Victor Malm
KOMMENTAR. ”Skånskan är mindre neutral i lyssnarens öron än andra dialekter, eller till och med svår att förstå”, hör jag i ett inslag på ”Kulturnytt i P1”.
Inslaget handlar om att romaner som utspelar sig i Skåne ofta saboteras när förlagen förvandlar dem till ljudböcker.
Det finns någon sorts resonemang i bakgrunden.
Inte bara anses skånskan svårbegriplig, inläsare som talar svenskans enda kontinentala språkvariant sägs också vara ovanliga, och därför tvingar förlagen på många skånska romaner en ”neutral” – det vill säga stockholmsk – inläsare. Amanda Romares Malmö-roman ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” låter i hörform som ett elakt skämt. Kanske inte värt att örfila någon för, däremot ett mindre bondeuppror.
Det finns ju bara ett ord för det här: Kolonialism.
Att det inte är normen gör henne till ett kuriöst undantag. En skåning på Skansen.
Idén att stockholmskan är neutral förfäktar bara byalaget som bor innanför tullarna. Det är människor som har en mer inskränkt världsbild än fabriksgubbar i Östra Göinge. De låter sig svårligen övertalas att besöka en bar längre än 500 meter från sina hem och fortsätter läsa den livsstilskonservativa barntidningen Nöjesguiden i vuxen ålder. Ni förstår problemet.
I själva verket är ju också stockholmskan ett talfel, och även om jag efter snart tre år i Stockholm har vant mig vid lytet, är det uppenbart för alla som inte integrerats i huvudstadens klankulturella uppdelning mellan Djurgården, AIK och Hammarby.
I inslaget skrattar Maria Maunsbach, en ärkeskåning från Höör, åt det dystra litteraturfaktumet. Hon konstaterar sedan att dialekten inte bara har ett gestaltande innehåll, den är även direkt förknippad med romanuttrycket. Hon läser in sina böcker själv, och lyckligtvis låter nya romanen ”Lucky Lada och jag” som den ska på Bookbeat/Storytel.
Att det inte är normen gör henne till ett kuriöst undantag. En skåning på Skansen. Så arbetar tydligen Sveriges djupt stockholmska förlagsvärld: med dialektalt förtryck – under neutralitetens fana.
Majoritetskulturen kommer inte att ge upp sina privilegier utan strid.
När vi tågar med högafflar mot Norstedtshuset – snart Storytelhuset? – på Riddarholmen vill jag att Maunsbach går främst.
Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.