Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bäsén: Cancersjuka  svenskar dör i onödan

Anna Bäsén: Den orättvisa vården är en skandal. Foto: Olle Sporrong

Cancersjuka svenskar dör helt i onödan. De dör i kön för att få behandling, för att de bor i "fel" landsting och för att de själva eller deras anhöriga inte har kraft eller resurser för att kräva sin rätt i vården. De dör också på grund av misstag och fel.

Enligt Nätverket mot cancer, som försökt att uppskatta antalet svenskar som dör i onödan, rör det sig om hela 4 500 personer per år.

Sjukvården har i dag fullt upp med att försöka klara av det mest akuta - att diagnosticera och behandla patienter med cancer. Rehabilitering och anhörigstöd kommer på undantag. Allt fler överlever och lever med cancer, men många av dem får inte hjälp med den fysiska och psykiska rehabilitering de egentligen behöver. Barn och andra anhöriga får inte heller alltid den information och det stöd de behöver av vården.

 

Kvällsposten har granskat cancervården för både barn och vuxna. Vi har fått möta de cancerdrabbade själva, vi har fått läsa om förtvivlade anhöriga till cancersjuka som dött på grund av vårdmissar. Men vi har också mött personer som bekämpat sjukdomen och är mycket nöjda med vården.

Faktiskt är det just det som är det allra viktigaste och alarmerande. Att det kan vara så väldigt olika.

Statistiken avslöjar allvarliga klyftor, svart på vitt. Cancervård kan vara rena postkodlotteriet. Hur bra vård du får kan avgöras av var du bor. Väntetiden för cancervård skiljer kraftigt sig åt mellan olika landsting. Det kan också skilja sig åt vilken behandling landstingen erbjuder. Exempelvis kan patienter på ett sjukhus få ett nytt dyrt läkemedel, medan patienter på ett annat sjukhus tvingas betala medicinen själva.

Vem du är spelar också roll. Svenskar med hög socioekonomisk status har ungefär 10 procents högre femårsöverlevnad än de med låg socioekonomisk status. Enligt Cancerfondens uträkning skulle 3 000 liv kunnat räddas per år om alla cancerpatienter hade samma överlevnad som den mest välutbildade och gynnade tredjedelen av befolkningen.

Svensk cancervård är orättvis och ojämlik. Det är en skandal. Och faktiskt även ett lagbrott. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har alla medborgare rätt till vård på lika villkor.

 

Cancersjukvården har flera problem som behöver lösas. Brist på personal, både läkare och sjuksköterskor i barn- och vuxencancervård, är en knäckfråga. Vi måste ha personal som kan vårda cancersjuka. Då behövs tillräckligt med utbildningsplatser. Personalen måste också få bättre arbetsvillkor, så sjukhusen kan rekrytera och behålla duktiga läkare och sjuksköterskor.

Cancervården måste styras så att den blir rättvis och jämlik. Det är orimligt att vården kan bero på i vilket landsting man bor. Alla cancerdrabbade måste få lika bra behandling, oavsett postnummer. Här behövs tydlig central styrning, exempelvis när det gäller vilka läkemedel som ska användas.

 

Vården måste också organiseras så att den blir så trygg, säker och effektiv som möjligt. Och det innebär att ovanliga eller särskilt komplicerade cancersjukdomar ska behandlas av superspecialister. Ska cancersjuka få den bästa vården kan inte alla sjukhus göra allt. Här behövs mindre revir- och prestigetänkande - för patienternas bästa.

Cancervården är en fråga som angår oss alla. Statistiskt sett får en av tre svenskar cancer under sin livstid. Det betyder att de flesta av oss tvingas att möta denna grymma sjukdom, att vi själva blir drabbade, eller som anhöriga, vänner eller arbetskamrater.

Jag hoppas att vården, och cancersjukvården, blir en viktig valfråga i år.

Genom att hålla diskussionen levande kan vi sätta press på politiker och beslutsfattare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!