Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Video utan gränser i sorg och skönhet

I "Wind" lyckas Jonas förädla naturen.Foto: Joan Jonas
Tidigare videoverk har visats på Malmö konsthall.Foto: Lasse Svensson
Och då, 2009, handlade det om Sonic Youth.Foto: Lasse Svensson

Sara Berg drabbas av en överdos Joan Jonas på Malmö konsthall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Joan Jonas

JOAN JONES

Light time tales

Malmö konsthall

Till 10/1 2016

I teorin är Joan Jonas en oerhört fascinerande konstnär, som genomgående varit skicklig på att integrera nya trender och ny teknik i sina verk. Hon utforskar teman som subjektet, sinnena, kvinnorollen och naturen, i form av performance, samplingar, trial and error-konst, videoverk och installationer. I princip allting jag tycker om.

Problemet är att den här typen av verk inte gör sig bra i grupp. Videoformatet är en självständig diva, som kräver odelad uppmärksamhet för att komma till sin rätt. Presenterat i kluster av skärmar, projektioner och konstdokumentärer blir det för kompakt och för splittrat på samma gång.

 

En massa sorg

Ett av de bästa videoverk jag sett visades på König Galerie i Berlin. I ett väldigt rum av betong, tomt sånär som på två bänkar, projicerades den sex timmar långa The National-konserten "A lot of sorrow" på en vägg. Jag bara satt där på bänken, totalt uppslukad.

"Light time tales" gör mig i stället rastlös. Hur länge ska jag titta på en hund på sommarlov ("Beautiful dog") innan jag går vidare till "Songdelay", där ett gäng hippier utforskar ljudskapande handlingar? Är det Montessorikonst eller en studie i akustik när vuxna människor klappar synkroniserat med klossar?

 

Estetik i stället för analys

Kanske är det så enkelt som att man måste betrakta varje verk som en produkt av sin tid och dessutom se till det estetiska i stället för att försöka analysera det. Med den blicken blir Jonas snarare en dåtida hipster, som samplar sin egen konst, transformerar performance till videoformat och passar på att skapa någonting helt nytt på vägen.

Min favorit är det mångsidiga verket "Reanimation", som getts ett helt eget utrymme. Här blir jag ett med konsten, med kristallerna, sången, fiskarna och de karga landskapen. Jag fascineras av naturens diversitet, precis som Jonas. Ett tema som återkommer i "Wind", en kortfilm som visar en grupp människors fruktlösa försök att röra sig koordinerat i kraftig vindstyrka.

Att förvalta och förädla redan existerande skönhet är också en konst.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.