Victor Malm

Så blev jag en godhetsknarkare

Victor Johansson.
Foto: SvD
Victor Malm.
Foto: OLLE SPORRONG

SvD:s Victor Johansson menar att kulturvärlden försöker rensa bort konst och litteratur som inte är god på rätt sätt. 

Victor Malm ger honom ett svar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Någonstans i bruset – framför allt på Aftonbladets kultursida – har det i veckor pågått en debatt om att litteraturkritiker är dåliga, inte gör sitt jobb, skriver fel, är barnsliga, låter bli att underkasta sig verket och för sällan kommenterar konstnärliga val eller grammatiska brister. 

Som vanligt. 

Någon säger något om författarens död eller det intentionella felslutet, de konkreta invändningarna mot i verkligheten existerande texter är försvinnande få, en annan glömmer bort att alla subjekt redan är underkastade. Sedan lägger min hjärna av.  

Tanken går till generaliseringar för att dö. 

Vaknar gör jag först när jag läser Svenska Dagbladets Victor Johansson, känd för en kropp så snygg att snygga tjejer inte klarar av att lyssna på allt smart han har att säga. Tack vare den beskurna bylinen har jag inga sådana problem och kan ta till mig hans banbrytande upptäckt: Nästan varje konstform är i kris! 

Teatern, litteraturen, filmen, alla lider de och pinas av att tvingas hantera dagens kulturvärld, denna pennalistiska, moralistiska, plebejiska samling av skenheliga kritikeränglar som under lång tid har dräpt varenda jävel som försökt bryta mot den nya godhetens stenhårda budord.

Som den herkuliska hermeneutiker han är lyckas Johansson alltså få den att betyda motsatsen. Kanske borde jag vara imponerad.

Att Dramaten-chefen och godhetshumanisten Mattias Andersson – Thalia-prisad av tidningen som Johansson skriver för – inte lyckades göra maffig vinst under 2019 är bara ett av många besvärande och övertygande bevis för Johanssons tes. Det är chockerande, nedslående läsning. Överkyrkan kallas politisk aktivism.  

Kolla bara på rubrikerna han har läst! ”Frostenson har skrivit en ond bok”. Usch, fy och tvi. Det där är inte kritik, det är ett bannlysningsförsök. Hon visade upp en förbjuden känsla och genast var han där, kritikern, den godhetsknarkande PK-aposteln, för att leda henne upp på schavotten och fälla godhetens bila. 

I det fallet var kritikern jag. 

Texten handlade om att det intressanta och väsentliga med Katarina Frostensons ”F” var att den bröt så radikalt mot en outtalad offentligt moral att läsaren tvingades skärskåda sin egen. Som den herkuliska hermeneutiker han är lyckas Johansson få den att betyda motsatsen. Kanske borde jag vara imponerad. 

Men låt säga att hans tes stämmer. Aftonbladets litteraturredaktör Sven Anders Johansson var ändå inne på något liknande i ”Litteraturens slut”. 

Kritiken gör sitt bästa för att fästa blicken på den.

Boken kom i vintras och argumenterade övertygande att vår kultur präglas av en ny, kompensatorisk förväntan på konsten: Problem som samhället inte vill, eller kan, åtgärda måste få en lösning i fantasin. Är allt jättekapitalistiskt måste litteraturen vara fri från kommodifiering, är verklighetens gubbar sexistiska ska pjäsernas vara feminister eller döda, och så vidare. Det är kanske inte hela bilden, men han har en poäng. 

Victor Johansson har alltså också en poäng, trots att argumenten han ger för den är slumpvalda slappheter utan täckning. 

Mirakulöst nog lyckas han därför både benämna och gestalta grundproblemet: När man slutar läsa, slutar gå i dialog med vad som faktiskt står i en text och bara letar efter ekot från sina egna fördomar, försvinner konsten, den där lilla, glimrande, ibland underbara grejen som gömmer sig bortom alla generaliseringar. 

Kritiken gör sitt bästa för att fästa blicken på den. Ibland misslyckas man, ofta rentav. Men hellre det än att dra slutsatser från rubriker och lösryckta citat. 


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 


Artikeln har uppdaterats. Tidigare stod det att Dramaten inte gick med vinst under coronaåret. Korrekt är att Dramaten inte gick med vinst under 2019.