Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Ja – jag tillhör en dum generation

Eva Beckman och Daniel Sandström i debatt efter stormen mot "Gokväll".
Stockholms stadsbibliotek. Foto: ROGER TURESSON / DN / TT / ROGER TURESSON
Victor Malm. Foto: Izabelle Nordfjell

Det rapporteras om ungas minskande läsande och det skrivs om generationer som inte lär sig något i skolan.

Victor Malm hör en förlorad tro på att samhället kan bli bättre. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Precis som GP:s Karin Pihl var jag på en middag häromsistens, det hör till ovanligheterna, och det var ingen där som stoltserade med sällsynta kunskaper genom att rabbla kungalängder. Tvärtom förde en av mina vänner en dagsaktuell motsats på tal: att inte ens vi som sysslar med litteratur läser särskilt mycket längre. 

Åtminstone inte jämfört med förr, bara jämfört med våra jämngamla vänner som trots att de är välutbildade – arkitekter, sjuksköterskor, lärare – liksom har lagt ner, inte orkar längre. På högstadiet och gymnasiet läste de, men i dag talar de om böcker och läsning som något förvisso nyttigt, men förfärligt ansträngande. Som om läsning var träning, sa min vän. Inte som om det var en värdefull del av livet, något man helt enkelt gör. 

Det sägs ofta att samhället och demokratin behöver och mår bra av bildade medborgare. Det är nog sant.

Tesen som Pihl driver är förmodligen korrekt: jag är född 1990 och tillhör en okunnig och historiskt grund generation och ja, det har antagligen något med läroplanerna från 1980 och 1994 att göra. Men inte bara. Jag tror att förändringen hennes kolumn så fint beskriver beror på mer än skolan. Den handlar om att något har försvunnit. 

För enkelhetens skull kan vi kalla det för bildning. Förstått i första hand som en idé om vad en person är: självständig, djupt kunnig, omdömesgill och, framför allt, delaktig i en gemenskap som är större än den egna tiden och platsen. Ja, ett ideal, historiskt sett bara realiserat av några privilegierade få. Men om vi vill kan vi gemensamt sträva efter att göra idealet tillgängligt för fler. 

I dag är allting nytta, nötter och kombucha, också frågan om bildning.

Det sägs ofta att samhället och demokratin behöver och mår bra av bildade medborgare. Det är nog sant. Men vad spelar en relation till Goethe eller kunskap om 1800-talets nationalliberalism för roll om medborgarens huvuduppgift egentligen är att få det ekonomiska maskineriet att fungera?  

Ingen större. Det är en krass sanning. Alla kan inte bli humanister. 

Samtidigt har Pihl helt rätt: ett folk utan historia är ett dumt folk. Precis som ett folk utan litteratur, utan konst – det vill säga utan de uttrycksformer som reflekterar historiens mångfald av levda erfarenheter – är ett dumt, grunt och självupptaget folk. TV-serier kan, tyvärr, inte ersätta ”Odysséen”, bara komplettera. Och därför bör vi arbeta hårt för att etablera trygga sociala strukturer som håller allt detta levande. Utbildning är en sådan, men frågan i sig är större än skolan och dess läroplaner. 

Ytterst handlar frågan om tro – på en vikt vi inte kan väga.

Man kan få syn på den genom en gammal, men sann, svada: i dag är allting nytta, nötter och kombucha, också frågan om bildning. 

Litteraturen förbättrar vår läsförståelse, kunskap om andra kulturer sägs göra oss mer empatiska, böcker ger oss tillgång till andra, okända världar. Fina och sanna saker men, tror jag, lika otillräckliga som studierna som hävdar att barn med goda läsvanor får fördelar i skolan. Det blir medicin, ingenjörskonst, träning, inte ett sätt att leva gemensamt, inte platser att mötas på för att tala om existentiella, sociala och politiska frågor.  

Ytterst handlar frågan om tro – på en vikt vi inte kan väga. 

Kanske har vi förlorat den. 

Precis som vi verkar ha förlorat tron på att meningen med det hela, samhället, allt detta, är att vi ska leva bättre, värdigare, friare liv tillsammans. 

Att vi blir ett folk med historia, konst och litteratur. Bildning, helt enkelt. Och inte ett som fogar sig i den för varje dag växande manipulationen, rotlösheten och osäkerheten. Trots att vi inte vill. 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 

 

I tv-spelaren visas Kultur-Expressen. Denna gång med Eva Beckman och Daniel Sandström i debatt efter Gokväll-stormen.