Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Jag skulle aldrig äta raw food-snacks

Aftonbladet Kulturs skribent Elina Pahnke.
Foto: Kontext press
En korg med grönkål.
Foto: SHUTTERSTOCK

Victor Malm svarar i debatten om de duktiga pojkarna. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Ursäkta en duktig pojke, men Elina Pahnke på Aftonbladet Kultur ägnar sig åt elakt förtal (15/2): jag skulle naturligtvis aldrig sitta en fredagskväll och äta något så kaloritätt som raw food-snacks. 

Det blir på sin höjd lite ugnsrostad grönkål. 

Om jag vill känna mig riktigt syndig doppar jag morotsstavar i gräddfil. 

Sedan springer jag en mil. 

Onödiga kalorier är inte min grej. 

Slavmoral är ett trist ord, men Friedrich Nietzsches gamla term är likväl ganska användbar om man vill beskriva den ironiska form av kritik som Pahnke håller på med när hon sopar till Jens Liljestrand, Daniel Sjölin, Joel Halldorf och mig för att vara patriarkala moralister som ockuperar kvinnligt kodade ämnessfärer och skriver individualistiska livsstilsguider för moderna män.

I mina Expressen-bröder och mig har hon nämligen hittat en yttre fiende som hon – kollektivisten, feministen, socialisten – kan skriva roligt och ressentimentfyllt om, för att hålla fram som en behändig bild av det som är dåligt: den liberala världsbildens apolitiska individualism. Och eftersom hon är den som pekar ut det som dåligt är hon, helt uppenbart, det dåligas fiende. Alltså är hon bra. Och god. Kollektivismen, de sociala rörelserna och den strukturella förändringen – det Pahnke själv förespråkar – behöver inga argument, inte förtydligas, förklaras och porträtteras. Orden behöver inte ens nämnas, de finns där latent, implicit, och kontrasten mot oss gör dem goda, eftersträvansvärda.

Den radikala skribenten framställer sig själv som radikal, men låter i det längsta bli att skriva det radikala.

Så smyger sig ändå den förhatliga individualismen in, fast den tar bakvägen. 

Vad Pahnke gör i sin text är ju inte främst att kritisera en problembemängd kulturtendens, utan att skriva fram sin kritiska persona, en som synar den patriarkala nymoralismen, vilket förstås hjälper henne att fortsätta skriva texter med signaturen Elina Pahnke. Jag har inget emot det. Det är inte hon som är individualist, det är den senkapitalistiska kulturen som är individualistisk, vilket blir extra uppenbart i den reaktiva logik och konserverande tendens som gömmer sig i hennes kritik. 

Med andra ord: hon behöver Jens Liljestrand, Daniel Sjölin, Joel Halldorf och mig. 

Reaktiv kritik går ju inte ut på att det som kritiseras ska försvinna eller övervinnas: de duktiga pojkarna måste finnas kvar, eller snarare skapas – i det här fallet: genom att vanställa texternas innehåll, alternativt läsa kasst – eftersom den rättrådiga godheten inte kan vara rättrådig och god utan vår dålighet. 

Det är en gammal piruett. 

Den radikala skribenten framställer sig själv som radikal, men låter i det längsta bli att skriva det radikala.

Min grönkål däremot, den är ”ett triumferande ja-rop till livet självt”, för att tala med den förnäme tysken. 


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=78997&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.