IN MEMORIAM. 32 timmar var allt Sture Allén behövde. Han hade fått i uppdrag att föreslå namn på Göteborgs nya fotbollsarena, och övervägde en rad alternativ, innan förslaget kom. Gamla Ullevi. Samma som den gamla. Kostnad: 1 400 kronor i timmen.
Det var 2009, han var 80, och beslutet välgrundat. Han avfärdade över hundra förslag innan valet föll på att föra den göteborgska namntraditionen in i framtiden. Några gnällde då, men jag betvivlar att i dag finns en människa som inte är glad över det gamla namnet fick leva.
Tänk på de hemska sakerna som andra svenska fotbollsarenor heter. Alléns beslut var stort. Kulturgärningar måste inte rimma.
Han föddes 1928 och disputerade i nordiska språk vid Göteborgs universitet 1965 på en avhandling om den svenska hovmannen Johan Ekeblads brev. Han var professor i språklig databehandling vid Statens humanistiska forskningsråd mellan 1972 och 1979, därefter åter på Göteborgs universitet, och etablerade under denna period Språkbanken, en nationell e-infrastruktur till stöd för språkforskning. Det var en lång och viktig gärning i lärdomens tjänst.
1980 efterträdde han Carl Ivar Ståhle på stol 3 i Svenska Akademien och 1986 blev han dess ständiga sekreterare. Titeln behöll han till 1999, när Horace Engdahl tog över. Delar av tiden som ständig var stormiga. Två saker sticker ut.
1989 slutade Kerstin Ekman och Lars Gyllenstens att delta i Svenska Akademiens arbete, som protest mot att institutionen inte ville ställa sig bakom en appell till den svenska regeringen att ingripa i Salman Rushdie-affären, det vill säga vara med och protestera mot den dödsdom som de iranska mullorna utfärdat mot författaren efter ”Satansverserna”.
Åtta år senare, 1997, kunde Expressens Niklas Svensson berätta att Allén hade nåtts av ett brev från en ung kvinna, som påstod att mannen som senare blev känd som Kulturprofilen hade gjort sig skyldig till övergrepp. Anklagelserna nonchalerades. Vad som hände drygt 20 år senare behöver jag inte påminna om. Historien om metoo och Svenska Akademien kommer inte att skrivas till hans favör.
Nog borde saken utretts långt, långt tidigare.
Delar av samma period var dock lyckosam för Svenska Akademien. Man rörde sig, långsamt, närmare offentlighetens centrum. Nobelpriset i litteratur blev en mer allmän angelägenhet. Allén lär ha gjort sitt för det. Han digitaliserade dessutom Svenska Akademiens ordbok, tog initiativ till deras klassikerserie och grammatiken i fyra band. Mindre synliga projekt, men det är i sådana som institutionens viktigaste värden – de långa och långsamma – gör sig gällande. Arbetet för minne, arbetet för kunskap. Lustigt avspeglat i beslutet att inte låta en ny fotbollsarena i Göteborg få ett dumt namn.
Det var rätt. Men när institutionen han var satt att förvalta ställdes inför moraliska ödesfrågor, gick han fel.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.