Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Victor Malm

Det här är ingen ny skandal för Svenska Akademien

Kristoffer Leandoer. Foto: CHRISTINE OLSSON / TT
Gun-Britt Sundström.Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN TT NYHETSBYRÅN
Några av Nobelkommitténs ledamöter. Från vänster: Anders Olsson, Per Wästberg, Rebecka Kärde, Mikaela Blomqvist och Henrik Petersen. Foto: MATTIAS HELLSTRÖM / SPA
Victor Malm. Foto: IZABELLE NORDFJELL

Victor Malm kommenterar avhoppen från Svenska Akademiens Nobelkommitté. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Är det dags för skandal igen? Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström, de mest seniora externa ledamöterna i Svenska Akademiens Nobelkommitté, hoppar av. 

Jag tror inte det. 

Kristoffer Leandoer är förvisso ganska tydlig i sin kritik mot Svenska Akademien när han uttalar sig i SvD. Förändringsarbetet går för långsamt, ”ett år är alldeles för lång tid i mitt liv och alldeles för kort i Akademiens”, menar han. Avhoppet har dock inte med kontroversen kring Peter Handke att göra, utan sägs vara en värdering av Leandoers egna ”möjligheter att göra ett meningsfullt arbete som extern ledamot i Nobelkommittén”, en (medvetet?) vag formulering som får frågorna att hopa sig. 

Gun-Britt Sundström är hårdare. I DN reserverar hon sig explicit mot Handkes Nobelpris, och är kritisk till att de andra externa ledamöterna – Rebecka Kärde, Mikaela Blomqvist och Henrik Petersen – har fungerat som ”en länk mellan Akademien och allmänheten”. Fullt rimligt, precis som Karin Olsson konstaterade på den här sidan för en dryg månad sedan har de unga externa fungerat som kanonmat i den hetsiga debatten, medan seniora akademiledamöter som Peter Englund har avstått från att delta med hänvisning till Nobelsekretessen. 

Där anar man också det som förmodligen är problemets kärna: konstruktionen med externa ledamöter i Nobelkommittén. Den var påtvingad utifrån, och är fundamentalt främmande för både Nobelprisets och Svenska Akademiens väsen. Bredvid de externa sitter ju ledamöter som har haft många år på sig att skaffa en välgrundad uppfattning om de nominerade författarna, och att auktoritet och inflytande följer med informations- och kunskapsövertag är knappast konstigt. 

Förhoppningsvis är den här märkliga konstruktionen försvunnen om ett år.

Arbetet med Nobelpriset är och bör vara långsiktigt. Alla som någon gång har försökt sätta sig in i och förstå ett författarskap vet att kalenderår inte räcker. 

Så skandal? Nej, jag tror att vi talar om två erfarna, integritetstunga intellektuella som är obekväma med beslut de inte fullt ut bottnar i, och förstår att de inte kan transformera kunskapen och smaken i en institution som de bara är på tillfälligt besök hos. 

Jämbördiga blir man ju inte. De externa ledamöterna har delvis fungerat som blidkande yta, kosmetika, och jag förstår verkligen om man känner sig obekväm med det, ja att användas som en prydlig, intelligent bild att hålla upp för en ängslig Nobelprisstiftelse och kritiker. 

Förhoppningsvis är den här märkliga konstruktionen försvunnen om ett år. Matilda Gustavssons ”Klubben” visar med all önskvärd tydlighet att krisen i Svenska Akademien – knappast överstånden än – aldrig har haft med utdelningen av Nobelpriset att göra. 

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida

Är tiden ute för sossen som landsfader?

Varför går det så dåligt för Stefan Löfven? Jenny Lindahl och Torbjörn Nilsson analyserar Socialdemokraternas kris. 

Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen med Karin Olsson som programledare.