Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Victor Malm

Det här är mitt krav på Kristerssons kulturkanon

Oppositionen kritisk, Annie Lööf: ”Liberal krashlandning” Nooshi Dadgostar (V): ”Slottsavtal för personer med stora aktieinnehav”
Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson.
Foto: TIM ARO/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det blir en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De tre regeringspartierna ger i dag besked om att en ny kulturkanon ska tas fram.

Victor Malm ställer några krav. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Äntligen skrev Ebba Busch under Tidöavtalet, överenskommelsen som bland annat betyder att hon snart kan få ställa upp i litterär frågesport igen: Vem skrev egentligen ”Gentlemen”? 

Snart fem år har gått sedan hon gick bet på frågan i Aktuellts partiledarutfrågning och ställde till med rubriker. Förhoppningsvis har hon pluggat lite nu. Förslaget som orsakade fadäsen blir nämligen verklighet under den nya regeringen, en svensk kulturkanon ska tas fram, och vad är en sådan utan Klas Östergren

Detaljerna om vad den ska innehålla är knappa, men vi får veta att fristående expertkommittéer ska ta fram förslag på vilka verk inom de olika konstarterna som ska räknas som nationens kulturella rättesnören. Det lär skapa härliga bråk. Men även en ironiker måste kunna se de progressiva dragen i en sådan politik: Kulturellt kapital är lika ojämnt fördelat som ekonomiskt, förbehållet dem med rätt uppväxt, rätt föräldrar, och om skolans uppgift är att korrigera godtyckliga orättvisor – göra oss till fria människor – bör också denna regleras. 

Det handlar om tillgången till kunskap. 

Och så länge det är okej att somliga elever lämnar gymnasiet utan att ha läst fler romaner än Jan Guillous ”Ondskan” – samtidigt som andra har blivit konfronterade med Federico García Lorca, Fjodor Dostojevskij och Selma Lagerlöf – instiftar vi, generation för generation, en lika djup som korkad orättvisa. En kulturkanon kan rå på den, om den blir kloka läslistor för skolan, får understöd av pedagogiska idéer, pedagogiska resurser och en bred, subventionerad klassikerutgivning.

Med det sagt finns risken att högerregeringen apar efter den danska, regressiva kulturkanonmodellen, som har ganska lite att göra med intelligenta diskussioner om kanon. Sådana tar sin utgångspunkt i att en kanon redan finns, som ett slags outtalat vetande bland införstådda, bildade och privilegierade, och att politiken bör formas för att ge fler, helst alla, tillgång till denna kunskap. 

Men något är bättre än inget.

Ska vi tvunget ha en statligt sanktionerad lista på vilka verk som är störst, bäst och vackrast har jag därför några krav, en lista på ett tre texter som ska med, och som varje riksdagsledamot måste kunna diskutera intelligent för att bli omvald 2026. 


1. Carl-Henning Wijkmark, ”Den svarta väggen”

En man återvänder till Sverige. Hans far hade icke-svenskt påbrå, tvingades lämna landet och familjen har tillbringat många, långa år utomlands. Det Sverige som han nu ser en andra gång är sargat av nationalismens härjningar. Wijkmarks spöklika thrillertricks kan förhoppningsvis få en och annan på bättre tankar. Inget av det som man ville bevara är kvar.


2. Gun-Britt Sundström, ”Maken”

Svenskans kanske vackraste kärleksberättelse är indirekt en roman om bostadsmarknadens betydelse för friheten. Kan man leva så fritt, så oavhängigt som Martina – hjältinna för generationer av unga – utan tillgång till ett eget hem? Sundströms prosa kan få de hårdaste moderathudarna att blöda. 


3. Ragnar Thoursie, ”Sundbybergsprologen”

Folkhemmet, vad var det egentligen? Här finns det vackraste, mest nödvändiga svaret. Thoursie skriver idealen och förhoppningarna som vi fortfarande har i uppgift att realisera. Varje generation har rätt att förstå innehållet i ord som frihet, jämlikhet och broderskap, särskilt när de lever under regeringar som väljer glömskan. ”En öppen stad, / ej en befästad, bygger vi gemensamt. / – Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.”


Victor Malm är kulturchef på Expressen.