Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vit mans blick på svart kvinnas kropp

Tracey Rose, "Tracings", 2015.Foto: Joke Floeral
Miriam Zyowia Kyambi. Fracture (I), 2011-15. Performance / installation.

Charlotte Wiberg håller sig för skratt på "Body talk" i Lunds konsthall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

BODY TALK

Lunds konsthall

Till 27/9

Jag avundas inte publiken till Valérie Okas performancestycke "En sa présence" ("I hennes närvaro") i Bryssel. Att - förmodligen i en obekväm ställning och allt hungrigare - stå som åskådare till en tre rätters middagsbjudning måste vara krävande.

Men som besökare i Lunds konsthall kan jag bekvämt sjunka ner i en fåtölj och titta på filmupptagningen av det hela. Och jag uppslukas snabbt av de tio middagsgästernas engagerade samtal utifrån frågan om den vite mannens blick på den svarta kvinnans kropp.

Detta samtal, om svarthet, om att vara kvinna, om det förflutna och dess närvaro, om internalisering av förtryck och om alltför likriktande föreställningar om identitet, är som själva hjärtat av utställningen "Body talk", en samlingsutställning med samtida afrikanska kvinnliga konstnärer.

 

Här åkallas anti-kolonialisten Patrice Lumumbas ande i en annan filmad performance, där sydafrikanska Tracey Rose håller en symbolisk rättegång vid kung Leopolds grav. Marcia Kure hänför sig till historiska och mytiska ikoniska nigerianska kvinnogestalter med sitt verk "The three graces".

Zoulikha Bouabdellah kommunicerar genom skulpturen "L'araignee" (Spindeln) med Louise Bourgeois kända spindelskulptur "Maman" (Moder) och låter spindelbenen formas till valv i olika arkitektoniska former.

 

Angelägenhetsgraden är hög. Det samtal som förs i "Body talk" anknyter till den pågående debatten om colorism. Påfallande i Okas performance, middagsdiskussionen, är oviljan hos flera av middagsgästerna att erkänna ett svart perspektiv.

Det blir omöjligt för mig att inte dra en parallell till avfärdandet av en annan Valerie - Valerie Kyeyune Backström, vars perspektiv som svart ogiltigförklarades i dessa spalter helt nyligen (av Eli Göndör 29/5).

En liknande arrogans demonstreras vid middagsbjudningen ironiskt nog av en ljushyllt man vars maktanalys är oantastlig men som verbalt, möjligen av ohejdad vana, fullständigt kör över sin kvinnliga samtalspartner.

"Låt den svarta kvinnan tala!" utbrister denna frustrerat. Omedelbart efteråt förminskar hon sin egen upplevelse genom att kalla det ett skämt. Men egentligen finns det inte mycket att skratta åt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.