INTRESSEKONFLIKT. Mina vill ut, Kåge stanna hemma. Foto: Ill: Anna Höglund
INTRESSEKONFLIKT. Mina vill ut, Kåge stanna hemma. Foto: Ill: Anna Höglund

Vuxenkonflikt i barnversion

Publicerad

Gunilla Brodrej röjer Anna Höglunds hemlighet.

Bilderböckerna har sin egen Hugo Rask. Varför pratar vi inte om att Thomas Nordegren är Kåge? Det är inget skvaller. Informationen finns sedan några år på Sveriges Radios hemsida där den gamla utrikeskorren Nordegren pratshowar på tordönsskånska med kulturjournalisten Louise Epstein. Med vetskapen om att Thomas är Kåge framstår de existentiella berättelserna om det strävsamma nalleparet Mina och Kåge i ett underhållande ljus.

"Du tar faktiskt rätt stor plats här, Kåge"

"Gör JAG?"

Kåge är ärligt talat jättejobbig. I den första boken stack han i väg på egen hand för att träffa sina björnkompisar. I den andra drar han själviskt i väg med Mullvaden. Då går Mina och hittar på sitt eget roliga, inte minst för att kolla om Kåge saknar henne, och hittar en ny lekkamrat ekorren, som Kåge blir svartsjuk på.

 

Mina har också rest till Kina ensam för att upptäcka världen ("Mina i Kina" 1999), men alltid kommit hem igen till den muttrande Kåge. Trots hennes utflykter är det alltid hon som funderat mest på deras relation och han som tänkt mest på sig själv och oftast fått som han velat. Som när de reste till USA i fjärde boken ("Mina och Kåge drar västerut" 2005) när Kåge hade "tröttnat på att allt är så litet i Sverige" och gemensamt uppfyllde Kåges maximeringsdrömmar. Nu, i den femte boken, upptäcker Mina att hon behöver mer utrymme i deras förhållande. Och gör något åt saken. Äntligen.

 

På andra uppslaget i "Mina i vildmarken" beskrivs läget. Mina tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är fint ute. Kåge tittar på naturprogram på sin nya tv och konstaterar att den har "otroligt bra bild". Mina föreslår att de ska plocka lingon, men går ut ensam eftersom Kåge absolut inte vill.

Men Mina går. Hon tar äntligen itu med sitt liv. Hon trotsar hinder, tar sig över älven och hittar en skogvaktarkoja som hon rustar upp. Där kommer tankarna om att faktiskt flytta hemifrån. Bo isär. "Jag vill liksom vara lite mer för mig själv", säger hon till Kåge.

Efter en tid blir det lite otäckt ute i vildmarken. Och det blir otäckt hemma också eftersom Kåge börjar bli rädd att Mina har flyttat från honom för gott. Så hon kommer hem (han hämtar henne) och de löser sitt särboende på nära håll genom att rusta upp uthuset på tomten där hon kan skapa sina trägubbar och kottvargar. Anna Höglund har verkligen en lillstuga på tomten i Bromma där hon arbetar.

 

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att Mina skulle ha stannat kvar i vildmarken. Hon skulle faktiskt ha flyttat ifrån den där jobbiga självupptagna kulturmannen Kåge för länge sedan. Och jag kan inte låta bli att undra: vem är egentligen ekorren som Mina hade så hejdlöst roligt med på hoppmattan i "Mina går sin väg" (1997)?

De bästa barnböckerna har dimensioner som berör stor och liten. Bilderboksmakarna kan ösa in material från sina egna vuxenliv. Relationsproblem och intressekonflikter finns i alla åldrar.

För övrigt tycker jag att Mina och Kåge ska starta en podd. Hemma hos Mina och Kåge. "Där staden slutar och skogen börjar."

 

Rättelse: Thomas Nordegren och Anna Höglund träffades först 1998. Därför kan han inte ha kommit in i bilden förrän i de tre senaste delarna. "Mina i Kina", "Mina och Kåge drar västerut" och "Mina i vildmarken".

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag