Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vuxenkonflikt i barnversion

INTRESSEKONFLIKT. Mina vill ut, Kåge stanna hemma. Foto: Ill: Anna Höglund

Gunilla Brodrej röjer Anna Höglunds hemlighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK

Anna Höglund

Mina i vildmarken

Alfabeta

Ålder 3+

Bilderböckerna har sin egen Hugo Rask. Varför pratar vi inte om att Thomas Nordegren är Kåge? Det är inget skvaller. Informationen finns sedan några år på Sveriges Radios hemsida där den gamla utrikeskorren Nordegren pratshowar på tordönsskånska med kulturjournalisten Louise Epstein. Med vetskapen om att Thomas är Kåge framstår de existentiella berättelserna om det strävsamma nalleparet Mina och Kåge i ett underhållande ljus.

"Du tar faktiskt rätt stor plats här, Kåge"

"Gör JAG?"

Kåge är ärligt talat jättejobbig. I den första boken stack han i väg på egen hand för att träffa sina björnkompisar. I den andra drar han själviskt i väg med Mullvaden. Då går Mina och hittar på sitt eget roliga, inte minst för att kolla om Kåge saknar henne, och hittar en ny lekkamrat ekorren, som Kåge blir svartsjuk på.

 

Mina har också rest till Kina ensam för att upptäcka världen ("Mina i Kina" 1999), men alltid kommit hem igen till den muttrande Kåge. Trots hennes utflykter är det alltid hon som funderat mest på deras relation och han som tänkt mest på sig själv och oftast fått som han velat. Som när de reste till USA i fjärde boken ("Mina och Kåge drar västerut" 2005) när Kåge hade "tröttnat på att allt är så litet i Sverige" och gemensamt uppfyllde Kåges maximeringsdrömmar. Nu, i den femte boken, upptäcker Mina att hon behöver mer utrymme i deras förhållande. Och gör något åt saken. Äntligen.

 

På andra uppslaget i "Mina i vildmarken" beskrivs läget. Mina tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är fint ute. Kåge tittar på naturprogram på sin nya tv och konstaterar att den har "otroligt bra bild". Mina föreslår att de ska plocka lingon, men går ut ensam eftersom Kåge absolut inte vill.

Men Mina går. Hon tar äntligen itu med sitt liv. Hon trotsar hinder, tar sig över älven och hittar en skogvaktarkoja som hon rustar upp. Där kommer tankarna om att faktiskt flytta hemifrån. Bo isär. "Jag vill liksom vara lite mer för mig själv", säger hon till Kåge.

Efter en tid blir det lite otäckt ute i vildmarken. Och det blir otäckt hemma också eftersom Kåge börjar bli rädd att Mina har flyttat från honom för gott. Så hon kommer hem (han hämtar henne) och de löser sitt särboende på nära håll genom att rusta upp uthuset på tomten där hon kan skapa sina trägubbar och kottvargar. Anna Höglund har verkligen en lillstuga på tomten i Bromma där hon arbetar.

 

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att Mina skulle ha stannat kvar i vildmarken. Hon skulle faktiskt ha flyttat ifrån den där jobbiga självupptagna kulturmannen Kåge för länge sedan. Och jag kan inte låta bli att undra: vem är egentligen ekorren som Mina hade så hejdlöst roligt med på hoppmattan i "Mina går sin väg" (1997)?

De bästa barnböckerna har dimensioner som berör stor och liten. Bilderboksmakarna kan ösa in material från sina egna vuxenliv. Relationsproblem och intressekonflikter finns i alla åldrar.

För övrigt tycker jag att Mina och Kåge ska starta en podd. Hemma hos Mina och Kåge. "Där staden slutar och skogen börjar."

 

Rättelse: Thomas Nordegren och Anna Höglund träffades först 1998. Därför kan han inte ha kommit in i bilden förrän i de tre senaste delarna. "Mina i Kina", "Mina och Kåge drar västerut" och "Mina i vildmarken".

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!