Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Meningarna av Danius som redan blivit klassiska

Sara Danius som ständig sekreterare i Svenska Akademien.Foto: PATRIK ÖSTERBERG / IBL
Foto: Izabelle Nordfjell

Victor Malm minns en betydande intellektuell. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Jag ska säga någonting om författaren och litteraturvetaren Sara Danius, det är bara så jag känner henne (och kanske genom det skånska alter egot Gittan, som varmt påminde om min mormor).

Jag läste henne första gången när jag var 22 eller 23, jag satt på bussen mellan Lund och Malmö och hade just lånat ”Näsa för nyheter”, den eleganta studien av James Joyce som hon skrev tillsammans med Hanns Zischler. Det är en ganska underbar bok, som med en avundsvärd lätthet och stor kreativitet visar hur Joyces stora roman ”Ulysses” växte fram genom den mångspråkiga författarens nyfikna notisläsande i diverse tidningar. Det är ett intressant, konkret, tillgängligt och inte minst slagkraftigt bildsatt argument för hur det alldagliga och triviala klev in i litteraturen och förändrande den. 

Lite senare samma år – sommar på Väster i Lund, en sorglig studentlägenhet, klädhögar och böcker – läste jag ”Den blå tvålen”. Då förstod jag vad som gjorde Sara Danius speciell. Det var inte stilen, som hon stämt i folkbildningens enkla, sakliga, okomplicerade men ändå komplexa ton. Det var inte heller de intellektuellt modiga ämnesvalen – de största europeiska författarskapen. 

Det var hennes sätt att läsa, hennes blick på texter. Hon uppmärksammade detaljer i dem som vi andra inte såg, och förmodligen inte hade förstått oss på om vi gjorde det. En till synes meningslös tvål, bara nämnd som en detalj i en beskrivning av ett rum i Gustave Flauberts lilla berättelse ”Ett enkelt hjärta”, blev för Sara Danius öga något mycket meningsfullt.

Hon lämnar efter sig ett instruktivt, uppfordrande författarskap.

Ur denna brukspryl vecklade hon fram en kanske inte radikalt originell, men övertygande tes om vad som var så nytt med 1800-talets romanrealism, som i dag är det kanske mest konventionella vi kan föreställa oss. 

Författare som Flaubert och Stendhal ville göra världen sådan den är synlig. Och precis som Sara Danius själv var de övertygade om att sanningen om den, om vilka vi är och vad vi betyder, står att finna i detaljen. Den som sällan märks, glöms av oss som går med blicken i skyn och tänker viktigt på de stora idéerna. 

Hon lämnar efter sig ett instruktivt, uppfordrande författarskap. Jag kan inte säga att jag har följt hennes exempel, men varje gång jag blir för preciös eller abstrakt påminns jag om den där blicken.

Utan henne är det tystare.

Eller om rösten som en gång deklarerade: ”Vem som helst kan när som helst bli civilisationskritiker. Man behöver inte heta C.W.F. Hegel eller T.W. Adorno. Eller Hanna Hellquist. Man behöver inte ens vara dystert lagd. Allt man behöver är Bonniers kokbok.”

Fem meningar som redan är klassiska, Sara Danius inledande ord i essän ”Husmoderns död”, ett mästerverk i mikroformat. Genom att fästa blicken på något så alldagligt som historien om kokboken som ligger matfläckig och obeaktad på våra svenska köksbänkar ställer hon en hård tidsdiagnos. Den handlar om förlorad verklighet. Om förlorad konkretion. Försvunnen kunskap. Om ett människoliv som plötsligt levs i förhållande till datoranimerade abstraktioner i stället för de råa, materiella villkoren. Samtidigt som hon berättar om och prisar något som vi nästan glömt. Det knogande, kunskapsfyllda liv som var de svenska husmödrarnas.

Min farmors liv. Många av våra farmödrars liv. Sara Danius gav oss ett sätt att minnas och förstå dem. Utan henne är det tystare. 

Gå nu till biblioteken, det är så man sörjer en intellektuell. 

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.