Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Vi måste bryta överviktsnormen

Heyrobics på Friskis och Svettis.
Foto: JAMES WASSERMAN

Pandemin har visat hur dådkraftigt samhället kan vara i en kris. 

Victor Malm kräver åtgärder mot ett annat akut folkhälsoproblem.


När du har läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Min pappa har inget körkort. Han cyklar, från en liten bruksort i Östra Göinge till fabriken i en annan, drygt 1,3 mil bort. 

Han jobbar skift, ibland är det mörkt och jävligt, ibland är det ljust och vackert, men jag har aldrig hört honom klaga. Han är varken hurtbulle eller friskus. Det är bara så livet är – en cykel, ett jobb. 

Brist på ett körkort är dock inte det enda som gör honom till en allt mer ovanlig företeelse i 2020-talets bilburna Sverige: Han är snart 60 och smal. 

På tal om sjukdom, folkhälsa och vilka åtgärder vi egentligen är villiga att ta till för att skydda befolkningen från död och lidande, alltså. 

46 procent av svenskarna har hälsofarligt dålig kondition, enligt en stor studie från Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. 54 procent av Sveriges vuxna är överviktiga eller lider av fetma. Det är en ny norm. På bara några decennier har situationen förvärrats rejält. Proportionerna är enligt WHO epidemiska, minst 2,8 miljoner människor dör varje år som resultat av sin övervikt – att jämföra, kanske, med de cirka 1,5 miljoner som i skrivande stund har dött av covid-19 under 2020. 

Hon framställer oss, postmodernitetens människor, som lika övergödda som underhållna till döds.

Få saker är så djupt rotade i svensk kultur som att vägra tala om det här. PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens industri, är nog den enda som gör det regelbundet, senast i maj, men för döva öron. Personliga anekdoter om viktnedgång eller träningsglädje, de får plats, men trots att ett virus som verkar slå särskilt hårt mot överviktiga far genom samhället, vill ingen prata om fett och flås. Varför?

Kanske för att det låter som att man då skambelägger någons livsstil (det gör man inte). Eller kanske för att det verkar omöjligt att göra någonting åt. I senaste numret av Filter pekar journalisten Christopher Friman Leffler på att det unikt ambitiösa friskvårdsbidraget har en försumbar effekt på folkhälsan, men är nästan lika lukrativt för riskkapitalbolag som den absurda skolpengen. Gymkedjornas omsättning ökar ständigt, miljarder läggs på medlemskort som sällan eller aldrig används, och vi blir fetare och fetare. Det är hemskt. 

Hela samhället kan uppenbarligen ställas om för att hantera coronaviruset, många är beredda att acceptera åtgärder som faktiskt ter sig en smula auktoritära, åtminstone frihetsinskränkande, men mot överviktsproblemet har vi inte gjort stort mer än att skapa en pengamaskin för ägarna av Fitness24seven, Sats och Actic. Bekvämlighetskulturen – bäst definierad som summan av Foodora, Netflix och bilism – rotar sig bara djupare. 

I en av Katarina Frostensons finaste dikter, ”Maten man äter/Klagan”, likställs faktiskt dessa fenomen. Hon framställer oss, postmodernitetens människor, som lika övergödda som underhållna till döds. 

1,3 mil är inget avstånd.

Friskvårdsbidraget hjälper inte. Träningsvurmen har blivit både industri och subkultur, cykelstråken breder ut sig, men inget av det trycker ner kurvorna. 

Fast nu då? Pandemin har visat hur bestämt samhället kan verka för att åtgärda folkhälsoproblem på katastrofskala, och hur stort stödet för vardagslivsförändrande ingrepp faktiskt kan vara. Det får ju en att tänka. Borde det inte vara fullt möjligt att lagstifta ner konsumtionen av skitmat, chips och godis? Se till att alla har motionsmöjligheter på betald arbetstid? Bättre skallar än min har förhoppningsvis koll på vad som faktiskt fungerar, jag talar om musklerna, och alla med ögon ser nu att de finns.

Så länge kan man prova en påminnelse. 

1,3 mil är inget avstånd. 


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76263&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.