Malmö skapar rubriker i Israel.
De senaste åren handlar det mest om negativa nyheter.
Om judehat som drabbar invånare, om antisemitism som skanderas på demonstrationer, om rabbiner som trakasseras när de rör sig ute och om judar som känner sig tvungna att flytta.
När ambassadör Ilan Ben-Dov besöker staden och Judiska församlingen får han reda på att situationen inte förbättrats.
Tvärtom.
Bara ett dygn tidigare har en politiker i Lund utsatts för en anlagd brand som misstänks vara ett antisemitiskt dåd.
– Lärare berättar om svårigheten att undervisa om antisemitism för elever som har bakgrund i länder i Mellanöstern där man förnekar att den överhuvudtaget ägt rum och där det påstås att Förintelsen är sionistisk propaganda, säger Ilan Ben-Dov bekymrat.
Malmöbor vågar inte säga att de är judar
Församlingen vill skapa bättre dialoger med den muslimska befolkningen men säger att läget generellt blir allt värre.
Den judiska befolkningen minskar. Många vågar inte öppet säga att de är judar. Än mindre att bära kippa ute i staden.
Nu efterlyser ambassadören en radikal förändring i relationen mellan svenska och israeliska myndigheter.
– Många länder har dialog med Israel. Många har syskonstäder i Israel. Europeiska lärare besöker Yad Vashem (Israels myndighet och forskningscentrum för hågkomsten av Förintelsen).
Enligt Ilan Ben-Dov har "den ofta negativa officiella svenska hållningen till Israel inte underlättat kampen mot antisemitismen i Malmö och Sverige".

Ambassadören: "Det började med Olof Palme"
– Sverige har länge haft en väldigt ensidig, antiisraelisk utrikespolitik. Varför denna besatthet av Israel?
– Det började med Olof Palme för 40 år sedan. Den utrikespolitiken har skapat en grogrund för antisemitism. Detta i kombination med Invånare med bakgrund i arabländer som tagit med sig en negativ synd på judar och Israel, är väldigt problematiskt.
Som exempel nämner Ilan Ben-Dov hovrättens beslut att inte utvisa en man som attackerat synagogan i Göteborg, med hänvisning till att Israel kan ha intresse i saken och att det därför finns anledning att tro att hans mänskliga rättigheter inte kan tryggas.
"Sverige det mest extrema landet i Europa"
– Det där är en del i besattheten i Israel, att man automatiskt antar att Israels demokratiska rättsväsende inte skulle behandla honom rättvist är helt fel och visar vilka fördomar och vilken okunskap som råder.

Regeringens beslut att erkänna palestinska staten är ytterligare ett tecken på Sveriges "extrema hållning", enligt ambassadören.
– Sverige är det enda europeiska landet som gjort detta och blev därmed det mest extrema landet i Europa när det gäller förhållandet till Israel.
Israel har kallats apartheidstat och fått kritik för sin behandling av palestinier.
– Det är ignorant att använda det ordet i samma kontext som Israel. Det är en lögn som används för att avlegitimera staten Israel. Det är modern antisemitism.
I Sverige heter det att man måste skilja på staten Israel och svenska judar.
– Finns det någon apartheid så är det den som terrororganisationen Hamas utsätter Gazas invånare.

Många palestinier i Sverige har en annan erfarenhet och bild av situationen.
– Jag vill understryka att jag inte ser Israelkritik som antisemitism. Vi kräver inte att Sverige slutar ha vänskapliga relationer med palestinier men det går att samtidigt ha goda relationer med Israel.
Nu hoppas Ilan Ben-Dov att Sveriges framtida regeringen, vilken det än blir, gör en radikal kursändring i sin relation till Israel.

Men han varnar att antisemitismen inte bara är en fråga för judar.
– I det långa loppet är antisemitismen en fråga som berör hela det svenska samhället. En utmaning för hela samhället. Vi har sett det här förr. Det börjar med judarna.
Tre snabba frågor
Hade du kunnat bo i Malmö?
– Jag är sionist. Vår plats och vårt hemland är Israel. Men alla måste själva få välja var de vill bo. Om de vill leva i Brooklyn eller i Malmö eller i Israel.
Hur ser du på Malmö stads arbete mot antisemitism?
– Jag vet att kommunen vill hjälpa men politikerna kan göra mer.
Vad vill du se för samarbete med Sverige?
– Fler ungdomsutbyten, nära samarbeten mellan israeliska och svenska städer och att lärare åker till Israel för att få bättre verktyg till undervisning om Förintelsen.