Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Jag kan berätta för Ulf Lundell om hederskultur

Ulf Lundell.
Foto: ANNA HÅLLAMS / ANNA HÅLLAMS / EXPRESSEN

Victor Malm är kränkt och svarar på Ulf Lundells hånfullheter i ”Vardagar 4” och ”Vardagar 5”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Ibland händer det att karaktärsmord misslyckas. 

Jag tänker på Roland Poirier Martinssons försök att smäda Leif GW Persson Aftonbladets kultursida i torsdags, en riktningslös historia som bland mycket annat konstigt hävdar att kriminologen ljugit och skroderat om sina självmordstankar. 

Där var det ju faktiskt inte GW som framställdes ofördelaktigt. 

Andra gånger går det bättre. Mycket bättre, faktiskt. Karaktärsmordet är ju en litterär genre som fängslar publiken genom att använda sig av en djupt liggande, obehaglig och sant mänsklig känsla: Vi gillar våld. 

Särskilt våld som vi på ett eller annat sätt anser befogat, men i brist på fog kan vanligt, ohederligt våld duga ganska bra. August Strindberg visste det där bättre än någon annan, hans bästa romaner – ”En dåres försvarstal”, ”Svarta fanor” – är rena smädeskrifter. Briljanta och ganska vidriga karaktärsmord dels på ex-frun Siri von Essen, dels på kulturpersonligheter som Carl Larsson och Gustaf af Geijerstam

I självbiografin ”Jag” berättar Carl Larsson att han beväpnade sig med en kniv och störtade i väg för att döda ”det vidriga stinkdjuret” Strindberg efter läsningen av ”Svarta fanor”. Mordet blev dock inte av, en avbruten vänskap fick räcka. 

Jag borde med andra ord använda det här utrymmet till att säga något elakt om Ulf Lundells författarbild.

Några sådana impulser har – såvitt jag vet – inte väckts av Ulf Lundell, trots att han bör räknas som samtidens mest ihärdiga niddiktare, en Catullus på Österlen. De hyllade diktdagböckerna ”Vardagar” – nu inne på femte volymen – är fyllda av personangrepp och nedrigheter, skrivna med den affekt som bara kvällstidningar i allmänhet och Expressen i synnerhet verkar mäktiga att väcka. 

Om mig skriver han, ganska träffande, i en av volymerna som släpptes förra veckan: ”Victor Malm bör också byta bildbyline / Så korkad som han ser ut på den är han ju inte / Han ser ut som klassens nördigaste grabb för vilken livet / flyger förbi som en enda lång överraskning.”

Vad gör man?

Jag gjorde det enda jag kunde, jag bad om att få byta bylinebild. Trots att den litterära traditionen lär ut ett helt annat sätt att hantera ärekränkning och injurie. 

De gamla isländska sagorna väller över av verbala smädelser. Och riposter. Den som drabbades av skymfen kunde nämligen inte välja att vara överseende. Han var tvungen att säga emot, kränka tillbaka, eftersom den som tillfogades skam blev betraktad som en vek och underlägsen person om han bara fann sig i det.

Narcissism kallas det, för övrigt grundkänslan bakom varje modernt karaktärsmord.

Jag borde med andra ord använda det här utrymmet till att säga något elakt om Ulf Lundells författarbild. Typ att han ser mer belåten ut än han har anledning att vara. Och gammal. Rynkig? Nä, jag vet inte, jag tycker att han ser rätt bra ut på sin bild. Men det handlar inte bara om mig! Låter jag bli är det inte bara jag som vanhedras, utan också min flickvän, far, mor, farmor, farfar, mormor, morfar – ja, hela vägen ner genom släktleden löper skammen och all vår ära, mer värd än fastigheter, förskingras. Inte konstigt då att saga-människornas reaktioner på en skymf av Lundells sort kunde bli våldsammare än när liv och egendom hotades. 

Hederskultur kallas det. Eller karaktärsmordets urform: en sorts verbal våldsspiral som inte har något slut, bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Jag är ganska glad över att det är historia.

Men anledningen till att jag inte vill hämnas är ju att jag är smickrad. Ulf Lundell har sett mig! 

Narcissism kallas det, för övrigt grundkänslan bakom varje modernt karaktärsmord. 

Och det är en smutsigare sak än den så naturliga revanschlustan, omöjlig att bära med heder. Hjalmar Söderberg skrev något sönderciterat i frågan.   


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 



Lyssna på Expressen nya mediepodd

https://embed.radioplay.io?id=83893&country_iso=se

Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind tar er med bakom kulisserna i medievärlden och fångar upp snackisarna. Varje vecka med en spännande gäst.