Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Tro't eller ej – men nu är DN Kultur besvikna igen

DN:s Johan Hilton.Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYRÅN
Victor Malm.Foto: IZABELLE NORDFJELL

Victor Malm svarar Johan Hilton, som i Dagens Nyheter kritiserar Expressen för att låta litteraturkritiker göra teaterkritikernas arbete. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. De verkar reta sig på mig där borta på Dagens Nyheters högbrynta kulturredaktion. Nyligen var det biträdande kulturchefen Åsa Beckman som i min recension av Lydia Sandgrens ”Samlade verk” såg ett slags allmänt litteraturkritiskt förfall (DN 19/8), nu är det scenredaktören Johan Hilton som tar min recension av Dramatenföreställningen ”Liv Strömquist tänker på sig själv” från i lördags som ett tecken på hur illa den här tidningen behandlar scenkonsten – även om han samtidigt verkar tycka att recensionen i sig kan lämnas därhän (DN 16/10). 

Synd. Hilton vill förvisso föra en principiell diskussion, men här finns ju ett konkret, färskt och uppenbarligen förtretligt exempel. Varför inte börja i substansen?

Det vill jag göra. 

Innehöll recensionen det som Hilton efterfrågar, en i text demonstrerad förståelse för det sceniska språket? Knappast. Men om varje scenkonstrecension ska avkrävas en sådan tror jag att Hilton och hans kolleger får nöja sig med att sitta och svettas examensfeber i sin marginal. Jag skrev om annat, som jag bedömde intressant. Det blev också ganska läst, mer läst än teaterkritik brukar bli. 

Professionell bedömning är viktigt, jag säger ingenting annat, men att fälla bilan är bara en del av uppgiften.

Det är i sig inget ett argument för kvalitet, det är jag medveten om. Texten kanske gick som en löpeld mellan svinbesvikna scenkonstälskare. Trist, i så fall. Men att stipulera en form som varje recension måste följa – detta ska diskuteras, liksom detta och detta, men inte det och det – och förkasta allt som avviker från den, är att göra genren menlös, sömnig (Hiltons ord), till en texttyp för redan insnöade och närmast sörjande. (Notera: Jag säger inte att all teaterkritik ser så ut, det skrivs bra grejer, men tendensen går inte att blunda för.) 

Hilton har rätt, litteraturkritiken ligger i framkant här. Den är vital, oförutsägbar och därför av intresse för en bred publik. Vad det beror på har jag mest aningar om, men en sak ser jag tydligt: dess gränser patrulleras inte av protektionistiska doktorshattar som ylar förtörnat över alla texter som inte är kokade på kunskapsdemonstrerande analyser av form, gestaltning och språkarbete. Extraknäckande teaterkritiker är ofta med och leker litteraturkritik, och ingen kallar dem aningslösa turister bara för att hantverkskunskaperna är lite skakiga.

Professionell bedömning är viktigt, jag säger ingenting annat, men att fälla bilan är bara en del av uppgiften. Viktigast av allt är att vara intressant. Det är ett nådelöst krav som ställs på varje kritiker, i varje text, hela tiden. Skyddstullande scenkonstkritiker, så måna om sin särart, glömmer ibland bort det. Även, vill jag drista mig att påstå, på Dagens Nyheter.

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.