Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Xi Jinping får inte definiera mänskliga rättigheter

Gui Minhai. Foto: PRIVAT / ANGELA GUI
Kinas ledare Xi Jinping. Foto: LAN HONGGUANG / AP TT NYHETSBYRÅN

Idag, den 30 januari 2019, har det gått 1200 dagar sedan den svenske poeten och bokförläggaren Gui Minhai bortfördes från Thailand av kinesiska agenter.

Kurdo Baksi och Lars Ellström skriver om en regim som har blivit ett hot även mot svenskars säkerhet och frihet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | GUI MINHAI. I dag är det 1 200 dagar sedan den svenske bokförläggaren Gui Minhai bortfördes från Thailand av kinesiska agenter. En tid därefter dök han upp i Kina i en med säkerhet framtvingad och regisserad tv-bekännelse om ett trafikbrott för många år sedan. De thailändska myndigheterna har inga uppgifter om att han har lämnat landet flygvägen.  Någon rättegång hölls aldrig om det påstådda brottet men Gui Minhai har trots det varit fängslad och hållits kvar i Kina sedan dess.

Det verkliga skälet till det är sannolikt att hans förlag gav ut böcker som avslöjade mer eller mindre väl dokumenterade hemligheter om de kinesiska ledarna.

Dessutom fängslades, en efter en, fyra av Guis kolleger i Kina. En av dem, med brittiskt medborgarskap, fördes i hemlighet av kinesiska agenter över gränsen från Hongkong in i Shenzhen. Även de har tvingats göra bekännelser om påstådda brott inför tv-kameror. Tre av dem har senare släppts men har förblivit tysta om det som hänt dem. Att tolka det som tystnad under hot om vedergällning mot dem och deras närstående är inte överdrivet fantasifullt. 

Ungefär samtidigt fängslades den svenske människorättsaktivisten Peter Dahlin i Peking. Även han gjorde avbön inför tv-kameror för att han hade ”sårat det kinesiska folkets känslor” genom att utbilda människorättsadvokater. Därefter frisläpptes och deporterades han men vittnade senare om det som hänt: att han fördes till ett hemligt fängelse, hölls fången i en cell med full belysning och två vakter dygnet runt, förhördes fastspänd i ett bord, en ”tigerbänk”, upp till sex timmar varje dag och slutligen, under hot om vad som skulle hända hans likaledes fängslade flickvän, gjorde sin i detalj regisserade ”bekännelse” inför tv-kamerorna.

 

LÄS MER – Så deltar kinesiska medier i smutskastningen av Gui Minhai

Närstående hotas – eller "försvinner"

Den fjärde av Gui Minhais fängslade kolleger, Lam Wing Kee, avvek i samband med ett besök i Hongkong för att hämta dokumentation om bokförlagets kinesiska kunder och har vittnat om samma tillvägagångssätt, inklusive att han förbjöds kontakta familj eller en advokat.

Men det som har hänt Gui Minhai, hans kolleger och Peter Dahlin är inte unikt. Det samma har hänt och händer hundratals kinesiska människorättsadvokater och dissidenter. De arresteras inte utan ”försvinner” in i hemliga fängelser, ”övervakning i boende på en bestämd plats”, utan kontakt med anhöriga eller advokater, på obestämd tid och under psykisk och ibland även fysisk tortyr.

Närstående som söker information om dem utsätts för hotelser och ”försvinner” ibland de också. Många har tvingats göra televiserade tvångsbekännelser.

Det som var speciellt med det som hände Gui Minhai, hans kolleger och Peter Dahlin var att den kinesiska staten därmed vidgade ramarna för sin repression att också omfatta utländska medborgare och illegala ingripanden utanför kinesisk jurisdiktion, i Thailand och i Hongkong som enligt villkoren i överenskommelsen mellan Storbritannien och Kina ska ha juridisk autonomi i minst 50 år från 1997. Men det kinesiska utrikesministeriet deklarerade 2017, lagom till tjugoårsjubileet av det kinesiska övertagandet av överhögheten över den forna kronkolonin, att detta är ”ett historiskt dokument som nu saknar praktisk betydelse”. Man brydde sig inte om att Storbritannien protesterade.

 

LÄS MER – Fängslad, förnedrad och svartmålad: här är boken om Gui Minhai 

Repressionen hårdnar ytterligare

Sedan Gui Minhai bortfördes 2015 har den kinesiska repressionen hårdnat ytterligare. Förföljelsen av olika religiösa grupper trappas upp liksom nedslagen mot fritänkare på sociala medier. I Xinjiang genomförs en exempellös kampanj mot uigurer och andra muslimska minoriteter. Uppskattningsvis en miljon eller fler har internerats i läger där de ska avvänjas från sina etniska och religiösa föreställningar.

Därtill eskaleras aktionerna riktade mot utländska medborgare. I december arresterades två kanadensiska medborgare i Kina, Michael Kovrig och Michael Spavor, anklagade för ”aktiviteter som hotar landets säkerhet”, en vanlig, bekvämt oklar, anklagelse mot kinesiska dissidenter. För drygt två veckor sedan dömde en domstol i nordöstra Kina en annan kanadensare, Robert Lloyd Schellenberg, till döden för ett fall av knarksmuggling som Schellenberg bestrider. Dödsdomen föll efter en domstolsförhandling på endast en timme.

Knappast någon tvivlar på att dessa ingripanden mot kanadensiska medborgare i Kina har det egentliga syftet att tvinga den kanadensiska regeringen att ingripa så att det kinesiska telekomföretaget Huaweis finanschef, Meng Wanzhou, frisläpps och inte utlämnas till USA. I december arresterades hon vid en mellanlandning i Vancouver i enlighet med ett amerikanskt domstolsbeslut, anklagad för att ha agerat bedrägligt i samband med brott mot sanktionerna mot export av viss utrustning till Iran.

Hotet måste tas på allvar

Hot, utpressning, kidnappningar och egna regler i strid med allmän lag förknippas vanligtvis med kriminella organisationer men det är just sådana metoder som stormakten Kina nu använder sig av, både inom landet och i sina internationella relationer. De kinesiska ledarna kan dessutom använda sin väldiga statsmakt, diplomatiska påtryckningsmedel och ekonomiska tyngd för att tvinga omvärlden till eftergifter.

Under senare tid, inte minst på rikskonferensen Folk och försvar i Sälen nyligen, har hotet från Kina mot svensk säkerhet och mot vår demokratiska ordning börjat uppmärksammas. Med oro ser vi hur Kinas president Xi Jinping och övriga ledare i Peking vill definiera mänskliga rättigheter på sitt eget repressiva sätt. Men diskussionen om det har än så länge varit väl begränsad och har mest handlat om farorna med investeringar och ekonomiskt beroende. 

Egentligen är hotet betydligt större än så. Och genom det som har hänt Gui Minhai är Sverige direkt länkat till det. Det måste vi ta på allvar, både för Gui Minhais och för landets skull.

 

Kurdo Baksi

författare 

Lars Ellström

sinolog