Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anna har levt med minigrisar – i 11 år

Anna Forsberg med grisen Knut. I bakgrunden Freja (svart) och Emil (vit) Foto: Privat
Anna Forsberg med minigrisen Emil. Foto: Privat
Anna med Chico som är 11,5 år och väger cirka 35 kilo – samma som de andra åtta grisarna. Foto: Privat
Minigrisen Emil. Foto: Privat

Livet med världens gulligaste minigris är många gånger tuffare än vad man kan föreställa sig.

– Jag avråder den som bor i lägenhet att skaffa minigris, om man inte har tid att vara med den flera timmar per dag, berättar Anna Forsberg som levt med minigris i elva år.

Anna om att ha minigris

* Var nyfiken på hur grisarna fungerar, vad de gillar och vad de inte gillar, hur de utvecklas.

* Ge dem ordentliga utomhusytor att vara på sommartid.

* Ordna så att de kan bada varma dagar.

* Ordna så att de alltid har tillgång till färskt vatten.

* Ordna en torr och dragfri sovplats.

* Se till att grisarna har massor av halm och hö vintertid.

* Se till att de får mat på regelbundna tider – Anna Forsberg ger bara på morgonen, men alltid klockan sju.

* Gilla att kela och tillbringa tid med dem.

* Grisar är vanedjur och ogillar förändringar.

* Grisar är mycket sällskapssjuka så om du sitter mycket framför tv:n i soffan, så inser snart grisen att det är där man ska vara!

* Grisar är flockdjur och kräver sällskap, de behöver stimulans av sin intelligenta hjärna.

* Grisens mankhöjd är ca 50 cm. Kroppslängden är 80-100 cm, men många minigrisar blir bara 60-70 cm långa. Minigris kallas den gris som lever som sällskap, och som väger upp till 80 kg, enlig Jordbruksverket. Anna Forsberg: "80 kg gris är väldigt mycket gris, men ändå en minigris!"

Anna är som så många andra pälsdjursallergiker även djurälskare. Men med en minigris skulle det fungera:

– Men bara efter ett halvår hade jag utvecklat allergi även mot grisen, och tvingades medicinera med kortison för att grisen skulle kunna bo kvar. Jag ville ju inte lämna bort den.

Det gick i fyra år men sedan flyttade hon ut på landet på Västkusten. Och här kunde grisen, som fått sällskap av ytterligare en gris, bo ute. Och Annas allergi blev lättare att leva med.

– Har man bara en gris måste man ge den stimulans. Grisen är ett flockdjur som behöver sällskap. Man kan inte lämna den ensam i en lägenhet en hel dag.

– Bor man i lägenhet måste man ta ut minigrisen 3-4 ggr om dagen, för att den ska få stimulans och chans att böka.

"Väldigt tillgiven"

Bäst är att ha två grisar, som håller varandra sällskap.

– Då har de varandra. Det blir många omplaceringsfall med just minigrisar eftersom många inte klarar av att ägna grisen så mycket tid.

Anna menar att det ställer stora krav på ägaren och dennes familj att leva med minigris.

– Minigrisen är väldigt tillgiven. Kanske inte det lättaste djuret att ha som sällskapsdjur – om man väljer att ha gris i lägenhet – men det goaste. Och intelligent, faktiskt världens fjärde mest intelligenta djur.

Dessutom blir minigrisarna gamla:

– De lever ofta i 20 år, det måste man vara beredd på. Man får göra stora förändringar i sitt liv. För hundar finns dagis, men det gör det inte för minigrisar!

Blivande minigrisägare bör helst flytta ut på landet, eller åtminstone bo i villa i en kommun där det är tillåtet med minigris i stadsplanerat område.

"Är oerhört renliga"

– De kan gå ute på dagen. Sen kan man ta in dem på natten, om man vill.

Men är de inte skitiga?

– De är oerhört renliga. Äter på ett ställe, kissar på ett annat. Men de vältrar sig i gyttja på sommaren. Det är deras sätt att rengöra sig, och hålla borta parasiter.

Då kommer det ju att se ut som en svinstia inomhus?

– Man kan duscha av dem. Min innegris gillade det. Det är som hundar som blir smutsiga om tassarna när de är ute i skogen.

Kan man äta dem?

– Men de är ju ens keldjur! Man tänker inte så.

– Jag har nio minigrisar, som betar och håller öppet runt gården. Andras grisar luckrar till exempel upp trädgårdsland.

– Den blir fullvuxen på tre år, då väger den kanske 35 kilo.

– På vintern ska minigrisarna ha hö, och gräs på sommaren. Halm att sova i, sågspån till toaletten. Och foder. De är vegetarianer, de får inte ens äta kött på grund av risken för mul- & klövsjuka.

– Man ska ha respekt för alla djur och deras beteenden. Det har hänt att de bitit både barn och vuxna. Men oftast beror det på att de blivit trängda och stressade. Särskilt hannarna kan med sina betar skära otäckt.

Döpta efter bokfigurer

– Samtidigt menar jag att minigrisar är världens snällaste, om de uppfostras rätt, säger Anna Forsberg.

– Jag har döpt mina minigrisar efter bokfigurer, som Skrållan och Båtsman. Men många döper efter mat med gris i, som Salami och Bacon. Jag vet en som har döpt sina grisar till Popcorn och Estrella.

Nu ska Anna skiljas från sina minigrisar. Familjen ska flytta till lägenhet i stan, inte minst för att lindra Annas allergiska besvär.

– De är familjemedlemmar som lämnar boet. Men jag tror på en bra lösning även för grisarna – i flock tär de en del på andra och jag tror de kommer få mer lugn och ro när de skiljs åt. Alla flyttar i sällskap med en kompis så de känner trygghet.

– Och en ny familj kommer att pyssla om dem mer än jag kan göra just nu.

– Visst kan man leva utan minigris, men jag kommer garanterat att hälsa på dem hos de nya ägarna så jag får gosa lite emellanåt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!