Victor Malm
KOMMENTAR. Ord som ”historiskt” känns överflödiga. Sverige är inte längre ett neutralt land. Missiler faller över Kiev och Charkiv. Putin skramlar med kärnvapen. Det är krig i Europa och på tisdagens kväll höll statsminister Magdalena Andersson tal till nationen. Jag gjorde misstaget att följa det på SVT.
En historisk sändning. På sitt eget sätt.
Det ska sägas att public service har varit utmärkta sedan krigsutbrottet. Jag har kanske inte sett alla SVT:s Ukraina-sändningar, men många, och de har genomgående gjort skäl för den enorma budgeten: Värdighet, bredd i den inbjudna expertisen, journalistiskt lugn och noggrannhet. Allvar. Precis som tittarna har rätt att förvänta sig.
Utom, uppenbarligen, när statsministern håller ett historiskt tal. Magdalena Andersson gjorde sitt jobb, där har jag inte ett kritiskt ord, men när sändningen vände åter till studion påbörjades en färd mot haveri.
Ingen betvivlar att språket har betydelse, särskilt inte nu.
Förutom ett meningsfullt inspel av Oscar Jonsson, doktor i rysk krigföring, lämnade man inte ytligheterna. Inrikespolitiska kommentatorn Mats Knutson lyckades inte göra mer än att upprepa talets innehåll, bistå med banala analyser av krigets konsekvenser för det politiska spelet och allmänna spekulationer om huruvida statsministern lyckades visa ledarskap eller inte. Jag lägger ingen skuld på programledaren, hon satt på en svår stol, men en situation och händelse som den här kräver sakkunskap. Fördjupning. Inte trivialiteterna vi tvångsmatas med efter varenda partiledardebatt.
Beviset på att SVT ibland har svårt att skilja sakerna åt är Elaine Eksvärd. Och då tänker jag inte främst på att hon kallade Rysslands invasion av Ukraina för ”ett inbördeskrig” – tänk er, hon som ska snacka så snyggt råkade rapa Putin-propaganda – utan på att någon fick idén att bjuda in henne.
”Retorikexpert” är titeln som Eksvärd föräras. ”Rent retoriskt” tyckte hon att statsministern hade ”ett väldigt bra röstläge”, att hon var ”faktamässig” och närvarande, att det var ”lätt att lyssna på henne”, men att kroppsspråket var sisådär.
En analys som inte bara är platt, utan renons på retorisk analys.
Jag är säker på att det satt faktiska retoriker – Sverige har en hel hög forskare i ämnet – där ute i stugorna och dunkade pannor i soffbord.
Ingen betvivlar att språket har betydelse, särskilt inte nu. Jag hade gärna sett till exempel Anders Sigrell, professor i retorik vid Lunds universitet, eller Brigitte Mral från Örebro, prata intelligent om Magdalena Anderssons tal, men jag skulle bli förvånad om någon på Gärdet i Stockholm kan deras namn.
I skarpt läge hade SVT svårt att skilja kunskap från nonsens, faktiska experter från de som tilldelat sig själva titeln.
Jag antar att också det är en sorts historia.
Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.