Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

En av våra största gick bort i går

Expressens kulturredaktör Victor Malm minns den svenska poeten och akademiledamoten. Kristina Lugn blev 71 år.
Kristina Lugn var poet, dramatiker och ledamot av Svenska Akademien.Foto: VERONIKA LJUNG-NIELSEN

Victor Malm minns poeten och dramatikern Kristina Lugn.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Bakom det rationella, välpolerade svenska folkhemmets alla vita väggar gömmer sig ett stort mörker. Ni känner till det, allihop. Den där sorgen, såren, den hisnande känsla av ensamhet som uppstår ibland när ni släcker lampan på kvällen, ser ut genom fönstret och undrar hur ni ska orka gå upp och genomleva ännu en helt vanlig dag. 

Vi gömmer det för varandra, hela tiden, men vi känner den, allihop. En ledsenhet som är alldeles för lätt att bära.

Den var Kristina Lugns ämne. Galghumorn var hennes metod: ”Det finns inget så lättexploaterat / som människors ensamhet. / Det är det som är grunden / för hela min affärsverksamhet”. Från debuten ”om jag inte” (1972) till den sista diktboken ”Hej då, ha det så bra” (2003) – och i en svindlande mängd pjäser – gav hon oss litteratur som både gestaltade och härbärgerade denna livets grundsorg på det mest makalösa sätt. Men alltid med ett gott humör. Fräckt, roligt, drastiskt våldsamt, och med smärtande självironi. Som i den här tragiskt underbara dikten från hennes vackraste bok, ”Hundstunden” (1989):

 

Jag är nog bara en avart

av den borgerliga kulturens allra sämst

heminredda krukväxter.

Jag är nog bara en sorg

av svenskt tenn

i en kropp som har förlorat hela sitt

underhållningsvärde.

 

Det är inte rader att känna igen sig i. De är större än så. Det är rader om den stora hopplöshet som vi vägrar acceptera att vi känner, ofta, varje dag, hur vackert ombonade våra liv än ser ut att vara. En av våra största gick bort i dag. 

I både dikter och pjäser skildrade hon oss. Den senmoderna människan, vilse i hemska klichélabyrinter, sorgliga parrelationer och kärnfamiljer, i flyktig kärlek och omöjliga begär, bland de propra hyllorna på NK. Hemlösa i livet, utan riktning. ”Jag är inte / en schlager. / Jag råkar bara handla / om samma saker”, skrev hon. Och blev älskad av många, fler än de flesta poeter kan drömma om. 

Det kommer hon fortsätta vara. 

Vila i frid, Kristina Lugn. 

Jag tar en cigg för dig i kväll. 

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Kristina Lugn död – blev 71 år.