Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Sverigedemokraterna går under utan public service

Linus Bylund (SD).Foto: SVEN LINDWALL
Jimmie Åkesson (SD).Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sverigedemokraternas Linus Bylund säger i en intervju med Fokus att han vill skära ner på public service och straffa partiska journalister. 

Victor Malm ser en strid som partiet inte kan vinna utan att dö. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Gamla nyheter, egentligen, eller? Linus Bylund – som kommit in från kylan – ger en public service-kritisk intervju i Fokus och demonstrerar att ilskan och frustrationen som sverigedemokrater känner inför etablerade samhällsinstitutioner i många fall har med något så enkelt som representation att göra.

Som vanligt finns ju något sårat i tonen (jämför med Jimmie Åkesson i Morgonpasset i P3). 

Man ser på opinionssiffrorna, känner sig stora och starka, men lyfter sedan blicken från diagrammens staplar och blir varse en annan, liksom parallell, verklighet där man är små och ovälkomna: public service, morgontidningar, kvällstidningar, universitet och andra institutioner där kultur och tankar formas är fyllda av fiender, människor från den ganska ansenliga majoritet som sympatiserar med något av bladen i den så kallade sjuklövern. Som inte anser att muslimer utgör ett existentiellt hot mot det svenska samhället. 

Plötsligt känner man sig utanför. 

Står och stampar i kylan. 

Tittar in. 

Bylunds uttalanden i Fokus pekar fint ut hur snett tankarna går.

Och det är en trist känsla, jag förstår, vem har inte varit där – det gör ont när alla andra är bjudna på en rolig fest, särskilt om den är uppkallad efter någon så pursvensk som Alfred Nobel

Det verkar alltså som att den senaste tidens uppskruvade utspel – om public service, om de ”politiserade” facken (lägg in himlande piktogram) – har att göra med en identitetspolitik i banal form.

Typ så här: Mängden SD-sympatiserande journalister ska vara helt proportionerlig med mängden SD-röstande svenskar, annars har vi att göra med en farlig, för den ädla svenskheten skadlig vänstervridning. Alla vet ju att professionalitet, neutralitet och yrkesskicklighet är grejer som kulturmarxisterna har hittat på för att dupera vanliga människor och sakta bereda marken för den socialistiska dystopin.

Man kan tänka sig att en liknande representationstanke borde gälla för samtliga svenska maktcentrum, till exempel det borgerligt-ekonomiska, och att Handelshögskolan i neutralitetens namn bör plocka in en opinionssymmetrisk mängd vänsterpartister, socialdemokrater och miljömuppar. Annars riskerar vi en illavarslande högervridning i den ekonomiska teorin!

Men så tänker man förstås inte. 

I det utanförskapet hittar man partiets heliga kärna.

Murvlar är till skillnad från näringslivsnissar en traditionell fiendegrupp för människor med antidemokratiska böjelser. Bylunds uttalanden i Fokus pekar fint ut hur snett tankarna går.

”Det finns egentligen bara ett argument som gör att jag är för public service och det är en sammanhållningsskapande funktion, att skapa gemenskap i vårt land”, säger han, bland annat. Vad han, förbluffande nog, inte verkar förstå är att han beskriver en funktion som public service redan har. 

Sverigedemokraterna är ett utmärkt exempel. Utan verkligt folkliga vedersakare som Aktuellt, P3 och PK-trams på Skansen skulle man förlora en värdefull del av sin identitet, en av hörnstenarna i den Sverigevänliga gemenskap man ägnat det senaste decenniet åt att bygga upp. 

I det utanförskapet hittar man partiets heliga kärna. 

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.