KULTURDEBATT. Allmänna åtal enligt tryckfrihetsförordningen för förtal är ovanliga, men nu har justitiekanslern Mari Heidenborg bestämt sig för att väcka ett sådant mot Cissi Wallin.
Anledningen är förra årets självbiografiska ”Allt som är mitt”, en bok som berättar historien om ett sexuellt övergrepp som hon upplever sig ha blivit utsatt för. Inga namn nämns. Det är viktigt. Boken är så anonymiserad en historia som inte tar till fiktionens medel kan bli, men de som redan känner till historien kan nog identifiera människorna som gömmer sig bakom de namnlösa beteckningarna.
När förundersökningen inleddes i december förra året menade Nils Funcke, tryck- och yttrandefrihetsexpert, i Expressen att den senare omständigheten ändå kan kvalificera boken som just förtal, men underströk samtidigt principen att samhället inte ska göra enskildas sak till sin, om inte samhällsintresset är särskilt starkt. Slutsatsen i fallet var enkel: Åtal bör inte väckas, låt den utpekade personen ta tillvara sina intressen själv.
Det är lätt att hålla med Funcke.
Sedan ett par decennier har den självbiografiska romankonsten stått på stark tillväxt i Sverige, och jag kan enkelt dra fram ett par exempel vars skildringar av människor kan förstås som ägnade att utsätta dem för andras missaktning. Eller har det som konsekvens.
Cissi Wallin är förstås inte Lars Norén, men det är irrelevant.
Inför första delen av (den icke-anonymiserade) ”En dramatikers dagbok” intervjuades Lars Norén i ”Babel” och erkände sig rädd att åtalas för just förtal, även om det i hans bok inte är tal om att någon målas ut som brottslig. ”Det kan absolut ske”, konstaterade han. Vid namn nämnda personer blev ju, faktiskt, skadade av orden han skrev. Men boken var risken värd: ”När boken kommer ut så kanske boken upplevs som förfärande eller hemsk eller grym – men hur är det om två år? Vad betyder det om fem år?”
Han fick rätt. Skandaldammet la sig, och den storartade gestaltningen av ett medvetande blev kvar. Böckers vanliga bana.
Cissi Wallin är förstås inte Lars Norén, men det är irrelevant. Litteratur är en kategori, inte ett hedersbetyg: ”Allt som är mitt” och ”En dramatikers dagbok” sorteras båda in under den.
Och därför är principen ganska enkel. Samhället har inget intresse av att statens advokat gör enskilda författares självbiografiska verk olagliga.
Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.
Om Mellins raseri – i mediepodden ”Lägg ut”
https://embed.radioplay.io?id=86135&country_iso=seSå stoppas Jimmie Åkesson från ”Sommar”, Lena Mellins ilska mot Nooshi Dadgostar och historien om när Diamant Salihu tog Zlatan till nya höjder. Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind.