Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

85-åriga rallypionjären Ewy om sin karriär

Ewy Rosenqvist, 85.

Året var 1962. Datumet den 5 november. Ewy Rosqvist hade tillsammans med sin kartläsare vunnit det nästan 500 mil långa och extremt farliga rallyt Gran Premio i Argentina.

I publiken trodde man att de unga svenskorna var fotomodeller. Chockade insåg man att så inte var fallet

En internationell kvinnlig storstjärna, i en ytterst mansdominerad värld, var född.

– Utmanar man inte ödet så kan man inte vinna, berättar Ewy Rosenqvist, 85.

Det har snart gått 52 år sedan den där dagen 1962. Ewy har nyligen fyllt 85 år och sitter i sitt hus på Strandvägen i Stockholm och blickar ut över Djurgården och Saltsjön. Det är inga dumma ögonblick hon minns tillbaka på.

Ewy Rosqvist föddes som Ewy Jönsson i Stora Herrestad utanför Ystad. Hon var den enda dottern i en lantbrukarfamilj med fem barn, och blev efter lantbrukskola så småningom veterinärassistent.

Det var då intresset för bilkörning, och framför allt snabb sådan, föddes.

– Jag var tvungen att ha bil. Jag hade en tio, femton bönder som jag skulle träffa varje dag och då var det tvunget att gå undan.

Svalt intresse

Det handlade om 15-20 mils bilkörning om dagen på de skånska grusvägarna. Hennes pappa försåg henne efter ett tag med en bil och inom kort hade hon 22 000 mil på mätaren. Ewy klockade sina resor och minskade tiderna mellan de olika gårdarna konstant.

Ewy gick med i den Kungliga Automobilklubben, men intresset för att tävla var inledningsvis inte särskilt stort. Maken Yngve Rosqvist tävlade mest och ville gärna ha med Ewy som fick börja som "co-driver".

– Jag var bara ju intresserad av djur och landet. Men de sa att "du som liten flicka och som har bil, du ska vara med och tävla". Så jag tänkte att jag borde försöka och det var ganska så roligt. Så det var på ett bananskal jag kom in och sedan så bara fortsatte jag. När det sedan gick bättre och bättre då kunde jag inte låta bli.

Ewy blev snabbt en av de bästa kvinnliga förarna i Europa och kontrakterades 1960 som fabriksförare för Volvo. Två år senare värvades hon till Mercedes och det var nu de stora resorna skulle börja. Ewy berättar att det inte hörde till ovanligheterna att vara borta 280 dagar om året.

– Det är ungefär som dagens fotbollsspelare, säger hon.

Det kanske största äventyret ägde rum i Argentina i en stor Mercedes 220. Det var där Ewy tillsammans med co-drivern Ursula Wirth. Paret vann inte bara det extremt farliga loppet, och alla sex etapperna, de hade dessutom höjt snittfarten på de argentinska usla vägarna från rekordet från året innan på 121 km/tim till nästan 127 km/tim.

Hade gjort det igen

– Hade jag varit 35 år igen så hade jag gjort samma sak en gång till. Det var den bästa tiden i mitt liv, efter arbetstiden i Ystad då, säger Ewy.

Under de kommande åren skulle det även bli två tredjeplatser i loppet, samt segrar i klassen upp till 2,5 liter i såväl Monte Carlo-rallyt som på Nürburgring. Dessutom placeringar i såväl det grekiska Akropolisrallyt som Spa-Sofia-Liege rallyt.

Ewy berättar att det hela tiden var farten och att pressa sig själv som var tjusningen.

Jag var aldrig med om någon olycka, alla andra har olyckor eller har kört av banan eller, det gjorde inte jag. Jag körde konstigt nog aldrig sönder min bil.

Tävlandet slutade Ewy med 1967, men passionen för bilar försvann inte i och med det - och inte passionen för fart heller.

Ewy syns nämligen alltsomoftast på körandes Mercedes än i dag.

– När Mercedes kommer ut med nya modeller så vill de gärna att jag ska vara med, som kvinna och gammal tävlingsförare. Killarna som kommer tycker det är roligt att jag är med och att de får åka med mig lite där nere på banan.

Hur snabbt kör du då?

– Då kan det nog gå i 160-180 någonting, 200 kanske, svara Ewy.

Det är ju ganska så snabbt...

– Jo, men då kör vi på banan och man vet man att ingenting kan hända, man är ensam på banan då. Det är ju lite skillnad om man åker ut på vanlig landsväg, där kan man inte köra så snabbt.

Utanför Mercedes testbanor så försöker annars Ewy köra så lite som möjligt nuförtiden.

– Jag har fått problem med mina ögon. Det kommer lite med åren, så jag måste vara väldigt försiktig ute i trafiken.

I stället tittar hon mycket på bilkörning på tv. Formel 1 är en personlig favorit, men det blir rallyn från hela världen.

– Jag känner nästan alla som tävlar och tycker att det är roligt att följa med vad som händer.

Kan byta till en ny

Ewys egna pokaler finns tillsammans med hennes tävlingsbil på Mercedes-museet nere i Stuttgart. Ewy ser en viss skillnad på den bilen och de tävlingsbilar som används i dag.

– Det går inte att jämföra, Mersan som jag körde vägde 2000 kilo. I dag kör det med en som väger 800 kilo och är fyrhjulsdriven. Tittar du under motorhuven i dag så vet man inte vad det är som ligger där. Man kan inte göra något själv om det är något som strular längre.

Till vardags kör Ewy i dag en Mercedes 380 - och är tydlig med att poängtera att hon, om hon hade velat utan, kan byta till en ny.

– Jag kan åka ut till Mercedes här i Stockholm och byta bil när jag vill. Bara jag ringer och frågar vilken bil jag kan köra så får jag den.

På Mercedes så är de inte sena med att hylla den svenske legendaren på Strandvägen.

– De brukar skicka stora buketter, de gjorde det på min födelsedag och det stod "till vår bäste ambassadör". Det är klart att det känns bra och att det verkligen känns härligt att ha varit med om allt detta.

Hur kommer det sig att du flyttade hem till Sverige igen?

– Jag hade mycket bekanta här. Också träffade jag en karl förstås. Min man i Tyskland han dog, han var tyvärr väldigt sjuk. Jag bodde kvar i Tyskland i många år, men sen så tänkte jag "nej, vad ska jag göra här, jag har ju alla mina släktingar i Sverige". Men nu bor jag ensam här också, min man som jag träffade sen, han dog också för fem år sedan.

Det gjordes en 40 minuter lång film om Ewy Rosenqvist och hennes historiska seger i Argentina. Ewy är stolt över den och hade gärna visat upp den i sina hemtrakter, i Ystad eller kanske Malmö.

– Jag var i Köpenhamn och visade den, alla tycker den är jättefin. Jag pratar själv i filmen.

– Det hade varit väldigt trevligt att komma ner och visa den. Det hänger väl lite på att det är någon som kan ordna det och säga att de vill ha dit mig. Kan du inte fixa det?

Haha, jag vet inte, vi jobbar inte riktigt så...– Jaja, då får vi hoppas att någon läser tidningen, avslutar Ewy.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!