Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vilken dag, Svetlana!

Svetlana Aleksijevitj. Foto: Christine Olsson / Scanpix

Expressen Kulturs medarbetare Dmitri Plax skriver ett tackbrev till årets Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack Svetlana!

Säga att jag är överväldigad är att inte säga någonting. Överlycklig? Det är kanske ordet. Jag ringer Svetlana, hon är på väg till en presskonferens, kan inte prata, jag skriver ett förvirrat glatt mejl. Jag ringer till översättaren Kajsa Öberg Lindsten, till förläggaren Ola Wallin, de svarar inte, jag talar in meddelanden. Men nu har jag en möjlighet att snabbt – skriva en liten tacktext och publicera den…

Telefonen går varm, samtal efter samtal… Så vad ska jag säga? Tack Ola, tack Kajsa, tack alla, tack, tack! Tack Svetlana, tack för ditt mod, för din stora integritet, för det arbetet som inte någon annan gjort eller ens kan tänkas göra.

"Jag är lätt förlägen"

Din senaste bok, ”Tiden second hand”, har fört hela ditt författarskap i ett annat ljus för mig. Med den sammanlänkar du alla dina tidigare böcker till ett storslaget verk, ett magnum opus, ett kraftfullt drama om det enda lyckade sovjetiska projektet – homo soveticus, ”den röda människan”. Är jag en sån? Säkert. Men jag är inte bara det, hoppas jag. Vad är jag då, hjälp mig. Jag kommer från Belarus, precis som du. Blir det ett land på den litterära världskartan nu? Eller kommer priset bara att bidra till den sedvanliga förvirringen: ”Vitryssland, är inte det en del av Ryssland då? Skriver inte Aleksijevitj på ryska? Vad då, har ni också ett eget språk?”

Jag vet inte hur det blir, tankarna är många, jag är lätt förlägen. Jag sitter själv med en bearbetning av ”Tiden second hand” för Radioteaterns räkning, ett arbete som jag påbörjade redan innan nyheten om Nobelpriset kom. Slås igen av hur ljudmässig, radiofonisk den texten är – det är röster, det är ljud och det är tystnad. Den tystnad som gör det möjligt för oss att höra rösterna. Dina röster. Din röst.

Åh Gud! Vilken dag!

 

Dmitri Plax

Kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!