Victor Malm
KULTURKRÖNIKA. ”Världens största problem är att inte tillräckligt många män går runt med svärd hemma”, hävdar Andrew Tate. Gjorde fler det skulle många andra grejer lösa sig. Hurdå? Tja, för att förstå det måste man extrapolera, menar manlighetsinfluencern som sedan december sitter häktad misstänkt för våldtäkt och människohandel. Så han extrapolerar.
Tänk att du har en kvinna. En dag tittar hon på en nyhetssändning om en pandemi och blir panikslagen och när du kommer hem försöker hon övertala dig att börja använda munskydd. Sådana är ju kvinnor. Om du var en man som gick runt med svärd skulle du inte acceptera hennes hysteri, du skulle inte behöva något munskydd, du skulle vara modig, en anförare, kraftfull och svara: ”Håll käften! Jag bestämmer över mig själv! Laga mat!”
I dokumentären ”Manskulten Andrew Tate” på SVT Play, som orden kommer från, får vi se en djupdykning i denna vidriga verklighetsuppfattning.
Journalisten Matt Shea har fått exklusiv tillgång till de inre delarna av Tates imperium, som bäst beskrivs som ett brutalt pyramidspel som växlar in manlig vilsenhet mot miljonsummor. Mest känd är han dock för sina insatser som entreprenör i självhjälpsbranschen. Klipp på sociala medier som berättar för män hur de kan bli som Andrew Tate – vältränade, svinrika och så eftertraktade av kvinnor att de kan hålla sig med ett harem.
Männen har betalat honom 5000 dollar.
Så sett är han inte ovanlig. Det som gör honom unik är den makabra kombinationen av karismatisk kraft och en misogyni som kan mäta sig med incelforumens avarter. Förra året var han världens mest googlade person. Klippen når och inspirerar många miljoner. Snabba bilar, snygga kvinnor, stora muskler och vulgärt misogyna påståenden – som att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna – blandas med triviala råd om att disciplin alltid trumfar motivation. Tates aggressiva självförtroende gör att förnuftet i den klassiska självhjälpsvägledningen färgar av sig på extremismen. Många verkar benägna att köpa hela paketet.
I en särskilt otäck del visar dokumentären scener från Tates war room, en sorts kultisk lägerverksamhet där män låter sig misshandlas av professionella MMA-fighters, för att sedan hyllas av Andrew Tate, som belönar de blåslagna med anonyma kvinnor. Männen har betalat honom 5000 dollar.
Tates produkt är dock inte kvinnokroppar eller ett kok stryk – eller ja, inte bara. Han säljer en berättelse, en sorts kompensatorisk fantasi som förklarar varför du – om du är en man – känner dig misslyckad, svag, oönskad, utstött och oförmögen att hitta en lycklig plats i tillvaron. Berättelsens innehåll är vämjeligt, men dess genomslagskraft måste förklaras med en motsvarande brist: Underskottet på välfungerande, positiva berättelser som män kan förklara sina liv med är lika stort som den manliga vilsenheten är utbredd och skadlig. Det har skapat en marknad för charlataner, en Jordan B Peterson, en Andrew Tate, som får god draghjälp av en kultur som premierar det mest vansinniga.
Lite nostalgiskt kan man beskriva den gamla offentligheten som kontrollerad av redaktörer och deras principer om affärsmässighet, nyhetsvärdering, ideologi och etik. Extremismen var förvisad till källarlokaler och flygblad. I takt med att de många migrerade till sociala medier började offentligheten i stället styras av det som Tiktok, Instagram och Twitter premierar – innehåll som engagerar, vilket ofta råkar betyda djupt kontroversiella saker. Maximal spridning är nästan garanterad den som skyller våldtäkter på kvinnor. Det är en ny värld, den är ganska oskön.
Tate sitter i förvar just nu, hans destruktiva imperium kan mycket väl brinna ner och försvinna. Men någon kommer att ersätta honom. Han är bara en tillfällig dåre, en prototyp, en representant för en ny medial kategori som genereras av de sociala mediernas uppmärksamhetslogik. Erfarenheten säger att nästa version blir värre.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.