kombinerat med enormt hög intelligens, rättframhet och humor.

Birgit Nilsson begravdes i stillhet i Västra Karups kyrka. Foto: LASSE SVENSSON

Sommaren 2005 blev Birgit Nilsson sjuk och låg inne på lasarettet i Kristianstad flera gånger. I december 2005 dog hon - 87 år gammal. Men hennes död offentliggjordes först efter att begravningen ägt rum i stillhet i Västra Karups kyrka den 11 januari 2006.

Hon och maken Bertil fick 58 år tillsammans och hans önskan var ”att få begrava sin hustru, inte en världsstjärna”, står det i Meyer-Topsøes bok. Elisabeth sjöng efter Bertils önskan Griegs "Jeg elsker dig" på begravningen.

Birgit Nilsson begravdes i föräldragraven i Västra Karup, där även maken Bertil Niklasson begravdes när han gick år 2007.

En av operascenens giganter

Birgits Nilssons barndomshem är numera ett museum om världsstjärnans liv och vid sin död instiftade hon ett musikpris som går till en sångare, dirigent, institution eller produktion som verkar inom klassisk musik. 

Birgit Nilsson i rollen som Isolde i operan Tristan och Isolde 1968. Foto: ENAR MERKEL RYDBERG / KUNGLIGA TEATERN STOCKHOLM

Fortfarande är Birgit Nilsson ihågkommen som en av de största operasångerskorna genom tiderna – världen över ses hennes röst som oersättlig. En röst som dessutom höll ända tills hennes död. 

– Jag träffade nyligen en känd tenor och frågade vem som sjunger Turandot vackert nu för tiden. Han sa ”ingen, det är bara skrik och skrål”. Det finns ingen som kan göra den som hon, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Trots sina enorma framgångar glömde hon dock aldrig sin bakgrund och tog under alla år sig ständigt tid för sina nära och kära.

– Birgit hade en enormt stor, vacker röst men ett ännu större hjärta, säger Elisabeth Meyer-Topsøe.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!