Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Bäddat för trubbel" sätter skåpet på plats

Bäddat för trubbel vrider upp till elva och håller sig därFoto: Sanna Dolck

Minimalt med snack och öppna spjäll från början. Bäddat för trubbel visade var skrammelskåpet skulle stå utan fjäsk.

Bäddat för trubbel

Gustavsscenen

Publik: Välfyllt

Bäst: Refrängen i Jag har ingenting

Sämst: Andelen sunknostalgi

Under festivalens två första dagar har det varit "hello malmoe" och "är ni redo för fest" från alla scener. Bäddat för trubbel behöver varken säga hej eller ställa frågan. De är så mycket Malmö de kan bli och tänker ställa till med fest i alla fall. Det blir vare sig intro eller outro. Låtarna kickar i gång i furiöst tempo och slutar innan den magiska tvåminutersgränsen. Mellansnacket är för det mesta åt det finska hållet, det vill säga "tack".

Är inte mycket för utsmyckning

Ibland lägger sångaren ut texten som att "den här handlar om en julfest på Rådhuskällaren" eller "posten i Arlöv". Punkig diskbänksrealism eller bara vanlig rock i rakt nedstigande led från Kal P Dahl och Eddie Meduzas kompband Roaring cadillacs. Det är egentligen skit samma vilken etikett man klistrar på.

Men det är onekligen en massa Malmö i både ös och lyrik. En fubbicktown med tröga idioter och tråkiga jobb. Det är så mycket Malmö att Kockumskranen borde stå i fonden. Men Bäddat för trubbel är inte mycket för utsmyckning. För det här är ju inte New York, det här är Malmö stad.