Victor Malm
KOMMENTAR. Publicistklubben, sedan 1874, säger den svarta vepan på Södra teatern i Stockholm. Det ställer vissa krav på den som vill göra historia. Också svåruthärdlig sådan.
Jätten Robert Aschberg, Publicistklubbens ordförande, leder samtalet och Janne Josefsson är där, liksom advokaten Ängla Pändel. Det ser ut som en ganska robust försvarslinje, Sveriges fotbollsherrar på 1990- snarare än det tidiga 2020-talet. Men den del av publiken som gör väsen av sig är på motståndarnas sida.
Den svenska publicistikens finrum har bjudit in pedofiljägarsajten Dumpen till debatt, och frontfigurerna Sara Nilsson och Patrik Sjöberg har fans. Högljudda fans, som inte verkar särskilt intresserade av kvällens ämne. Nilsson är ansvarig utgivare på sajten, vars syfte är att ställa män som söker sexuell kontakt med barn på internet vid en offentlig skampåle.
Ger de en modern mobbmentalitet ett digitalt massuttryck, eller har deras metoder också journalistiska kvaliteter?
Så lyder kvällens fråga. I publiken sitter erfarna journalister som Marianne Rundström och Anna Hedenmo.
Vakna ögon ser att Dumpen har fångat och lyft ett groteskt digitalt problem, hur lätt män med pedofila böjelser kan få kontakt med minderåriga, och det kontaktsökande ledet av deras metod är inte olik djärv granskande journalistik.
Men den publicistiska delen är en annan historia, i frånvaron av straffrättslig makt utdelar Dumpens uthängningar brutala stämplar, som männen (och deras anhöriga) aldrig kan tvätta från sina pannor. Sajten är som Youtube, för människor som vill se män som söker kontakt med barn i sexuellt syfte bli förnedrade. Men ibland har orsaken till dessa förnedringar ett faktiskt allmänintresse, det vi brukar kalla för ett nyhetsvärde. Detta är värt att debattera.
Det sker tyvärr inte denna kväll i Stockholm.
Aschberg gör ett gott försök, han ställer oftast de rätta frågorna, men Dumpen biter ifrån som slagna hundar. Janne Josefssons uppenbarelse verkar provocera Patrik Sjöberg så till den grad att inget av betydelse kan sägas. De avbryter, anklagar och skäller på varandra, och allt går sönder när Josefsson upprepade gånger beskriver barnvåldtäkter som ”att sätta på barn”. Ängla Pändel gör vad hon kan när hon förklarar svensk pressfrihet och förtalslagstiftning, men skillnad gör hon inte. Tåget spårade ur redan efter fem minuter. Jag har inte sett något värre sedan SVT Debatts glansdagar. Och dem har ingen (hittills) förväxlat med den svenska publicistikens finrum.
Lite historiskt alltså, trots allt.
Tack och lov finns kvällen där poddar finns.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.